lördag 28 februari 2009

And sometimes even music cannot substitute for tears

Det gick ett program om Paul Simon på svt ikväll. Jag är sedan länge ett stort fan och började bläddra bland mina skivor med avsikten att välja ut en favoritlåt eller album. Jag lyckades inte. Istället blev det en lista med 10 favoriter. Paul Simon ensam alltså. Vissa är förutsägbara, andra lite mer udda.

Bernadette (The capeman)

Graceland (Graceland)

You can call me Al (Graceland)

Late in the evening (One Trick Pony)

Some folks lifes roll easy (Still Crazy after all these years)

Take me to the Mardi Gras (There Goes Rhymin’ Simon)

Kodachrome (There Goes Rhymin’ Simon)

Father and daughter (surprise)

Everything put together falls apart (Paul Simon)

Rene and Georgette Magritte with their dog after the war (Hearts and Bones)

"And sometimes even music cannot substitute for tears" kommer från Cool, cool river som får bli kvällens bubblare.

“Paul Simon möter Lorne Michaels” går igen den 3 och den 7 mars.

UPPLEVELSEN: Vaknar. Kollar på mobilen: 06.58. Somnar om

På jobbet...

På mitt jobb måste man ibland prata j ä t t e    s a k t a   och    t y d l i g t. Inte för att gamlingarna har svårt att höra eller hänga med utan för att delar av personalen talar dålig svenska. Det blir lätt missförstånd. Syftningsfel villar bort mig, onödigt komplicerade ord dem.

Vem har kräkts? Vem är borta, medicinen eller tanten? (är hon död, försvunnen eller bortrest?har medicinen försvunnit ner i magen på eller utanför tanten?)

 e-Lisa vad betider esiftningsfel?

 Vi sitter på fikat och en tjej pratar om något. Jag vilar hjärnan och hänger inte med i samtalet. För att dölja detta säger jag vid ett tillfälle förstrött: ”intressant”. ”Intressant!” utbrister resten av sällskapet uppskattande och jag tvingas engagera mig i sammanhanget. Jag inser snart att begreppet ”intressant” inte alls är applicerbart på tjejens monolog. ”Informativt” möjligtvis. Tyvärr är det försent. ”Intressant” är kvällens ord.

Kafferbryggaren är laddad – Intressant. 

Tanten är på dåligt humör – Intressant.

Det finns ingen ost – Intressant.

Att tala svenska obehindrat blir något av en superkraft. Man får förklara och försäkra.

eLisa kan du esnell lesa med mig? Vad betider? Hur hennes ben vara oroliga? För vad då?

Man får specialuppdrag. Man får korrekturläsa dokumentationen

hon är i dåligt hemur och vill slås på mig”.

Man får ringa sköterskan.

Ibland inser man hur lite man vet. Vad konstituerar en tång? Varför lider människor först för att sedan avlida? Vad är pölsa? Kan man röra med en visp eller vispar vispar automatiskt?

Några av de boende pratar ingen svenska alls. Då är språket ingen superkraft. Istället får man le och leka mimartist. Och vara glad att man inte förstår alla de där spanska/finska/polska orden som skriks/ fräses/ viskas av missförstådda åldringar.

fredag 27 februari 2009

UPPLEVELSEN: Ologisk nakenhet. Ett träffande begrepp.

Kunskap är lätt att bära

Lisa, när blir du klar då?
Hur länge har du kvar?
När är du färdigutbildad?

Mohahhahaha, mohahahahe (elakt skratt)

Nästa vår. Jag lovar. Heders.

(på bilden: ett nytt och en massa (11) gamla kårleg)
(på banken: stora skulder till csn)

torsdag 26 februari 2009

UPPLEVELSEN: Äntligen hemma!

Lite om studierna...

