Mamman har ett par beiga byxor med målade jeanssömmar, målade fickor och en målad näsduk som hänger ut ur en målad ficka. Hon har färgat svart hår och en jacka i något blankt konstmaterial. Pojken är liten och gråter. De pratar inte svenska. Pojken vill inte åka och karuselltjejen säger på skolengelska med väl inövade gester: ”does he really want to go?” ”O,ja” tycker mamman och skuffar ned sonen i vagnen. Tjejen tvekar. Pojken gnäller. ”Then, just tell him to relax” säger tjejen med ett leende som är lika fejkat som mammans hår och gör tummen upp. Vagnen lämnar stationen.
Tjejen vänder sig mot Stina och väser: ”Sadistföräldrar”.
Ja, vi har varit på Gröna Lund. Jetline var bäst tyckte Lillebror, jag gillade Insane, eller slänggungan. Stina tyckte bäst om uppskjutets mest extrema variant; Tilt. Konversation hörd vid toppen:
Stina: Titta! Vad är det där för ö?
Lisa: Nej! Tyst! nu är det inget roligt längre!
Sånna där karuseller borde förbjudas!
Sen såg vi röken också. ”det brinner där borta” var vid en tidpunkt tivolits vanligaste kommentar. Vid sidan om Aaaaah! och wwoooow, förståss.
Men, vad har hänt med bloggaren idag?
Jo hon tog ledigt på eftermiddagen och begav sig till Stockholm.
Solen sken och vinden ven. Kanske var stockholmarna stressade men bloggaren var på strålande humör. Skrattade oförskämt åt en liten asiatisk familj som höll på att blåsa bort vid slussen. Den tonåriga sonen såg minst sagt obekväm ut när de radade upp sig för fotografering.
