Men vem vet, det kanske blir regn?

Jag har varit på stan och provat bikins. Allt som passar mig verkar vara designat för storväxta tanter. Alternativt bara tråkigt och svart.

Sen blir det nog inte lättare av att jag i hemlighet vill se ut precis så här:

Festligt.

Skepp Ohoj!

Coca Cola.

Moses gillar.

Ett stilla tips.

Åk till Fotografiska museet. Betala 95 kronor och se Annie Leibovitz: A Photographer's life 1990-2005. Bara gör det. Värt vartenda öre.

Om ett Stockholmsbesök.

Mina föräldrar och min moster och morbror har varit på besök. I fredags åkte vi till Stockholm.

Där åt vi Belgiska jordgubbar...

...och köpte tvålar på lush.

Överallt fanns det bröllopsgrejer. Heteronormen lever lyxliv i den kungliga huvudstaden. Och Daniel ler fånigt. Det som stör mig mest är att hysterin inte alls handlar om kärlek. Knappt ens om äktenskap. Det är bara BRÖLLOP BRÖLLOP BRÖLLOP...

"När sommaren kommer ska jag lova dig bättre dar".

Eftersom att man vill gå och lägga sig med ett ljust sinne och lätt hjärta.

Spelade Moses den här på pianot innan vi gick och la oss i går kväll. Tår i ögat.

Långt efter att min morfar hade dött stod hans skor under hyllan i hallen.

Sist jag var till deras hus var i påskas. Då luktade det fortfarande mormor och morfar fast ingen hade bott där på länge.

Mamma och jag tittade på mormors brudklänning som låg i en brun kartong. Liten, liten är den, i vit spets. Med en fläck på magen. Kanske kaffe. På bröllopsfotot är de så unga och morfar är så smal, med alldeles för stora öron.

Nu är alla deras saker nedpackade i lådor och flyttade till andra platser. Den lilla blå sälen med bollen som man värmer i handen är borta. Köksbordet i björk står inte längre kvar och alla döda släktingar hänger i sina ramar i mormors lilla rum på Burträskgårdarna. Morfars träd har dött.

Skorna står inte längre under hyllan i hallen.

Det var här dom bodde, min mormor och morfar.

"Lisa, ingen annan kommer att våga säga det här rakt i ansiktet på dig...

...men du är helt värdelös och kommer aldrig att klara dig i arbetslivet. Du ska vara tacksam för att jag berättar det här för dig. Jag är rak."

Så jag lärde mig hur det var att få ett jobb.

Jag lärde mig hur det är att bli behandlad som skit på jobbet.

Och jag lärde mig hur det är att inte gå dit mer.

Droppen var ett kritiserande sms 23.12. Eller möjligtvis den där känslan av att inte veta om det är bäst att kräkas eller gråta. Först.

Med andra ord har jag slutat på praktiken.

"På inrådan av min studierektor har jag beslutat mig för att avbryta min praktik..."