Jag är en sån som var onödigt duktig i skolan.
Jag har blont hår och ett Bullerbynamn. Och en lillebror.
Och jag hade en kanin.Och en bästis som hette Emma.
Och vi bodde i ett rött hus och jag hade ett rum med rosenknoppstapeter.
Det fanns tusentals sånna som jag. Som åt middag klockan halv sex och drack mellanmjölk.
Och sen gick vi samhällslinjen på gymnasiet allihopa. Och gjorde nästan aldrig något dumt.
Och mellan tvåan och trean åkte vi av dom här tusen duktiga tjejerna som ville vara lite häftigare till Aya Napa. Och gjorde nästan inget dumt där heller.
Och vi trodde att vi var speciella. För att vi var lite smartare än andra, lite djupare. För att vi hade lagom mycket smink och lite för få pojkvänner.
Och jag drömde om att flytta hemifrån. Som alla andra. Och vi tog studenten med fina betyg och åkte till andra länder som au pairer.
Och sen började vi högskolan. Och några av oss alla duktiga tjejer med Bullberbynamn och en fd bästis som hette Emma började lärarprogrammet.
Sen var det några av oss som hoppade av. För vi ville hellre läsa något annat. Jag ville läsa historia.
Men vi skulle ses igen. Kring 25 på genusvetenskapen. Och vi skulle ha lagt ned alla studiemedlesterminer på humaniora. Och vi skulle heta Jenny och Stina och Anna och Lisa och Lotta och Hanna och kanske Elsa och vi skulle prata kön och klass och etnicitet. Och om att inte följa normerna.
Och sen skulle vi gå hem och dricka te ur våra Muminmuggar och fnysa åt andras facebookstatusar. (Hur kan folk ha hunnit få så många barn!?)
Och vi skulle fortfarande tycka att vi var lite speciella. Lite smartare än andra. Lite djupare. För att vi handlade ekologisk mjölk och hade utbildningar som skulle gjorde oss överkvalificerade och underkvalificerade för alla jobb samtidigt.
(Och i svaga ögonblick skulle vi allihopa önska att vi hade varit som alla andra och blivit sjuksköterskor eller lärare eller socionomer ändå. Till och med bibliotekarie är ju ett framtidsyrke nu.)
Och jag är en sån som har leggings och Converse och en sån där liten brun läderväska med axelrem och runda kanter som har varit min mammas.
1 kommentar:
Jag tycker fortfarande att du är speciell!
Skicka en kommentar