måndag 31 augusti 2009

Nu blev det lite läskigare...


I veckan börjar terminen på allvar för universitetsstudenterna här i stan, jag har mitt första seminarium imorgon. Om de flesta som blir sjuka är mellan 20 och 30 år måste ju universitetet vara en guldgruva. Om man är ett influensavirus alltså.

Jag gillar heller inte listan på symptom som ska signalera om influensan förvärras. Hälften av dem får jag vid minsta snuva (andnöd, svårt att andas, ont i bröstet och lågt blodtryck). Så antingen ligger jag väl hemma och dör utan att märka något eller så, mera troligt, för jag en fjuttförkylning och övertygar mig själv om att jag är döende.

Det är bara att vänta och se.

Lungcancer?

Efter att ha sett fantastiska teveserien "Mad Men" kan jag konstatera att

1. antingen rökte folk inte så där mycket på sextitalet eller så
2. är cigaretter inte lika farligt som jag fått lära mig, om det inte är så att
3. alla människor som rökte så där mycket på sextitalet är döda nu.

När jag tror att karaktärerna ska pilla lite på sin mobil- vid frukostbordet, på tåget eller i sängen - ska de aldrig det. De ska röka.

Snygga är de iallafall, de som lyckas röka sexigt och sofistikerat. Så snygg har aldrig någon blivit av att skicka sms.

lördag 29 augusti 2009

Ulva kvarn.


Morgonmys.




Ziggy och jag ser på teve. Ser ni hur vit han har blivit om nosen? En gammal skrutt.

fredag 28 augusti 2009

En farmor i nacken?

LA ink är ett nytt favoritprogram. När Stina var här satt vi och tittade och planerade våra tatueringar. Något stort eller något litet. På insidan av handleden eller baksidan av vaden. Inga "tribals", det är tydligen ute nu (och aldrig någonsin snyggt, om ni frågar mig).

Det som imponerar mig mest är de som gör porträtt av nära och kära. Dels för att de blir så himla bra men också för att det är så modigt, både att välja att tatuera någons bild och att vara den som tatuerar en okänd persons mamma, son eller flickvän. Tänk om det blir fel, tänk om flickvännens förtrollande leende blir till ett hånflin på underarmen.

Vidare funderar jag över om tatuering är ett nöje endast för vita. Människor alltså. Hur blir det med färger och sånt om huden är mörk? Den bästa tatueringshuden borde ju vara den blekaste bleka. Som min då.

Min tatuering? Jag vet inte än. Definitivt i färg.
Om det inte ska vara ett porträtt då, förståss.

Sommarens sista andetag?

Björkarna utanför mitt fönster har börjat gulna i topparna.
Stan är full med nya studenter. Och gamla.
På måndag börjar min termin.
Ute är det tjugofem grader varmt.

Är detta sommarens sista andetag?

måndag 24 augusti 2009

IKEA.


Vaddå heminredning?

söndag 23 augusti 2009

Kunskapsproppar.

Det talas ibland om kunskapsluckor. Jag har flera stycken, bland annat är jag dålig på att hitta till ställen med bil. Jag saknar också förmågan att räkna ut när det passar med gelé till mat och när det är bättre utan. Eller när det ska vara lingonsylt.

Det finns också motsatsen till kunskapsluckor. Kunskapsproppar. När man har en massa information som man egentligen inte vill ha. När man vet nåt man önskar man inte visste.

Jag har en sån som rör snus och folk som snusar.

"Det här får du inte berätta för mina föräldrar" säger folk, om jag känner deras föräldrar. "Det här får du inte säga till den eller den," säger folk om jag känner den eller den.

Mitt huvud är proppfullt med prillor som jag inte får säga något om. Så jag gör bara omkring med den här otrevliga informationen i mitt huvud. Och ruvar på den.

