Påpekar det uppenbara, igen.

Det snöar nu. Sedan ett par timmar.

Påpekar det uppenbara.

Det blev ju aldrig någon bloggpaus. Snurrigt det där.

Väntan.

Har sedan i morse väntat på snöovädret som ska komma. Kikade förväntansfullt ut genom gardinerna redan när väckarklockan ringde första gången. Bara grått då och bara grått nu.

Ringde Moses och frågade om han hade sett ovädret. "Det blir nog ingen snö" sa han, glädjedödaren. "Det är inte jag som bestämmer sånt" försökte han sen.

Men jag har inte gett upp. På teve visar dom fortfarande massa snöflingor över Uppland.

Och det är väl dom som bestämmer?

Två till.

Var hittar man så många nyanser av karamellfärg?

Hur svårt kan det va...

...att baka en sån här tårta till sin födelsedag?

Lördag.

Fredag.

Reprisen.

"Bara saffranet till den här soppan kostar femti spänn" sa jag lite surt till Moses i tisdags. Och det betydde naturligtvis "Vi skulle kunna ha ätit sushi för dom här pengarna och sluppit diska". Nu ba, torsdag lunch, fisksoppa för fjärde målet i rad.

PAUS.

PAUS.

Jag är less. Jag har inget att göra och ändå en massa. Jag kikar på 50 fotobloggar men har ingen inspiration. Jag är hungrig men inte sugen på något och när jag är sugen är jag inte hungrig. Jag är inte ens trött. Jag har inga pengar. Jag är less på teven och på alla mina böcker. Jag är less på att Moses är på jobbet hela dagen och sover hela natten. Jag är less på att springa och jag är less på att ligga i soffan. Jag är less på bloggandet och jag är less på den nya bloggen som inte funkar som jag vill. Så jag är tillbaka här. Fast nu tar jag en paus.

Suck.

Det går trögt idag. Just nu har jag 6 av veckans tio sidor kvar att skriva. Det regnar och blåser och är allmänt grått och tråkigt. Jag tittar på sommarbilder. Den här är från en camping utanför Västervik.