Dag 08 - Ett ögonblick.

Just nu:

I soffan framför DaVinci-koden med datorn i knät. Chattar med Gabban om dagen. Marsvinen pratar i köket. Moses sitter också här med datorn i knät och kollar facebook. Adventspynt. Lussekatter och te. Kallt. Trött. Jobba imorgon. Godnatt.

Ballonger och rengbågstårta.

Dagens sötaste.

Dag 07 - Min bästa vän.

Min bästa vän när jag var liten hette Emma. Hon hade långt brunt hår och ett diadem och en pappa som var arbetslös och spelade gitarr. Dom bodde alldelens nära oss. Emma hade andra bästa vänner också, men när hon var med mig var jag hennes bästa vän. Det var så krångliga regler kring bästisar när jag var liten.

Efter det fick jag en annan bästa vän men hon var mest på jakt efter nya bästa vänner hela tiden. Och så var hon svartsjuk om jag blev vän med någon ny. Det var ett märkligt förhållande.

Man ville ju ha en sån där bästa vän som bara var ens egen. För alltid. En som berättade varje liten sak och lånade ut kläder ur sin garderob. En som man inte behövde fråga om man fick följa med eller kunde vara med. En som sa snälla saker och tyckte precis likadant. En som satt i ens soffa och såg på dåliga serier.

När jag flyttade till Uppsala fick jag Ida som nya bästa vän och hon var typ precis så där. Förutom kläderna då. Och hon tyckte inte likadant heller. Sen flyttade Ida till Luleå och då visade det sig att jag nog var en ganska pragmatisk bästa vän och att det var ganska opraktiskt att ha sin vän som skulle sitta i soffan och se på dålig teve i andra ändan av landet.

Nu har jag kanske ingen bästa vän. Eller så har jag flera stycken.

Oh my darling, oh my darling...

Igår kom två långa killar hit med ett piano. Det heter visst Clementine.

Dag 06 - Min dag.

Igår var det min dag. På riktigt. Det var min födelsedag. Den började himla tidigt, strax efter fyra, så Moses sa något om grattis på födelsedagen och sen somnade vi om till fem. Då öppnade jag några paket och vi mös lite tills det var dax att stiga upp. Strax efter sex.

När Moses cyklat till jobbet åt jag frukost framför teven och sen satte jag mig framför word dokumentet som är min masters-uppsats. Folk ringde. Mamma och pappa och farfar och Moses mamma ringde två gånger och Moses morfar ringde och sjöng och det blir man glad för när ens egen morfar är död.

Och jag fick kort i posten och jag åt makaroner till lunch. Och Stinakusin har tappat bort min Mad Men box.

På kvällen åt vi god mat och drack gott vin på en mysig restaurang. Och vi blev lite fulla och köpte godis på Ica och gick hem och åt inget godis.

Och hela dagen snöade det.

Sudd.

Lite svårt att få båda skarpa samtidigt. Trots havregrynsmuta.

Pussar, snö och en uggla.

Fölsedaspresenter

Dag 04 – Det här åt jag i dag

(Dag 04- "Det här åt jag idag" har ju fallit bort!)

Här kommer det:

En massa mandlar, tre skivor vörtlimpa, tre drömmar, två apelsiner, en banan, en portion risgrynsgröt, en portion youghurt med müsli och en bulle.

Dag 05 – Vad är kärlek? (have you ever sung along to all the silly love-songs you hate?")

Kärlek det är när man tycker om nån så mycket så att om man tänker för mycket på det blir det lite svårt att andas, och man tycker om personen så mycket hela tiden även fast den är störig till tusen ibland.

Det blev en spellista av det hela:

"Du är inte så fin men det är nåt med dej, som att komma hem, ja första gången du sa hej."

En puss om dagen, 9.

Om vikten av att vara bäst.

För en så där två veckor sedan sa Moses något om att han inte fattade grejen med kakelugnar. Vad var skillnaden mellan en sån och en öppen spis, liksom? Jag gav någon sorts halvflummig beskrivning om kanaler och värme som jag mindes från en rundtur på någon hembygdsgård någonstans. Case closed, liksom.

Så, igår till falu/soyakorven, säger han: "Det var som när man uppfann kakelugnen, Höhö". Tror ni inte att killen har gått och skaffat sig expertkunskaper på området? Bara för att veta mer än mig.

Så nu har jag läst på och ska försöka väva in kakelugnsdesign i kvällens samtal. Det där med vita kakelugnar är tillexempel ett ganska nytt påfund. Sent 1800-tal.

Dag 03 – Mina föräldrar.

Det här är mina föräldrar.

Min mamma låtsas vara sträng och hård. Tillexempel så gillar hon inte djur. Man vet inte vad man ska göra med dem när man åker bort och dom förstör möblerna. Min mamma vill inte ha djur. Hon har inte tid och är inte intresserad.

