Klart slut.

Hej.

Utan vidare förklaringar lägger jag nu ned "Denna dagen ett liv". Från och med nu finns jag här. Klicketklick.

Denna dagen, ett annat liv. Liksom.

Typ.

Oväntat behov.

Plötsligt känner jag att jag behöver en kaninlampa. Konstigt jag vet. Men så är det.

Dö.

Ja, jag vet inte. Söker jobb och slötittar på "doctors" på tevefyraplus. Nu får vi lära oss hur man undviker åldrande.

Ja, jag vet som sagt var inte, men tänker att "döden" är ett ganska säkert kort. Och typ det enda säkra sättet.

Nu: hobbylim på näsan. (hos doctorerna alltså, inte hos mig).

Om att aldrig blir riktigt nöjd.

Vad jag ville ha för två år sedan: En kille.

Vad jag ville ha för ett år sedan: En praktikplats.

Vad jag vill ha nu: Ett jobb och en annan lägenhet.

R - som i ros och ranunkel.

Q - som i q

Lite så här känns det nu.

Veckans uppdrag är att söka ungefär alla jobb i Mälardalen som jag kan tänkas klara av.

bilden hittade jag hos AMO.

P- som i plåtburk.

O - som i ouppätna.

Resterna från fredagens godispåse. Är någon förvånad?

You keep telling yourself that.

Gick från stan bakom en uppenbarligen frusen britt.

"It's summertime, it's summertime, it's summertime," mumlade han inne i sin pälsmössa.

Jag är fortfarande inte övertygad.

N - som i nystädat.

M - som i matmatrisen.

Vi kör matlista. För att slippa tjafsa om middagen och istället tjafsa om deltagarna i "vem vet mest". De brukar ha fula frisyrer, manlighetskomplex, omoderna tröjor, pretentiösa namn eller vara Peggy Olsen typer. Dock måste matmatrisen revideras. En del rätter är så krångliga och så dyra att vi aldrig ids eller har råd att laga dem.

Sen är det lite roligt att det är purjolök i alla recept och att broccoli stavas "broccellei".

Just nu.

Just idag, när jag just har avslutat ett stort projekt, Moses just har börjat jobba och jag är ledig hade jag tänkt att:

a) städa hela lägenheten - fast bara så där på ytan så att det ser fiiiiiiiiint ut.

b) handla.

c) söka jobb.

d) gå ofattbart många steg för att vinna veckans stegtävling.

e) springa fem kilometer med pulsklocka och hela faderullan i en fart av 6 minuter per kilometer för att sedan analysera hela faderullan och jämföra med min (mer) vanliga fart av typ 5.28 minuter per kilometer. Det borde ju inte vara lika sjuuuukt jobbigt att springa 32 sekunder saktare. I och för sig tar det också längre tid. Springa snabbare = kort plåga. Springa saktare = längre plåga? (Ja det var alltså det jag tänkte ta reda på.)

Än så länge har jag:

a) drömt om en annan lägenhet. Surfat efter annan lgh. Lättare än att städa den befintliga?

b) öppnat linneskåpet.

c) strukit skrynkliga saker.

d) surfat efter lgh med större linneskåp.

e) burit upp 2/3 av allt i linneskåpet på vinden.

f) surfat efter lgh med större vind.

g) öppnat min garderob.

h) surfat efter lgh med större garderob.

i) städat befintlig garderob.

Hepp.

L - som i Lisa.

Min profilbild på facebook just nu. Ja, jag har ett sår på hakan. Det var broccolisoppan som hoppade upp och bet mig.

K - som i kärlek.

J - som i jättebukett.

Igår kom det en jättebukett till den i hushållet som jobbar första dagen på nya jobbet idag. Det är inte jag.

I - som i is.

H - som i hemmamatch.

G - som i gadget.

F - som i fira.

Moses har skrivit på kontrakt för ett nytt jobb. Vi firar med rom&cola.

E- som i eftermiddagsfika.

D - som i dotter.

Min kompis har fått ett rödhårigt barn. *Skickar present*.

Idag hade vi picknick.

C - som i CD-skiva.

Jag köpte en skiva till Moses. Kanske att jag ville ha den liiiiiiite också. 79 kronor på CDON och 199:- på Uppsalas enda överlevande skivaffär.

B - som i blomma.

A - som i avundsjuka.

Inte riktigt klokt vad det går bra för alla på facebook.

Under den senaste veckan har jag sagt åt folk (ingen nämnd ingen dömd) att inte bry sig om alla som har det bra på facebook. Men nu får ju plötsligt alla som jag känner jobb och barn och hus. Urjobbigt ju. Och en del åker på semester.

Gårdagens händelse.

Var förövrigt att Moses en stund hoppades på att Oskar Linnros (som var på "dom kallar oss artister") var lika lång som honom. Det var han inte. Och så var vi på utflykt.

Dagens händelse.

Stopp i handfatet. Igen. Moses ringer (jo för jag har ringt massor och tror att de inte tar mig på allvar plus att jag skäms). Det kommer en kille. Fixar.