Den här boken har jag läst i veckan. Om svensk-persiska kvinnors identitetsskapande kring kvinnlighet och sexualitet. Om slöjor och pojkvänner och heder. Om kroppsmedvetenhet och skam, om förhandling med och motstånd mot patriarkatet. Nu sitter jag bredvid två tjejer från Iran som diskuterar just detta. Vad ska man göra med killar, hur bör man vara? Vad gör man om man får en komplimang av en okänd man på bussen. Hur känns det att bli stirrad på?

Jag tjuvlyssnar järnet!

onsdag 25 februari 2009

UPPLEVELSEN: Gabbis hittade och lärde mig makro-funktionen på min kamera. Därav alla bilder.

Fika 3.


Semelfika hemma hos mig.

Och detta var fastan första dag. Men jag lovar. Imorgon ska bara fika två gånger.

Fika 2.



Paus och fruktstund hemma hos Gabbis. Rekommenderas varmt till alla Uppsalastudenter!

Fika 1.



Norrlands nation har frukostbuffé. Rekommenderas varmt till alla Uppsalastudenter!

Askonsdagen.

tisdag 24 februari 2009

UPPLEVELSEN: Blir lite löjligt lycklig när jag efter en trevlig eftermiddag med underbara vänner vandrar hem genom stan och möter Uppsalabor med bokpåsar och konditorikartonger. Semlor och böcker, alldelens genomtrevligt.

Semlor!


Systrarna i XP tog en studiepaus och kom på semelkalas.



Nää....jag ska inte blogga vad vi pratade om. Nyponrosor och solrosor var det väl?

(foto 1&3 har Gabban tagit)

Något för mormor

Vanliga tisdagar kan ju slänga sig i väggen!

Först är det bokrea och semeltisdag på samma dag. Sen går kronprinsessan och förlovar sig och då uppdagas det att världen är full av romantiska rojalister. Jag är inte en av dem. Ändå sitter jag och Gabbis uppspelta och fnittrar framför teven fem i fem. För visst är det lite spännande och lite fint, och en tredje guldkant på en redan glänsande tisdag.

Kanske är det just för att jag inte är någon romantisk rojalist som jag gillar Victoria lite extra idag. Inget klick och inga illusioner. Hon är vacker, van och skicklig. Han har ögonbryn som får honom att likna Jack Nicholson och vet inget om Västergötland, men det gör inget för kronprinsessan kan svara i hans ställe. Jag undrar några gånger om hon ska sparka honom på smalbenet för att hindra fel saker från att komma ut ur hans mun. Gör hon det syns det inte. Hon är duktig a’ Victoria, som mormor skulle ha sagt.

(Jag tänkte först skriva ett inlägg om traditionella värden, stora bröllop och lågkonjunktur. Sen något om hur odemokratiskt och dumt det är med monarki. Men det får bli en annan dag. Eller en annan blogg.)

n'Daniel och a' Victoria kan ni se här och läsa om här

En påhittad diskurs

Två gånger tidigare i mitt liv har jag, som jag kan komma på, sovit fast jag trott att jag var vaken. Den första och märkligaste gången var jag kanske 14 år och på en simtävling.

Trött efter mitt lopp gick jag in i omklädningsrummet och lade mig på den smala träbritsen invid mina kläder. Sen kliver jag upp, gräver fram schampo och balsam ur min mörkblå Haglöfsryggssäck och går på stengolvet in till duschrummet. Där är det nyrenoverat och modernt, avlånga vita kakelplattor överallt och sådana där duschknappar som man bara måste röra vid för att vattnet ska komma. Jag kränger av mig baddräkten. Det är en tjej till i rummet. Hon lånar mitt balsam. Efter duschen går jag in i bastun och torkar mig varm och torr. Sen klär jag på mig, jeans och huvtröja. Inte förrän jag ska borsta håret vaknar jag. Då ligger jag fortfarande på träbritsen invid mina kläder. Kall och stel. Duschrummet är fullt med simmerskor. Jag måste göra om allt från början igen. Den här gången lånar ingen mitt balsam.

Andra gången var när jag bodde på Studentvägen. Jag steg upp, duschade och vaknade när jag var på väg till Engelska parken. Det var vår och just före st. Ansgar slog jag upp ögonen och låg fortfarande i min säng.

