Just nu.

Just nu läser jag om kristna kvinnoideal. Mild kan sägas vara nyckelordet. Jag tittar ut genom fönstret för att försöka få syn på lite snö. Bara lite, lite skulle vara så fint.

Jag funderar över varför mornarna plötsligt har blivit så tunga. Varje morgon den här veckan har varit en kamp. Utom möjligtvis onsdagen. (Eller var den jobbig med? Jag minns en ojobbig morgon.)

Jag drömmer om att tapetsera en vägg med kartor. Stackars Moses och stackars alla inredningsprojekt i mitt huvud. Dom kommer inte överens.

Ruban beter sig som om hon alltid varit ett ensamstående marsvin. Kanske har de inte längre minne än så här.

Kom nu då snön.

Kom nu då fredagskvällen.

Kom nu då helgen.

Just nu.

Och så när jag packat in allt i kylen ringde dom från jobbet och frågade om jag ville jobba natt i helgen. "Åh, nej tack" fick jag ju lov att säga. Där gick 20 timmar åt skogen. Vi ska nämligen ha gäster. Ida och Erik hälsar på. Det är ju också roligt, fast inte lika lönsamt.

Åh tänk om du hade gått en annan väg eller inte vart så korkad och gått ute själv.

Vi satt igårkväll framför teven och såg på röda prickar på en karta över Örebro. HÄR HAR KVINNOR BLIVIT VÅLDTAGNA betydde prickarna. Och kvinnor i teven berättade att de var rädda och män att det var hemskt att kvinnor kunde behandlas så. Och polisen sa att kvinnor inte skulle vara ute ensamma på kvällen.

Också Moses sa något om respekt och att han hade skjutsat hem sin syster från krogen många gånger. Så att hon inte skulle gå hem själv. Och jag tänker att jag har en himla fin kille, en sån som lägger armen om en när man sover. Men sen blir jag lite sur, på mig och på honom för han lyckas ju plocka poäng på den där våldtäkten. Hela fenomenet våldtäkt bygger på precis det.

Alla män tjänar på våldtäkt och alla kvinnor förlorar. För männen kan sitta där i tevesoffan och visa att de är goda män som minsann inte låter sina kvinnor gå ensamma hem. Och dom kan säga till sina fruar och flickvänner och systrar och döttrar och de gärna kommer och hämtar sent på kvällen. Och dom kan be sina fruar och flickvänner och systrar och döttrar vara försiktiga. Och då får fruarna och flickvännerna och systrarna och döttrarna veta att de är dom som är offren, att dom är sårbara och bör vara rädda. Tänka sig för. Vara försiktiga. Inte gå ensamma i mörkret utan se till att ha någon som är snäll och god och gärna hämtar på kvällen. Dom är sårbara och ska vara tacksamma för att de sitter tryggt i sina tevesoffor med sina trygga män. Som om fruarna och flickvännerna och systrarna och döttrarna inte hade förstått det redan. Som om dom inte redan visste. Som om prickarna på Örebros karta inte var stora och röda. Som om de inte redan hört tusen miljoner gånger "gå inte ensam i parken det hemskaste hemska kan hända dig".

Nej, igår var vi tvungna att påminnas igen om att vi ska vara rädda. Att det finns ett hot mot oss. Att vi ska vara försiktiga.

Min lillebrors kompis blev nedslagen på väg hem från krogen. Och min kompis lillebror. Och en massa andra unga män. För det är de som löper störst risk att bli utsatt för något om kvällen i mörkret. Men inte är det någon som uppmanar dem att inte gå hem ensamma. Att vara försiktiga. Underbaraclara skriver underbart om just detta.

Hittade det här också.

Moses gör saker som inte hamnade på bloggen.

Kollade igenom bilderna i min mobil och hittade några minnen från de senaste helgerna. Sånt som det aldrig blev något blogginlägg av. Här kommer nu snabbversionen: Moses gullar med bebis, Moses går i skogen, Moses är på landet och Moses provar hatt.

Det finns iallafall kor och vackra löv i närheten av vårt skabbiga bostadsområde.

...och sånt gillar man ju.

Just nu.

