Lost in Translation.

Något som alltid förmörkar min vardag är att tyget manchester inte heter "manchester" i staden Manchester. Så är man iklädd manchester i Manchester går skämtet förlorat. Jag har provat.

Förutom då, förståss, om hela outfiten är gjord av manchester - det ser roligt ut på alla språk.

"Det ordnar sig alltid."

Har ni tänkt på det, att när folk säger "det ordnar sig" så menar de två olika saker.

En del säger "det ordnar sig" och menar "jag ordnar det (förr eller senare)"

Andra säger samma sak men då betyder det: "någon annan ordnar det".

Man skulle kunna tro att det här borde skapa viss förvirring. Men det gör det inte. Om två människor med olika uppfattning om vad frasen "det ordnar sig" betyder kommer överens om att det ordnar sig så har nämligen båda i slutändan rätt och kan därmed fortsätta använda uttrycket som en beskrivning för hur de uppfattar att det ordnar sig.

Om ni inte förstår det så är det alltså jag som måste ordna något nu. För att "det ordnar sig".

Nu kommer det att handla lite om mitt hår.

Jag håller på att spara ut mitt hår. Hår växer ju som ogräs som ni vet. Utom när man vill att det ska bli långt.

Det har nu gått så långt att min kalufs blivit självmordsbenägen. "Klipp mig, klipp mig" skriker den om nätterna. Men jag är sträng. "Nu växer du" väser jag tillbaka.

Men när jag inte är sträng drömmer jag om den här frisyren:

Bilden är från teve serien "Mad Men", vill du se ett klipp med den här frisyren i kan du göra det här. Jag är speciellt förtjust i lockarna i pannan. Här behövs ingen platttång.

Tjejen i gröna klänningens frisyr alltså... inte Petes.

Oh, my Godness!

Ni vet köket.

Det finns en film också.

Uuuuäääh!

Här sitter jag med böcker och papper och färgglada pennor och lappar. Ett glas vatten och en hög med russin. Och antecknar meningar jag inte längre orkar förstå. Det känns väldigt slitigt. Minuterna släpar sig fram fast eftermiddagen rinner iväg. Jag vill inte plugga idag. Jag vill baka kakor, städa lådor eller sova lite under en filt. Helst det sistnämnda.

Idag är det fredag. Och det betyder bara att jag har insett att det blir ingen ledighet i helgen heller. Jag måste göra samma sak imorgon. Det finns liksom ingen gräns mellan den här veckans arbete och nästa.

Men nu ska jag bara kämpa en stund till. Sen ska jag träna och bada och basta. Tills jag blir ett russin själv.

So Long,

and thanks for all the fish!

Nämen, titta, det är ju mitt kök!

Jag har nyligen snubblat över en fenomenal inredningsblogg: Design*Sponge. Den uppdateras flera gånger per dag och nästan allt är kusligt charmigt. Men det här köket tar priset. Det måste ju vara jag som bor där. Det är ju mitt kök, fast i någon annans hem... Se så gammalt och skruttigt och underbart det ser ut! Och grönt. Det måste vara menat för mig.

Bilden har jag lånat från ovan nämnda blogg, fler bilder från det vackra hemmet kan ni se här.

Hur hamnade vi här?

Jag reser mig från böckerna vid halv fem och måste skynda mig ut annars hinner det bli mörkt! Hur kom vi hit så fort? Vad hände med alla ljusa kvällar?

"Små skatter lär sig läsa" - detalj från en kinesisk propagandaaffisch.

Jag har en svag punkt för propagandabilder. Och för Kina. Jag menar, hur fantastisk är inte den här affischen!? Två feta kinesiska bebisar. Som kan läsa. Och det är inte far som är rar och mor som ror. Det är u-båtar och satelliter, missiler och stridsvagnar.

Stridsvagn som tydligen heter "tan ké" på kinesiska. Det känns märkligt bekant det ordet...

O, mor orm!

Leksaksmat.

Det har kommit till min kännedom att det finns människor som inte gillar brysselkål. Detta verkar hemskt osannolikt. Brysselkål är ju en fantastisk grönsak. God.

Och rolig att äta, lite grann som leksaksmat.

Höstlöv för evigt.

Jag minns hur jag pysslade med höstlöv när jag var liten, lade dem under ritpapperet och målade med krita så att lövet kom fram på andra sidan. Det gällde att inte rita för hårt.

En höst gjorde vi ett höstträd hemma, Mamma, Lillebror och jag. Mamma hade ritat ett träd på ett stort papper. Hon är duktig på att rita, brukade rita saker åt mig, blommor i vas som jag fick färglägga. Nu ritade hon ett stort träd. Så samlade vi fina höstlöv ute och limmade fast dem på trädet, så att det fick nya löv. Stort och vist stod trädet på papperet och svajade i den imaginära vinden. Höstmys-stämning infann sig. Allt var gott.

Så ritade Lillebror en motorsåg som sågade ned trädet. "Vrooom, Vrrrooom" lät det när han ritade sågen. Han hade alltid ljudeffekter på sina teckningar.

Ett höstlöv-pyssel som passar vuxna och inte kräver ljudeffekter är att konservera höstlöv. Det borde vara hög tid att göra det nu, om det inte redan är försent. De här löven konserverade jag förra hösten.

Det här behövs:

1. Fina höstlöv. (finns i naturen)

2. Glycerol. (finns på apoteket)

Så här gör du:

1. Plocka fina höstlöv. Hela kvistar. Det är viktigare att löven är vackra i formen än i färgen då färgen inte bevaras. Alla blir slutligen orange-bruna. Jag rekommenderar kvistar från buskar då de oftare är mindre och tätare. Bär kan enligt min erfarenhet inte konserveras. Alla buskar fungerar inte heller men jag har märkt att löv på buskar som får ordentliga höstfärger fungerar bra. Är löven orange och röda i naturen kan de vara det på ditt bord med!

2. Blanda 1/3 glycerol och 2/3 vatten. Ställ löven i blandningen. Vänta. Efter en dag eller två börjar löven kännas läderaktiga. Då är det klart.

3. Placera löven på valfritt tjusigt ställe i ditt hem. Där kan de stå och samla damm för evigt!