Men om ni snusar och inte vill att era föräldrar ska veta om det: tala för Guds skull inte om det för mig. Snart ryms det inte mer information i min kunskapspropp. Då kommer jag att rensa genom att ringa era föräldrar och pojkvänner och syskon och vänner.

lördag 22 augusti 2009

Nu.

Jag har inte mycket att skriva om, funderar över allt som ska fixas, organiserar hösten på insidan. Tänker på fina vännen som har (haft) svininfluensa och C-uppsats i omöjligheternas ämne.

Stina är på besök. Hon har bråkig mage och dricker blåbärssoppa och cola som vi slår av i kylen.

Fikade med Fia som oroar sig över en osäker arbetsmarknad. Jag önskar plötsligt att jag hade mer än ett år kvar på utbildningen. Eller att det blir en god tid. Barasådär.

Köpte matta glödlampor.

Kollar "Hidden Potential". Mitt morgonkaffe. Och kvällste.

torsdag 20 augusti 2009

Äppelknyckare.

Två pojkar pallade äpplen idag. Iklädda någon sorts lagtröjor. Ni vet, sånna med namnet skrivet över ryggen. Kanske inte den outfit jag skulle välja om jag tänkte begå ett brott.

Men jag ska inte skvallra, ska inte säga vad de hette.

Jag skulle förresten också vilja palla lite äpplen. Någon som är på?

Pomerans och kanel.

Köpte säsongens första doftljus idag. Det ska lukta gott av vänta in hösten. Pomerans och kanel ska det lukta.

Inte min kopp te.

Gick en tur på stan idag. Såg en skitsnygg skjorta. "Ett av höstens måsten" stod det på den tillhörande skylten. Jag fantiserade om hur snygg jag skulle se ut i den. Tänkte på alla seminarier när jag snyggt ska luta mig mot ett bord i den blå skjortan som är lite längre bak. Och se smart och påläst ut. Komma med insiktsfulla kommentarer. Få fina betyg. I skjortan. Som är ett måste. I höst.

Jag räknade matpengarna i huvudet. Räknade dagarna som är kvar. Varorna i kylskåpet.

Så såg jag en annan skylt. Ett annat "höstens måste": Lack-leggings.

Lack-leggings.

Det blev ingen affär.

onsdag 19 augusti 2009

Feg-skruttan.

Tid det tog för Ziggy att hoppa ur transportburen och skutta runt köket: 45 sekunder.
Tid samma sak tog för Ruban: 3 timmar och en bunt persilja.

Och så finns det de som tror att djur inte har personligheter.

Dumt.

Jag vet inte om jag har berättat det här i bloggen, men jag tycker det är väldigt obehagligt med sprutor. Fruktansvärt. Hemskt. Jag blir svettig och svag i knäna. Det svartnar framför ögonen.

Iallafall.

Nu hoppas jag i hemlighet att jag ska få svininfluensan innan någon kommer och tycker att jag bör vaccinera mig.

Dumt, jag vet.

tisdag 18 augusti 2009

Senare.

Sen, när det är höst och alla löven har ramlat av och jag inte fyllt år än. Och alla dagar är gråa och för många kvällar ensamma. Då kommer jag att längta hit:

Gin Rummy spelar vi. Alltid. Vad annars?

Tåg.

Nu sitter jag på tåget genom den svenska sensommarnatten.

Jag tänkte skriva att små samhällen susar förbi utanför men det gör de inte. Det är bara mörkt.

Sommaren tar slut igen. Som vanligt.

06.01 är jag framme i Uppsala så fram till dess sitter jag här, ni vet var ni har mig. Fast täckningen är det lite si och så med.

Det är synd om Ziggy och Ruban just nu, de trängs i sin lilla låda och är på dåligt humör. Jag har det ovanligt bra, en rymlig djurkupé med två snälla hundar och fyra vänliga människor, några "Morden i midsomer" avsnitt och ett paket brago.