Så sitter man här i halvmörkret med sin havregrynsgröt igen. Och jag älskar Johannas kommentar om gårdagens roligaste läsning i DN. Godmorgon.

Hoppas att han inte läser det här för då ser vi väl aldrig klart "the Office".

Moses har något sorts inneboende motstånd mot att vara trendig.

Därför såg han lite magsjuk ut häromdagen när vi satt i soffan och såg på en serie och jag påpekade att det är väldigt inne att just se på serier. "Det gör dom i bloggarna jag läser". (Dom är spelar skivor på uteställen, åker till New York och har män som lagar mat också. Och så är dom gravida, alternativt har småbarn. Sånt är också inne.)

I DN idag kan man läsa om att serieboxarna är den nya identitets-markören, berätta vad du kollar på och jag ska berätta vem du är, typ. Här och här.

Och på tal om detta: familjen: Jag vill ha igen mina boxar nu!

Ingen hör hemma här mer än du.

Idag är jag världens tröttaste. Vill helst lägga mig under täcket igen. Det här är en bit av mitt sängbord.
Läs de fina novellerna i den lilla boken av Miranda July. Om ni orkar.

Om en helg i september.

Det har blivit höst, vi har astrar på bordet och gult utanför fönstret. Det har blivit kallt och det har regnat. Det har varit sol. Vi har klätt upp oss och gått och röstat. Vi har myst i soffan och vi har varit på stan. Köpt snyggaste jackan. Ätit lunch med John.

Om det inte finns en himmel Fredrik, varför föddes man snäll?

Tänk om livet idag kunde vara lite mer som på den här bilden.

Moses hade semester förra veckan men nu är han tillbaks på jobbet och Gabban går på Pius och lär sig prästerliga saker hela dagarna och jag bara sitter här och är ensammen och knåpar med min uppsats. Åh, vad långa dagarna blir.

Kulturnatt.

Moses och jag drog ner på stan vid fem. Träffade John och åt Langos.

Där var det fullt med folk och det hängde ballonger och fjädrar över gatorna.

Vi såg stumfilm, träffade vänner, gick lite på krykogården, drack äckligt kaffe och avslutade med en rem. Blåbär/vanilj.

Just nu.

Moses sitter vid skrivbordet och jobbar på något genialt som ska göra så att han slipper pendla till Sumpan varje dag. Jag ligger i sängen och läser bloggar och är lite trött i huvudet. Igår kväll nationshäng med A&J, ikväll kulturnatten. Däri mellan möjligtvis så lite som möjligt.

Beroendet.

Efter att ha panikätit två rader choklad utan resultat gick det upp för mig att jag bara var väldigt kaffesugen.

Så man tänker att man ska göra kaffe.

Så man tänker att man ska göra kaffe. För då blir nog allting bättre. Då orkar jag nog läsa den där dryga boken och göra de där dryga anteckningarna. Då blir nog håret mjukare och blankare och ögonen öppnare och piggare. Då sitter nog byxorna bekvämare och näsan blir lite mindre täppt. Allt blir nog lite bättre.

Så jag går ut i köket och häller ut gårdagens kaffe ur kaffepressen, spolar delarna, diskar dem snabbt. Torkar diskbänken, tål inte kaffesump-prickarna som finns överallt. Lägger i nytt kaffe. Fyller nytt vatten i vattenkokaren, trycker på knappen. Diskar lite av sakerna från igår förrgår medan vattnet kokar upp. Viftar efter en bananfluga. Pratar med marsvinen. Borde städa i kylen. Häller vattnet över kaffet i glaskannan, sätter på locket. Väntar en stund. Facebookar lite. Läser bloggar av folk som är snyggare och coolare och häftigare och modigare och trendigare än mig. Som har blankare hår och piggare ögon. Ordnade liv och mer genomtänkta åsikter.

Och sen har det gått alldeles för lång tid och kaffet är nästan kallt. Men jag dricker det ändå.

Just nu - lista.

Lika ogenerat som vanligt stjäl jag saker från Onekligen-Lisa. En lista.