Imorse hände det igen. Jag låg på sängen och läste kurslitteraturen till fredagens seminarium. Det var mycket Foucault. Diskurser och sexualitet. Och jag läser vidare, om homosexualitet och heteronormativitet och Iran och vad en diskurs egentligen är. Så vaknar jag och är fortfarande på sidan 30. Efter över en timmes läsning. Nu måste jag göra allt igen.

Dagens slutsats: Om man läser med stängda ögon hittar man egentligen bara på.

måndag 23 februari 2009

UPPLEVELSEN: Man lägger sig på sängen under en filt, klockan är strax efter fyra och det börjar mörkna ute. En timmes eftermiddagslur. Vilken lyx.

Kommunikationssvårigheter

Pelargoner ska blomma fram till hösten, sen ska de sova i en sval källarlokal till fettisdan ungefär.


Att prata med en pelargon är som att prata med en vägg.

söndag 22 februari 2009

UPPLEVELSEN: Inskickad uppgift: Lisa_Efternamn_kulturmöten1. 
Fast egentligen var det: Snögubbarna!

Iskalla typer


Dessa stadiga herrar vaktar numera huset.

Tro, hopp och kärlek

Jag går in i kyrkan klockan elva på fastlagssöndagen och ut igen halv ett. Vi har gått från

Tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken – och det är fint, till

Lärjungarna fattar ingenting – vilket är trösterikt, vidare mot

Allt är gräs

för att slutligen hamna i en situation där jag hemligt hoppas att prästen på något mirakulöst sätt ska glömma Fader vår eller iallafall ett par av de tidskrävande liturgiska övningarna.

Sedan står jag utanför i snöfallet med G och undrar om det fortfarande är samma söndag som när vi gick in. Säkerligen måste vi hunnit åtminstone till trefaldighet.

UPPLEVELSEN: Var hos Moses ikväll. Fick se filmer och mycket bilder från Indien. Nu ska jag sova och drömma om en indisk marknad, med limepyramider!

lördag 21 februari 2009

Tortyr


För första gången i mitt liv är jag nu ägare till ett sånt här tortyrredskap
Det fungerar dock inte så bra. Jag märker ingen skillnad. Detta kan bero på två saker:
1) Jag använder manicken på fel sätt, eller
2) jag hade perfekt böjda ögonfransar redan!
Jag väljer alternativ 2) då det inte ifrågasätter min intelligens och antyder att jag är en så kallad "naturlig skönhet".

Sen har jag lyckats nypa mig i själva ögonlocket ett antal gånger. Det är en spännande upplevelse.

Ett helt poänglöst inlägg...


...men det här gör jag idag: skriver hemtenta. Nu: lunchpaus.

JAG ÄR SJUKLIGT BESATT AV: Den här bloggen. Den är snart en vecka gammal och jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag spenderat här. Har sett på teve en kväll den här veckan och då bloggade jag om det!

fredag 20 februari 2009

Pomelo!


I några dagar har den här bjässen legat i min fruktskål. Det är en pomelo (heter inte skådespelerska i Grey´s Anatomy "Pomelo"?). Tydligen har alla svenskar ätit pomelosevigheter, men inte jag.



Ziggy vill också smaka. Han brukar dock behandla citrusfrukter som om de vore radioaktiva...


...men det här gillar han! Ruby är också förtjust.



Mycket skal blev det (efter en halv) och mycket fruktkött. Men gott är det! Inte surt eller beskt, bara sött och friskt. Pomelon var inte heller lika saftig som andra citrusfrukter. 


Detta är ingen singelfrukt. Efter en halv Pomelo är jag proppmätt. Rekomenderas varmt till dig med familj eller stor aptit.
UPPLEVELSEN: Utsikten från mitt takfönster: vackert vinterväder. Det finns riktig vinter i Uppis med ibland.

Tack till...