Förresten, folk var mycket mer sociala på tåg förr, innan alla laptops, mobila internet och mp3 spelare. Men tågresorna tog mycket längre tid då.

Nu är det bara 7½ timme kvar.

Snälla håll mig lite sällskap.

Burviksliv #4; pizzabak och kräftskiva.







Men snälla Lisa, dom som läser din blogg må ju tro att vi aldrig gör annat än äter!

Det gör vi, jag lovar. Men det är ju liksom trevligt det där med middagar. Helst på glasis.

tisdag 11 augusti 2009

En annan sommar.

Kommer ni ihåg det här inlägget om den förfallna dansbanan?
Så här såg det ut en midsommarafton innan plankorna ruttnat upp och spikarna rostat sönder.


Burvik, del 1: från början.


Vi firade femtiårsjubileum här igår. Här kommer lite av det jag skrev ihop för att fira begivenheten.

Sommaren 1958 hyrde min farmor och farfar ett litet hus längst in i den vik i Burvik som kallas ”Sundet”. Där bodde de under en månad med sina två små pojkar och lagade mat på ett gasolkök utomhus. Uppenbarligen trivdes de med sitt sommarnöje för året efter hade farfar själv bestämt sig för att bygga en sommarstuga i samma vik. Han hade pratat med n´Åke Vikström om att få hyra tomten innanför det som sen kom att bli Kurts sjöbod. Det här året var Kurt själv bara fem år och Åke hade sjöboden med sin bror Sigvard. Tomten låg bara en liten bit från den stugan de hyrt året före.

Nu var det dock så att farfar fick magsår och hamnade på Skellefteå lasarett. En som hette Petterson ringde då till farmor och försökte övertala henne om att han skulle få tomten istället. ”Låt han få tomten” tyckte farfar, som hade löfte om att få bygga i Ljusvattnet med. Som tur var ångrade sig dock den här Petterson och valde att bygga sin sommarstuga ute vid Burvikshällorna istället.

1959 revs ett litet timrat tvåvåningshus i Medle. Huset tillhörde Joel Johnson och var väldigt gammalt. Det huset fraktade farfar på den dåliga vägen till Burvik och byggde om till en liten sommarstuga. Den nya stugan hade ingen övervåning och det blev därför en massa golvplankor över, de fick bli väggar i det nya huset. Stugan hade ett sovrum och ett stort allrum med öppen spis. Spisen murades den natten Ingemar Johansson vann världsmästartiteln.

I köket fanns en järnspis och en gasolplatta. Altanen ut mot havet var byggd av golvplankor från dansbanan i Bureås Folkets hus och hade grönt plasttak. När man kom mot stugan från havet såg hela huset grönt ut. Men det var det inte. 1959 var det rött.

Det fanns ingen el i stugan och inget rinnande vatten. I köket hängde en gasollampa och i sovrummet en annan. Dricksvatten togs från Bureå, från n´Åke eller från affären i Burvik. Vid sjöboden fanns en kallkälla men det vattnet var allt för järnhaltigt för att kunna drickas och källan användes istället för att förvara mjölk i. Mjölken hämtades hos Åke som hade kor.

Farfar köpte också en båt. En skötbåt. Den ropade han in på auktion för 555 kronor. Det fanns en mängd andra intressenter men ingen ville bjuda mer än 550.

Sommaren 1960 bodde familjen Larsson för första gången en hel sommar i stugan i Burvik. Sen alla somrar efter det.

måndag 3 augusti 2009

Grodd-sommar.





Alla de här smågrodorna som får hela gräsmattan att gunga och hindrar flitiga trädgårdsmästare från att klippa gräsmattan, har de någon plan? Vet de var de är på väg och vad de ska göra när de kommer dit? Det måste vara en jättegrodfest för knappnålsgrodor någonstans.

Pappa tror de är på väg till Atlanten. Jag ska inte ens börja tala om hur mycket som är fel med den teorin.