En puss om dagen, 9.

Om vikten av att vara bäst.

För en så där två veckor sedan sa Moses något om att han inte fattade grejen med kakelugnar. Vad var skillnaden mellan en sån och en öppen spis, liksom? Jag gav någon sorts halvflummig beskrivning om kanaler och värme som jag mindes från en rundtur på någon hembygdsgård någonstans. Case closed, liksom.

Så, igår till falu/soyakorven, säger han: "Det var som när man uppfann kakelugnen, Höhö". Tror ni inte att killen har gått och skaffat sig expertkunskaper på området? Bara för att veta mer än mig.

Så nu har jag läst på och ska försöka väva in kakelugnsdesign i kvällens samtal. Det där med vita kakelugnar är tillexempel ett ganska nytt påfund. Sent 1800-tal.

Dag 03 – Mina föräldrar.

Det här är mina föräldrar.

Min mamma låtsas vara sträng och hård. Tillexempel så gillar hon inte djur. Man vet inte vad man ska göra med dem när man åker bort och dom förstör möblerna. Min mamma vill inte ha djur. Hon har inte tid och är inte intresserad.

Men om det bara skulle råka hamna ett litet djur av något slag hos min mamma då tar hon hand om det tills det motvilligt dör av ålderdom. Och hon pratar med det med gullig röst och matar det med sånt som sånna djur helst av allt vill äta. Kanske gröna blad eller leverpastej.

Min pappa låtsas vara seriös och allvarlig. Han säger saker som "din mor vill tala med dig" i telefon. När jag var liten tyckte min pappa att det var viktigt att man åt med kniv och gaffel och att man ställde sina skor på rätt ställe. "Tänk om ni hamnar på nobelmiddagen" sa han. "Där serverar dom inte blodpuddig" sa vi.

Min pappa har en osanningshumor. Det första han säger är aldrig sant. Osanningshumor bygger på att man ljuger för den man pratar med. Man ljuger så mycket man bara kan och hoppas att den andra ska tro på det man säger. Tillexempel så kan man ringa till någon i en annan del av landet och säga att det har snöat tre meter. Och låta allvarlig. Om personen i andra änden också har osanningshumor svarar den med att säga att "här har det snöat fyra". Och sen tycker man att det är jätteroligt.

Varje kväll går mina föräldrar på långpromenad. Då har dom varsin I-pod och säger inte knyst till varandra.

Dag 02 - Min första kärlek.

Det är en dag en sommar. Och jag har hållit på och dejtat en kille. Ganska mycket. Och sen har det tagit slut och en av mina bästa vänner har fixat en dejt åt mig. Och han heter nåt vanligt. Jag minns inte nu. Och vi har suttit på ett café och pratat och tittat på varann. Och han verkar snäll. Och han är trevlig. Och vi tycker likadant om samma saker. Och vi har gemensamma referenser. Och liknande värderingar. Och han är inte ful. Inte så det stör iallafall.

Men jag orkar inte.

Och jag blir så besviken.

Och jag ringer till den här bästa vännen och gråter i luren och säger: "Alltså vad är det för fel på mig. Jag träffar många helt okej killar, men jag gillar dom aldrig." Och vännen säger: "Men du har väl aldrig varit kär i någon." Och jag är för gammal för att aldrig ha varit kär i någon så jag blir sur och säger något vasst tillbaka. "Jaha" säger min vän. "Du har helt enkelt inte träffat den rätte". Och det är ju värsta klyschan, men vad ska hon säga, liksom.

Och vi går på en fest sen. En tjejfest med heteronormativitetens väktare. Och jag är cynisk och överlägsen och diskussionslysten och tar allt till makronivå. Och en tjej vill ju bara vara fin och ha fest för alla sina vänner och gifta sig i kyrkan med sin sambo. Men hon är inte kristen och dom har redan barn. Hon hatar mig nog nu.

Ursäkten.

Jobbat massa och varit massa förkyld, samtidigt. Trött. Fortsätter med blogglistan imorgon.

Lisa och mysteriet med den okända facebookvännen.

Jag har en facebookvän som jag inte känner. Alltså, jag vet verkligen inte vem det är. Tror aldrig att vi har träffats. Men han har intressanta statusuppdateringar ibland så jag vill inte ofrienda honom. Min okända facebookvän fyller iallafall år idag. Grattis, önskar jag.

Fototriss: Festligt.

Veckans tema på fototriss är festligt.

Om lite mer än en vecka är det min födelsedag. Då ska jag ha den här prickiga klänningen, bjuda på de här kakorna och baka en tårta som jag ska dekorera med strössel.

*Ropar med ljus och snuttig röst*.

"Men vad duktig du är!"

Lilla svarta har hoppat in i buren på egen hand!

En puss om dagen, 8.

Dag 01 – Om mig.

Jag är en sån som var onödigt duktig i skolan.

Jag har blont hår och ett Bullerbynamn. Och en lillebror.

Och jag hade en kanin.Och en bästis som hette Emma.

Och vi bodde i ett rött hus och jag hade ett rum med rosenknoppstapeter.

Det fanns tusentals sånna som jag. Som åt middag klockan halv sex och drack mellanmjölk.

Och sen gick vi samhällslinjen på gymnasiet allihopa. Och gjorde nästan aldrig något dumt.

Och mellan tvåan och trean åkte vi av dom här tusen duktiga tjejerna som ville vara lite häftigare till Aya Napa. Och gjorde nästan inget dumt där heller.

Och vi trodde att vi var speciella. För att vi var lite smartare än andra, lite djupare. För att vi hade lagom mycket smink och lite för få pojkvänner.

Och jag drömde om att flytta hemifrån. Som alla andra. Och vi tog studenten med fina betyg och åkte till andra länder som au pairer.

Och sen började vi högskolan. Och några av oss alla duktiga tjejer med Bullberbynamn och en fd bästis som hette Emma började lärarprogrammet.

Sen var det några av oss som hoppade av. För vi ville hellre läsa något annat. Jag ville läsa historia.

Men vi skulle ses igen. Kring 25 på genusvetenskapen. Och vi skulle ha lagt ned alla studiemedlesterminer på humaniora. Och vi skulle heta Jenny och Stina och Anna och Lisa och Lotta och Hanna och kanske Elsa och vi skulle prata kön och klass och etnicitet. Och om att inte följa normerna.

Och sen skulle vi gå hem och dricka te ur våra Muminmuggar och fnysa åt andras facebookstatusar. (Hur kan folk ha hunnit få så många barn!?)

Och vi skulle fortfarande tycka att vi var lite speciella. Lite smartare än andra. Lite djupare. För att vi handlade ekologisk mjölk och hade utbildningar som skulle gjorde oss överkvalificerade och underkvalificerade för alla jobb samtidigt.

(Och i svaga ögonblick skulle vi allihopa önska att vi hade varit som alla andra och blivit sjuksköterskor eller lärare eller socionomer ändå. Till och med bibliotekarie är ju ett framtidsyrke nu.)

Och jag är en sån som har leggings och Converse och en sån där liten brun läderväska med axelrem och runda kanter som har varit min mammas.