...lillebror som hjälpte mig med bloggens nya rubrik. Grabben har tålamod!

Är rätt imponerad av mig själv också som tryckte på den skrämmande knappen: ”redigera HTML” och suddade lite. Nu slipper vi den där fula ramen kring rubriken.

Vad tycker ni? Blev det bra?


Arbetslös

Jaha. Från och med den 31 mars har jag inget jobb längre. Någon som vill anställa en fil.kand. med erfarenhet av äldreomsorgen?

Replik till lillebror

Du måste ju gilla Obama” sa lillebrornu blir det ju mångfald”. (Jag läser masterprogrammet i mångfaldsstudier vid Uppsala Universitet). Ja jag gillar Obama. Om hans presidentskap innebär en ökad mångfald låter jag dock vara osagt. Titta tillexempel på den här bildserien DN visar om presidentens första månad i Vita Huset.  

  1. Obama och fem vita medelålders män.
  2. Obama och elva vita medelålders män.
  3. Obama och tre svarta kvinnor i varierande ålder. Oj, men det var visst hans familj.
  4. Obama och två vita medelålders kanadensiska män i roliga kläder. Nu börjar det lika något!

Sen vet man ju förståss inte. Det finns den typen av mångfald som inte nödvändigtvis syns. Sexuelläggning tillexempel.

UPPLEVELSEN: Jag pratade i telefon med min mamma som är i Malmö över helgen. Hon hade roliga saker att berätta om en hund med rosa garderob. Hon pratade om annat med. Det var trevligt. De verkar ha det trevligt. Det var roligt att höra att de har det så bra.

torsdag 19 februari 2009

Cirkusartisten

Ziggy kan två konster. Här är den ena.



kvaliten på filmen är inte den bästa men på marsvinet däremot...

Snorigt, nysigt och mysigt

Jag är numera världens snorigaste människa. Ser ni konstiga fläckar på mina kläder är det snor. Droppar det något från skyn är det nog mitt snor, halkar ni på något på väg till jobbet är det troligtvis mitt snor.

Jag är nyser en massa också, nämligen.

Mysigt va?

Hepp.

onsdag 18 februari 2009

depp

Promenerar trött hem sent efter en stressig kväll. Ont i magen, huvudvärk, snor i näsan och kli på skinnet. 

Te, dator, Ziggy och teveprogram som lillebror tipsat om. 

 Nu blev det lite bättre.
UPPLEVELSEN: Jag återupptäckte bestofblocket.se
Kolla den här klonken

Ignorerad

Varför addar människor jag aldrig pratat med mig på Facebook? Det kan väl inte vara så att jag en gång känt en massa människor som jag nu glömt bort?

Om vi nu en gång fanns i samma sammanhang kunde de väl ha addat mig då. irl så att säga. Då hade jag sluppit sitta förbluffad framför skärmen och undra: vem av alla jag aldrig kände är det här?

Jag har inga höga krav, jag tycker bara att vi någonsin ska ha sagt någonting till varandra. "Hej" hade varit trevligt.

Ignore.

Lillasyster

Jag är med i Röda Korstets ungdomsförbund, rkuf. Fyra gånger om året får jag en medlemstidning; Megafon. (http://www.rkuf.se/megafon/index.htm) Sist hade tidningen temat ”familj”. Det var ett bra ämne tycker jag. Något som tål att tänkas på. Det finns inga självklara familjer idag, om det nu någonsin har funnits det. 

Det finns halvsyskon och helsyskon och sambos och särbos och styvbarn och bonusmormödrar. Och mammor och pappor. Och så finns det dom som inte har någon familj alls – men en massa nära vänner.En del har en stor familj som de aldrig träffar. Andra är helt ensamma. Jag tänker mig att förr var familjen självklart de man bodde med, även om släktbanden också då kunde vara komplicerade eller obefintliga.

