tisdag 29 juni 2010

Den engelske fästmannen.

Det var som uppgjort för att utvecklas till en Agatha Christie-esk mordgåta. En äldre släkting som dött innan historien börjat, familjemedlemmar som samlas på det avlägsna släktstället för en högtid. En långväga kusin. Pojkvänner som ingen riktigt känner och så en engelsk fästman som ingen tidigare mött. Som ingen riktigt har någon koll på. Skumt. Så en varm sommardag med mat och dryck. Och lekar. Skratt och trevligheter. Och traditioner och konflikter och kärlek och vackra klänningar och blomsterkransar.

Men alla levde på midsommardagens morgon med. Det var väl för väl.

1 kommentar:

Annapanna sa...

Jag talar av erfarenhet när jag säger att engelska fästmän bör man se upp för.