Men om det bara skulle råka hamna ett litet djur av något slag hos min mamma då tar hon hand om det tills det motvilligt dör av ålderdom. Och hon pratar med det med gullig röst och matar det med sånt som sånna djur helst av allt vill äta. Kanske gröna blad eller leverpastej.

Min pappa låtsas vara seriös och allvarlig. Han säger saker som "din mor vill tala med dig" i telefon. När jag var liten tyckte min pappa att det var viktigt att man åt med kniv och gaffel och att man ställde sina skor på rätt ställe. "Tänk om ni hamnar på nobelmiddagen" sa han. "Där serverar dom inte blodpuddig" sa vi.

Min pappa har en osanningshumor. Det första han säger är aldrig sant. Osanningshumor bygger på att man ljuger för den man pratar med. Man ljuger så mycket man bara kan och hoppas att den andra ska tro på det man säger. Tillexempel så kan man ringa till någon i en annan del av landet och säga att det har snöat tre meter. Och låta allvarlig. Om personen i andra änden också har osanningshumor svarar den med att säga att "här har det snöat fyra". Och sen tycker man att det är jätteroligt.

Varje kväll går mina föräldrar på långpromenad. Då har dom varsin I-pod och säger inte knyst till varandra.

Dag 02 - Min första kärlek.

Det är en dag en sommar. Och jag har hållit på och dejtat en kille. Ganska mycket. Och sen har det tagit slut och en av mina bästa vänner har fixat en dejt åt mig. Och han heter nåt vanligt. Jag minns inte nu. Och vi har suttit på ett café och pratat och tittat på varann. Och han verkar snäll. Och han är trevlig. Och vi tycker likadant om samma saker. Och vi har gemensamma referenser. Och liknande värderingar. Och han är inte ful. Inte så det stör iallafall.

Men jag orkar inte.

Och jag blir så besviken.

Och jag ringer till den här bästa vännen och gråter i luren och säger: "Alltså vad är det för fel på mig. Jag träffar många helt okej killar, men jag gillar dom aldrig." Och vännen säger: "Men du har väl aldrig varit kär i någon." Och jag är för gammal för att aldrig ha varit kär i någon så jag blir sur och säger något vasst tillbaka. "Jaha" säger min vän. "Du har helt enkelt inte träffat den rätte". Och det är ju värsta klyschan, men vad ska hon säga, liksom.

Och vi går på en fest sen. En tjejfest med heteronormativitetens väktare. Och jag är cynisk och överlägsen och diskussionslysten och tar allt till makronivå. Och en tjej vill ju bara vara fin och ha fest för alla sina vänner och gifta sig i kyrkan med sin sambo. Men hon är inte kristen och dom har redan barn. Hon hatar mig nog nu.

Ursäkten.

Jobbat massa och varit massa förkyld, samtidigt. Trött. Fortsätter med blogglistan imorgon.

Lisa och mysteriet med den okända facebookvännen.

Jag har en facebookvän som jag inte känner. Alltså, jag vet verkligen inte vem det är. Tror aldrig att vi har träffats. Men han har intressanta statusuppdateringar ibland så jag vill inte ofrienda honom. Min okända facebookvän fyller iallafall år idag. Grattis, önskar jag.

Fototriss: Festligt.

Veckans tema på fototriss är festligt.

Om lite mer än en vecka är det min födelsedag. Då ska jag ha den här prickiga klänningen, bjuda på de här kakorna och baka en tårta som jag ska dekorera med strössel.

*Ropar med ljus och snuttig röst*.

"Men vad duktig du är!"

Lilla svarta har hoppat in i buren på egen hand!

En puss om dagen, 8.

Dag 01 – Om mig.

Jag är en sån som var onödigt duktig i skolan.

Jag har blont hår och ett Bullerbynamn. Och en lillebror.

Och jag hade en kanin.Och en bästis som hette Emma.

Och vi bodde i ett rött hus och jag hade ett rum med rosenknoppstapeter.

Det fanns tusentals sånna som jag. Som åt middag klockan halv sex och drack mellanmjölk.

Och sen gick vi samhällslinjen på gymnasiet allihopa. Och gjorde nästan aldrig något dumt.

Och mellan tvåan och trean åkte vi av dom här tusen duktiga tjejerna som ville vara lite häftigare till Aya Napa. Och gjorde nästan inget dumt där heller.

Och vi trodde att vi var speciella. För att vi var lite smartare än andra, lite djupare. För att vi hade lagom mycket smink och lite för få pojkvänner.

Och jag drömde om att flytta hemifrån. Som alla andra. Och vi tog studenten med fina betyg och åkte till andra länder som au pairer.

Och sen började vi högskolan. Och några av oss alla duktiga tjejer med Bullberbynamn och en fd bästis som hette Emma började lärarprogrammet.

Sen var det några av oss som hoppade av. För vi ville hellre läsa något annat. Jag ville läsa historia.