10 FAVORITER
Färg: Grönt. Alltid grönt egentligen.
Mat: Lax.
Band: Jag säger som andra Lisa, "Är Säkert! ett band? I så fall Säkert!" (just nu iallafall)
Film: "Eternal sunshine of the spotless mind" och så "You've got mail". Jag kan inte låta bli. (Men Annie Hall då!?)
Bok: Just nu? Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oates.
Sport: Springa, är det en sport?
Årstid: Vår.
Veckodag: Fredag. Eller lördag. Söndag är också ganska bra.
Glassmak: Pistage! (och lite polka)
Tid på dygnet: Förmiddag

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Lite trött.
Smak: Kaffe.
Kläder: Svarta leggings och linne och huvtröja.
Bakgrund: "Rachel Ray".
Nagellack: Skavt rött.
Tid: 09.30
Omgivning: Lite stök för vi fixade en del i helgen.
Irritationsobjekt: Stöket och nästäppan.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Nä, men jag flyttade ju ihop med en av dem. (Men vi dejtade väl aldrig direkt.)
Brutit mot lagen: Ja.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Jo.
Varit med på tv: Ett par gånger, senast syntes mina jeans och ett par snygga stövlar i existens för en tre-fyra år sedan.
Kysst någon du inte känner: Ameh...jo.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Gabba, Madde och Moses.
Du tycker om: Gabba, Madde och Moses
Du inte gillar: Nyamko Sabuni, "Jaws" i James Bond och den där högljudda grannen vi hade på Studentvägen...

2 VAL
Kaffe eller te: Te.
Vår eller höst: Vår.

1 ÖNSKAN
Att jag plötsligt ska få massa inspiration och börja stenplugga. Nu.

"If I could have a second skin I'd probably dress up in you"

Jag har en ny sjal och tänkte lite på min farmor. Hon hade många vackra sjalar. Och alltid fina naglar. Mina har gått av. Men jag ska måla dem röda.

Om skor och om sånt som händer under tiden.

Så jag har spenderat oproportionerligt mycket tid av mitt liv med att sucka i skoaffärer och fråga "finns den här i en förtitvåa" och så "nej". Sen krympte mina fötter på något overkligt sätt och så kunde jag plötsligt ha den någorlunda normala storleken 41 (eller på senaste tiden 40!). Damskor finns ofta i 41. (Och, nej man kan inte köpa herrskor dom är så jäkla breda!)

Iallafall så behövde Moses nya skor. Och så står jag där igen och gör samma sak fast tvärtom, "finns den här i trettinie?" "eeh nej". Herrskor finns tydligen sällan i 39. Och så är det miljardlång kö på stadium och det går inte med damskor för dom är ju så jäkla smala.

Men det blev skor iallafall. Tillslut, ute i Boländerna. Och dom var så sköna och snygga och bra på alla sätt att dom fick en egen sång men hur man än försöker skriva om den på bloggen blir den aldrig lika rolig som i verkligheten. Sista raden löd iallafall: "Och kastat dom gamla i soooooopen!" (men ni ser, inte alls lika hysteriskt skrattframkallande som live).

(Oj vad snäll du är som följa mig och titta lite på IKEA sa Moses sen. Möjligtvis med en aning ironi)

Och det börjar vara kallt på natten så man måste hålla hårt i täcket och studenterna har kommit och Ziggy sover mest hela tiden och ikväll städar vi det sista på min vind.

Sippora hette hon.

Jo, Moses fru. Sippora hette hon.

Slut på meddelandet.

Sånt man kan bli himla glad av.

Fyra sånna där ljusbruna småtjejer med långt ljusbrunt hår och smala ljusbruna ben klättrar högt i äppelträdet på vår gård. De samlar äpplen i cykelkorgar som de balanserar på sina smala ljusbruna armar. Dom är kanske 8 år gamla och ser ut så där så att man, om man är kär i någon från Indien, måste tänka "så där kommer våra barn se ut". Jag står under äppelträdet och låser upp min cykel då jag får ett av deras äpplen i huvudet. Det gör riktigt ont. Man skulle kunna bli arg om man nu inte blev så himla glad av att se ljusbruna småtjejer klättra i äppelträd.

Idag regnar det bara och ingen alls är ute.