Idag är nästan hälften av alla hushåll i Sverige enpersonshushåll  (http://www.dn.se/insidan/ar-malet-i-livet-att-hitta-en-partner-1.793977). Men det är ju inte så att dessa människor inte har någon familj. Jag tycker att man själv ska få välja vilka man vill ha i sin familj. Men det blir klurigt när det ska sättas namn på de utvalda släktingarna. Redan i ”regelrätta” familjer finns det problem.  Jag har tillexempel länge undrat vad mina kusiners halvbror ska kallas (och han har ett bonusbarn – eller vad det nu heter). 

Det är också så att släkting-orden inte säger något om den verkliga relationen mellan människorna. Vissa har pappor de aldrig sett, andra har kusiner de aldrig träffar och några har plastmammor som betyder mest i hela världen. Visserligen skulle det vara konstigt om man benämnde sina släktingar på samma sätt som barn graderar kompisar. ”Min bästasyster och min nästanbästa moster”. Jag efterlyser ett universalord som kan betyda ungefär ”familjelikt nära” Så kunde man kunde man sätta ordet före dem som man ville beskriva som sina närmaste.

Längst bak i tidningen fanns ett ”adoptionsformulär ”. Här kan man på ett tydligt sätt adoptera en ny släkting.

Jag kan nu stolt berätta att jag har adopterat en LILLASYSTER som kan TJAFSA MED MIG. Vi ska DRICKA KAFFE I HENNES KÖK. Jag tror iochförsig inte att min nya lillasyster dricker kaffe.

Tyvärr fick jag bara ett formulär. Jag skulle nämligen vilja adoptera en lillasyster till.

tisdag 17 februari 2009

UPPLEVELSEN: Jag var på en grej om en grej om en grej och fick så fint beröm. Fint, fint beröm om just den här grejen.

Gabbis grekiska

Vännen G ska bli präst. Då måste man kunna grekiska. Ifall man skulle vilja predika för greker. För antika greker.

Nää

Man kan läsa hebreiska också om man vill. Om man vill predika för hebréer. Det går precis lika bra.

Förmiddag på Engelska parken

En förmiddag åt skogen. Gabbis och jag sitter och försöker pluggaEngelska parken. Hela dagen. Från tidig morgon.  Det går åt skogen.

Jag har glömt huvudboken hemma.  Jag jobbar lite med andra kursen istället.

En högljudd grupp med jobbig dialekt bestämmer sig för att ha seminarium vid bordet bredvid. Vi utrymmer.

Mitt passerkort till magisterrummet har inaktiverats. Hon som ska återaktivera det är bortrest.

Jag bestämmer mig för att kopiera ur referenspärmen. Referenspärmspersonen är på semester.

Jag bestämmer mig för att låna en annan bok och börja i en annan ände.

Boken saknas i Karin Boyes hylla [K]. Som tur är hittar bibliotekarien boken åt mig i en annan hög. 

Jag har lånekortet i andra väskan. Som tur är kan jag låna på legget.

Vi hittar ett tomt bord. Som otur är bestämmer sig en historiker för att kopiera en 300-sidigbok på kopiatorn intill. Som otur är kommer en annan historiker och bestämmer sig för att diskutera med honom. Han är less och hon är irriterande.

Gabbis ber dem dämpa sig. Historie-kvinnan bestämmer att hon ska berätta för oss hur saker och ting funkar på Engelska parken. Och var nykomna studenter bör sitta och läsa. Vi suckar. Jag ger upp och bloggar istället. G tragglar grekiska.

Nu: Lunch

måndag 16 februari 2009

UPPLEVELSEN: kvällsfika: te, sockerkaka och sällskap.
JAG ÄR HÄLSOSAMT BESATT AV: Lars Winnerbäck; Pacemaker. "Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig, förlåt"

