Det är inte särskrivningar, inte användandet av "dom" eller ett överdrivet refererande till "man". Det är skillnaden mellan deras(hans/hennes) och sina(sin) och när människor inte vet den. Det är det som får språkpolisen inom mig att kasta sig på golvet och gråta. Tårarna sprutar.
Markattan håller med, de borde kunna svenska, de som skriver för oss andra. Särskilt som det klagas från journalisthåll på bloggar med hiskeligt språk. Vi borde dra ut med språkbatongen i högsta hugg.
SvaraRaderaMarkattan
Nej. Särskrivningar är det värsta som finns. Mår faktiskt lite illa varje gång jag ser en.
SvaraRadera