Men vi skulle ses igen. Kring 25 på genusvetenskapen. Och vi skulle ha lagt ned alla studiemedlesterminer på humaniora. Och vi skulle heta Jenny och Stina och Anna och Lisa och Lotta och Hanna och kanske Elsa och vi skulle prata kön och klass och etnicitet. Och om att inte följa normerna.

Och sen skulle vi gå hem och dricka te ur våra Muminmuggar och fnysa åt andras facebookstatusar. (Hur kan folk ha hunnit få så många barn!?)

Och vi skulle fortfarande tycka att vi var lite speciella. Lite smartare än andra. Lite djupare. För att vi handlade ekologisk mjölk och hade utbildningar som skulle gjorde oss överkvalificerade och underkvalificerade för alla jobb samtidigt.

(Och i svaga ögonblick skulle vi allihopa önska att vi hade varit som alla andra och blivit sjuksköterskor eller lärare eller socionomer ändå. Till och med bibliotekarie är ju ett framtidsyrke nu.)

Och jag är en sån som har leggings och Converse och en sån där liten brun läderväska med axelrem och runda kanter som har varit min mammas.

Om den där blogglistan.

Ni som läser andra bloggar än den här känner naturligtvis redan till den där tema-listan som alla och deras mammor (sant!) bloggar just nu. Jag tänkte inte haka på. Så tänkte jag absolut inte haka på. Sen så tänkte jag att aldrig i livet.

Efter det så läste jag mina senaste inlägg och dog av tristess.

Så nu är jag också med.

Här är listan:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Onkeligen är med.

AMO är med.

Julia är med.

Tuffast av alla är med.

Johanna är med.

Jag är lite efter men börjar från början imorgon.

Hepp.

Just nu.

Det är synd om lilla svarta som inte kan hoppa in och ut ur buren själv.

Och det är lita synd om mig just nu för jag är jag iskall och trött då jag cyklat omkring och träffat folk angående viktiga saker. Då snöade det. Nu regnar det igen.

Callisto och Mercedes.

Två små marsvin har flyttat in till oss idag. Callisto och Mercedes heter dom.

Påpekar det uppenbara, igen.

Det snöar nu. Sedan ett par timmar.

Påpekar det uppenbara.

Det blev ju aldrig någon bloggpaus. Snurrigt det där.

Väntan.

Har sedan i morse väntat på snöovädret som ska komma. Kikade förväntansfullt ut genom gardinerna redan när väckarklockan ringde första gången. Bara grått då och bara grått nu.

Ringde Moses och frågade om han hade sett ovädret. "Det blir nog ingen snö" sa han, glädjedödaren. "Det är inte jag som bestämmer sånt" försökte han sen.

Men jag har inte gett upp. På teve visar dom fortfarande massa snöflingor över Uppland.

Och det är väl dom som bestämmer?

Två till.

Var hittar man så många nyanser av karamellfärg?

Hur svårt kan det va...

...att baka en sån här tårta till sin födelsedag?

Lördag.

Fredag.

Reprisen.

"Bara saffranet till den här soppan kostar femti spänn" sa jag lite surt till Moses i tisdags. Och det betydde naturligtvis "Vi skulle kunna ha ätit sushi för dom här pengarna och sluppit diska". Nu ba, torsdag lunch, fisksoppa för fjärde målet i rad.

PAUS.

PAUS.

Jag är less. Jag har inget att göra och ändå en massa. Jag kikar på 50 fotobloggar men har ingen inspiration. Jag är hungrig men inte sugen på något och när jag är sugen är jag inte hungrig. Jag är inte ens trött. Jag har inga pengar. Jag är less på teven och på alla mina böcker. Jag är less på att Moses är på jobbet hela dagen och sover hela natten. Jag är less på att springa och jag är less på att ligga i soffan. Jag är less på bloggandet och jag är less på den nya bloggen som inte funkar som jag vill. Så jag är tillbaka här. Fast nu tar jag en paus.

Suck.

Det går trögt idag. Just nu har jag 6 av veckans tio sidor kvar att skriva. Det regnar och blåser och är allmänt grått och tråkigt. Jag tittar på sommarbilder. Den här är från en camping utanför Västervik.

En puss om dagen, 7.

Hanna.

Jag älskar Hanna Hellquists krönikor. Det är alltid lika bra. Och inte gillade jag henne mindre när hon var på det där sommarpratarprogrammet på teve och snubblade och klampade och pratade med mat i munnen och var allmänt lite störig. “Hon är ju lite som du” sa Moses och det kanske var en förolämpning men jag ba “I wish”.

Dagen idag.

9 sidor kvar och fisksoppa till middag.
7 och en tredjedels sida kvar, och fortfarande fisksoppa till middag.

Sommarminnen.

Farmors bild.

Det ska bli tio sidor den här veckan med. Just nu är det 10 sidor kvar. Ni får titta på en bild ur Farmors album så länge.

Kolla krukorna!

Här skulle jag kunna tänka mig att bo en liten stund.

Fågelskådning.

Fotade fåglar på Moses land i helgen.