Söndagkväll.

Det blev en lyckad fest. Cirka 70 gäster. Ännu fler snusar och fimpar på gräsmattan. Några kärleksintriger, allsång, bad och bastu. Vi är nöjda.

Men nästa år hyr vi ett ställe. Att slippa vakna upp i vad som liknar en övergiven festival.

Nu är jag plötsligt tillbaka i Uppsala. Här är det varmt, mjukt och tyst. Lägenheten är lite mindre än jag mindes men glovet lika snett och jag längtar en liten minut till hösten.

Ligger framför teven och tänker inte avslöja hur länge jag tänker göra det eller hur sent jag ska stiga upp imorgon.

Slammkillen, var är du?

Förutom att det är allmänt skitväder är det också allmänt skitfullt i avloppsbrunnen. Av skit. För andra sommaren i rad väntar vi på att slammbilen ska komma och tömma. För andra sommaren i rad har vi hoppats att den ska komma före festen. För andra sommaren i rad kommer ingen bil.

Slammkillen (eller tjejen) var är du?

Drygt femtio personer är snart på väg hit. Hoppas de bajsat hemma.

Fest!

Det regnar, det blåser, det kommer tjockdimma från havet. Au och jag ville börja dricka redan för två timmar sedan.

Vi tog oss samman, vi byggde partytält. Jag ska snart poppa 18 liter popcorn. Idag blir det fest.

Välkommna!

Alla gammelmärka va dö´ö.

Det har hänt tråkiga saker här på sistonde. Grejer har gått sönder, viktiga grejer så som frysar, muskler och förhållanden. Det är rötens fel. Jajjamänn. Eller finanskrisen.

Lillebror tror inte på röten. Men så tror han inte på stigar heller.

Bilderna.

Jag har fått mina händer på en scanner och en hög gamla fotoalbum. Det kommer nog att märkas här på bloggen.

En sida ur farfars album.

En bild av mig, tagen i segelbåten i Burvik.

(Neej jag har inte exakt samma frisyr, nuförtiden har jag snedbena.)

Magdalena gråter gärna?

Det är märkligt det där med väder och väderprognoser. Hur man lever nästan lika mycket med löftet om ett passande eller opassande väder som med det faktiska vädret. Just nu planerar vi vår stugfest på lördag och har i över en veckas tid besökt yr.no för att försäkra oss om att det inte kommer regna. yr.no har inte varit särsklit pålitlig utan ändrar sig hela tiden, just nu lovar de sol.

Gillar man inte den aktuella väderprognosen kan man ju annars lätt byta källa: svt.se/vader, smhi, norran, aftonbladet, axpressen, dn och vf. TV-vädret, radion. Källorna är oändliga.

Bondepraktikan för den som är riktigt desperat.

Johanna och de andra damerna.

Först regnade det en kväll.

Så en natt, katten kom in med mittbena på morgonen.

Så regnade det en hel dag.

Tydligen ska det vara så under fruntimmersveckan. Tydligen är det (Fredrik) Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristinas fel att vädret är dåligt. Och alla andra kvinnors med. Personligen känner jag att jag gärna kan ta ansvar för vädret under denna vecka om jag får skylla på karlarna all annan tid.

Vad skulle den där åskan i förra veckan vara bra för förresten? Och hur tänkte ni med slasket i julas? Jag bara undrar.

Nu hoppas jag på fint väder till helgen. Vi ska nämligen ha stor stugfest då, de legendariska kusinerna och jag.

Gåsören.

Vi tog båten och åkte bort.

Till en fyr.

Flög drake och drack utekokat kaffe, sånt som nästan är gott också utan mjölk.

Vi tittade aldrig bakåt och såg inte Rönnskär.

Låtsades att allt var fint.

En regnig kväll.

Sen sist: sevärdheter.

Moses och Ida kom på besök. Och ett par morbröder. Vi såg sevärdheterna och lite till.

Slappade på hällan. For på älgkox. Det var ett ord jag inte kunde förut: " att koxa". Att titta på något, spana, glo. Gärna med öppen mun.

He de' borti andörja! (ur spår!)

Om du bara kunde säga en mening för resten av livet, vilken mening skulle du vilja säga då?

Genom mitt sommarjobb kommer jag i kontakt med en dam som bara kan säga en sak, ett par ord, en minikort mening. Vad man än frågar svarar hon med samma uttryck. Damen i fråga har naturligtvis inte själv fått välja vad det är hon ska säga. Men om man fick. Om du fick. Vad skulle du vilja säga då?

