Sist jag var till deras hus var i påskas. Då luktade det fortfarande mormor och morfar fast ingen hade bott där på länge.
Mamma och jag tittade på mormors brudklänning som låg i en brun kartong. Liten, liten är den, i vit spets. Med en fläck på magen. Kanske kaffe. På bröllopsfotot är de så unga och morfar är så smal, med alldeles för stora öron.
Nu är alla deras saker nedpackade i lådor och flyttade till andra platser. Den lilla blå sälen med bollen som man värmer i handen är borta. Köksbordet i björk står inte längre kvar och alla döda släktingar hänger i sina ramar i mormors lilla rum på Burträskgårdarna. Morfars träd har dött.
Skorna står inte längre under hyllan i hallen.
1 kommentar:
Det var så konstigt att se farfars motorcyklar i helt fel miljö igår. Där stod bara fyra av de åtta omsorgsfullt uppbyggda motorcyklarna, likt en syskonskara som skingrats. Jag ville egentligen inte se dem där på firman utan bara bevara minnet av hur de står noggrant putsade och uppradade i farfars rum i källaren. Det känns så konstigt att de inte står där längre..
Kram/Charlotte
Skicka en kommentar