Nästa dag: öh, vattnet rinner ju inte undan.

Vill flytta extra micket!

Men ge oss en annan lägenhet, dåh!

*Återkommer snart med peppiga och trevliga och gulliga inlägg.*

*Bostadssurfar*

"Du vill ju bara ha mig som din negerpianist!"

Nu spelar Moses Oskar Linnros på pianot. Nästan overkligt lyxigt.

I tredje rummet.

Moses påstår att han kommer att behöva en sån här när vi har ett tredje rum. En flight simulator stol.

Romantiken är stor.

Emaljbalja.

Jag har fortfarande bara döda människor i mina drömmar. Nu har jag drömt om både Morfar och Mormor, Robban, Farmor och Ziggy. Ziggy var lika mjuk len som vanligt och hade stor familj. Massvis med luddiga ungar. Dom sprang i grönt gräs och han pratade och pratade.

Och sen dom badade allihopa i emaljbalja med mjölk.

Från och med du.

Den här låten har jag lyssnat på ungefär sjuhundrafemtiåttamiljoner gånger idag.

Och så tulpaner och soliga dagar.

Hej på dej, lilla vän!

Dagens händelser:

En liten grå mus sprang över snön.

En liten silverfisk sprang över badrumsgolvet.

Det finns ett bra blogginlägg där någonstans, jag hittar bara inte åt det.

Ensamt.

Jag är ensam hemma. Jag har ätit mackor till middag och choklad framför datorn. Jag har surfat till midnatt och pratat med Gabban i telefon ännu längre Nu ska jag sova i tjocksockar och pyjamasbyxor. Och jag ska inte plocka bort en endaste kudde från sängen.

Och jag har beskrivit för Moses i telefon hur jag ska känna med handen på hans sida och upptäcka att han är borta och bli lite rädd och ledsen. Så han tycker lite synd om mig.

Fast på riktigt. Det är ensamt. Det är därför jag sitter uppe tills ögonen faller igen.

Prinsessan Gabbis och Prinsessan Lexie.

Gabban har blivit hundägare. Prinsessan Lexie heter hon.

Bitar av igår.

Igår var jag på anställningsintervju på morgonen. Sen gick Moses och jag till det där Konditoriet på Sala backe. Det är ett sådant ställe man skulle gå till med sin farmor eller morfar eller så. Om dom nu var så pigga att dom kunde gå en bit. Eller med sin bebis (den fick man dra i vagn). Vi hade varken bebis eller äldre släkting med pigga ben så vi gick själva. Jag fikade potatisbakelse och Moses en bananbiskvi. Han är biskvifantast.

Efteråt gick vi hem och såg sista Mad Men säsong 3. Kanske det bästa avsnittet någonsin. Och sen sprang jag den läskigaste slingan och vaknade flera gånger på natten med kramp i benen.

Och det var den dagen.

Den står i hallen hos oss men bor någon annanstans.

Vi har haft problem med vårat internet. Eller mest med routern. Så kom Callis hem till oss och fixade och Moses har förklarat vad problemet var. Tydligen så står routern i hallen hos men den bor någon annanstans.

Jag tänker att om vi låter bli att pilla på den kommer den att vara snäll och fortsätta koppla ihop oss med nätet.

Farmors sjalar.

Ganska ofta drömmer jag att min Farmor lever. Oftast går jag och hälsar på henne i huset och vi tittar på hennes grejer. Bröllopsvantarna och sjalarna och blommorna. Hon har målat sina naglar igen och luktar parfym.

Ibland går jag bara förbi och ser henne i köksfönstret. Det brukar vara kväll och man ser hur det lyser över bordet.

Igår natt bodde hon i ett hus jag aldrig sett förut. Det var stort, flera våningar och sidenblommor överallt.

Jag frågade henne om hon inte var död. Det hade hon också hört, sa hon då.

Vi har delat hennes klänningar i tre högar. Stina fick den blå dräkten och jag den fina med nyårsfyrverkerierna. Och det fanns fler tunna sjalar än någon kan behöva under en livstid.

Eller kanske precis så många.

Just det ja.

Har förresten förstått att man bör ha typ byxor på arbetsintervju. Riktiga byxor alltså. Inga leggings. Och kanske smink.

Hujeda mej.

Just nu.

Håller på och förbereder jobb-intervju. Wish me luck. Köttbullar och makaroner till lunch, snart.

Men ibland när vi spelar Besserwizzer brukar jag vinna och sådär.

Alltså. Moses och På Spåret. Det är som att man inte tror sina öron. Jag är ganska bra på frågesport. Brukar ligga och blunda i soffan framför Vem Vet Mest och veta det mesta. Eller iallafall så mycket att jag inte behöver skämmas. Men han alltså, på spåret. På 10 poäng och han bara "jag tänker Madrid". Och sen "Det är en ibis, en vit ibis". Nu hoppas jag bara på att någon av oss ska bli kändis, på nåt sånt där sofistikerat och intellektuellt sätt. Och så ska jag sitta och glänsa bredvid, kanske kan jag få dra i snöret.

En bit av en torsdag i januari.

Pulkabacke.