"Ja" eller "Nej" kan vid första funderingen verka lockande, och eftersom de flesta av oss helst vill framstå som optimister anar jag att många skulle välja "ja". Kanske "Ja, tack" om det ska vara ett uttryck. Vid närmare eftertanke är det dock lätt att föreställa sig hur en jakande eller nekande fras snart skulle tappa all innebörd. Om allt som alltid kommer ut ur munnen är "Ja, tack" blir ja:et snart oanvändbart.

Detsamma gäller för det som min arbetskamrat helst vill säga : "Far åt helvete". Snart tappar också den otrevligheten betydelse. "Far åt helvete" har också andra nackdelar, det finns tillfällen då det är en synnerligen opassande fras och det är framförallt inget man vill säga till sina nära jämt.

"Jag älskar dig" då? Det måste väl vara en fin sak att kunna uttrycka varje dag? Men kanske inte om man blir riktigt jävla förbannad. Och helst vill skrika "Far åt helvete". Om man faktiskt inte alls älskar den man skriker åt. Inte ens innerst inne.

"Ja", "Nej", "Far åt helvete" och "Jag älskar dig" är alla uttryck som snart förlorar all ursprunglig betydelse. Liksom alla liknande meningar. Så det är nog bäst att välja en helt annan strategi.

Vad sägs om en rad ur en favoritdikt eller en älsklingssång? Ett citat av en idol eller något en familjemedlem brukar säga. Något helt igenom och alltid klokt.

"Små smulor är också bröd"

"Life is what happens to you while you're busy making other plans"

Men finns det verkligen ett citat som är så bra att det inte blir utnött av att användas i alla sammanhang, alla dagar? Försvinner inte alla möjligheter att ta ett uttryck på allvar om det upprepas till vansinne var timme?

Jag tror jag skulle föredra att bara säga nonsen. Vackert nonsen. Två, tre vackra ord som inte hänger ihop och tillsammans saknar all betydelse redan från början.

"Pärlande december gurka" kanske, eller "Krusbär och skatt". Något som inte alls betyder något. Någonsin.

Jag funderar också lite smått på att välja det dialektala uttrycket "He de' borti andörja!" Det är roligt, låter som nonsens och handlar om något som jag gillar, nämligen längdskidåkning.

Milla.

Mormor Hulda.

Gamla katten Hulda har gått i barndom. Hon jagar kottar och grässtrån och snören. Dottern My är orolig och måste börja scouta äldreboenden.

Sjöjungfrun.

På sillhällarna vid jungfrugraven sitter en sjöjungfru. I skrevorna runt i kring simmar feta grodyngel och på klipporna hoppar magra grodor med svans. Det växer köttätande växter vid pölarna. Lillebror är rädd om fötterna.

Lillebror spanar på sjöjungfruns rumpa. Den var snygg. Vältränad. Tack vare allt vippande på fenan anar jag.

Sportbåt!?

Lillebror vill bygga en båt. Eller så kan han köpa den här. Något för "Best of Blocket"?

Västerbottens östligaste udde.

Slutdansat.

Här var det dans förr i världen. Och tombola, fikaförsäljning och skytte. Och det kom follk i båt och bil och med cykel. Och på midsommarafton fanns det en midsommarstång och barn och ljusa kläder. Flickor i klänning med volang.

Nu dansar ingen mer.

Segern!

Nu ska jag sopa ur skåpet med er och blogga om det!

Blåbär.

Sommarens första blåbär.

Nu i min mage.

Just nu.

En ledig dag.

9 grader och regn.

Handikapp-sport på teve och en brasa i öppna spisen.

Jag vill hellre ha sol och badstrand!

Ö.

Värmebölja och vattenbrist.

Det är värmebölja. Och vattenbrist i Bureå. Bureborna har via radio och tidningar uppmanats att inte vattna med dricksvattnet.

Till förmiddagsfikat på jobbet nåddes vi av ryktet att vattnet skulle stängas av helt.

Grannen som tipsade oss om detta hade minsann själv redan fyllt hela badkaret. För att vara på den säkra sidan.

Så nu börjar jag på allvar oroa mig för vattenbrist. Inte på grund av värmen utan på grund av den vanliga, vardagliga idiotin.

Sommarens frukt:

Physalis.