Inte bara för pynt.

Ibland måste man ju bara älska Svenska kyrkan. Som igår tillexempel.

Nu undrar jag ju verkligen vad riksdagens öppnande har i Storkyrkan att göra överhuvudtaget, jag minns något vagt om en skilsmässa för ett antal år sedan och tycker verkligen att det i en demokrati inte ska finnas något som påminner om en statskyrka. (Och inget kungahus heller, men det är en annan historia.)

Däremot tycker jag att politik hör hemma i kyrkan. Jättemycket tycker jag det. Skitmycket, faktiskt. Jag tycker att det är en av de stora fördelarna med att skilja kyrkan från staten, att den kan vara så in-i-Norden politisk och tycka helt andra saker än riksdagsmännen (och -kvinnorna). Och jag undrar vad som blir kvar av kyrkan, vad man ska ha den till, om den inte får vara politisk. Religion är mer än bara pynt. Det är det som är det fina.

Biskop Eva Brunne predikade om alla människors lika värde och att det är en omstörtande idé är väl egentligen ingen nyhet. Redan från början var kristendomen omstörtande på det viset, före, under, och jag hoppas också efter, allt pynt.

och ni nu som hittar hit på mystiska sätt och tänker skriva främlingsfientliga saker i kommentarerna, det är inte lönt, jag plockar bort er. Ni får gärna uttrycka era åsikter, men inte här.