Jag bara undrar

Bråkade över telefon med någon på mitt jobb nyss. Jag hade missförstått en grej, ringde och förklarade och bad om ursäkt. Så får jag världens utskällning av hon i andra änden. Jag höll verkligen på att börja gråta. Blev så förödmjukad. Hon var inte ens den jag hade missförstått. Hon var inte ens inblandad. Vi har aldrig träffats. Varför grälar hon på mig? Vad har hon för rätt att ge mig en utskällning? De har regler för sånt här på mitt jobb. Hon kan ge mig en varning och säga: "gör du så här två gånger till kommer vi inte ge dig mer jobb". Men det gjorde hon inte. Hon skällde. Som om jag inte var skamsen nog när jag ringde och bad om ursäkt för min klantighet. En gång sa hon till och med emot mig: ”det visste du tidigare” Nej jag gjorde faktiskt inte det, hade jag vetat det hade jag inte satt mig själv i den här situationen fattar du väll! Jag hade inte ringt till er och skämts om jag kunde sluppit. Sen bröts samtalet. Tror det var något med hennes headset.

Så jag ringde upp igen. Pratade med en annan kvinna. ”Oroa dig inte för det” sa hon när jag förklarade och skämdes återigen. ”Jag ordnar det”. Bara så där.

Bara så där.

Vad är det för fel på vissa människor egentligen?

Jag bara undrar

Morot?!

Har ni någonsin försökt förklara innehållet i ett kylskåp för ett marsvin?

Ziggy: snälla, snälla, snälla, ge mig frukost.

Jag: joo

Ziggy: Fruuuukoooost!

Jag:  Varsegod. En morot.

Ziggy (förolämpat): En morot?!

Jag: Ja, jag vet att ni levt på morot hela helgen men det finns faktiskt inget annat.

Ziggy: jag klättrar ned i grönsakslådan och kollar…

Jag: Kom upp därifrån! Ät din morot!

Ziggy: Gurka! gurka! Guuuuurkaaaa!

Jag:  Det finns ingen gurka. jag har inte handlat på flera dar, när trodde du jag skulle ha köpt gurka?

Ziggy: Guuuuurkaaaaa!

(Ruby: Guuuuuuurkaaaaa!)

Jag: Det. Finns. Ingen. Gurka.

Ziggy och Ruby:  Guuuuuuuuurkaaaaa!

Jag: Nä nu hamnar ni i bloggen!

söndag 15 februari 2009

UPPLEVELSEN: Mia och Klara i svt1. "Man vill ju komma in i rätt skåra direkt"

Organisera mera

Före:
2,5 timmar och 3 Lars Winnerbäck-skivor senare:

Man kan söka på allt!

”Händer allting på bloggen nu?” frågade Fia.

Man var tvungen att fråga. ”Får vi gå på internet” det kostade pengar, man fick vänta till efter sex. Koppla ned ifall någon ville ringa.  Allra första gången var hos familjen D. ”Vi kan söka på vad du vill, Lisa. Man kan söka på allt.Karro hjälpte mig. Vi sökte på ”kanin”. Jag var besviken. Det var som att titta i en bok. Fast fulare. Och bilderna syntes inte förrän efter en lång stund. Vissa syntes inte alls. ”Dom funkar nog inte”, sa Karro. Vi läste lite om kaniner, sen gick vi ner. Vuxningarna räknade hur mycket det hade kostat. Kanske var det före sex. Jag vågade inte säga att det var tråkigt.

1000 ord

En bra blogg innehåller tydligen många bilder. En bild säger mer än tusen ord. Det här är en bra blogg. Här är mer än tusen ord. Tusen ord är inte så mycket egentligen förresten. Jag vet. Jag räknar alltid orden, älskar den funktionen i word. Bygger hela dagar efter ordräknaren. 100 ord sen ska jag koka te. 100 ord sen ska jag bädda sängen. 100 ord sen får jag läsa bloggar. Ni fattar.

 Det här är mina älsklingarZiggy Stardust och Ruby Tuesday. Anar att bloggen kommer att handla mycket om dem. De förgyller min vardag, mer än alla ord i världen.

lördag 14 februari 2009

UPPLEVELSEN: Klarblå himmel, strålande sol, snö på marken och feta koltrastar i buskagen. En rask promenad till Fia. Solen värmde, värmde!