Burviksliv #6.

Igår hade Stina och Matte en låtpresent åt mig, nämligen den här. Som dom inte ska sjunga på farmor begravning imorgon vill jag påpeka. INTE. Då ska dom sjunga och spela annat. ANNAT.

Sen åt vi middag i kvällsolen på hällan.

Och blommorna blommade.

Spela piano.

Här är gudagott att vara...

Valborgsmässoafton 2010 i bilder.

Vi började som vanligt med champagnefrukost hemma hos mig. Det var bara Moses, Lillebror och jag den här gången.

Sen gick vi till Ekonomikumparken och drack lite vin med Jeanette och hennes kompisar. Där var det galet, också precis som vanligt.

Senare satt Moses och jag utanför Universitethuset och åt väldigt dyra jordgubbar och sillunch.

Först ser ni Moses portion, sen ser ni min, sillunch minus det jag inte tycker om, vilket är sill och gräddfil.

Gabbis och Fredrik kom förbi. De skrattade åt oss när vi försökte smygdricka brännvin. Annars var det fint, levande musik och solsken och bin.

Sen gick vi in i Universitets aulan och lyssnade på Orphei drängar som sjöng, det var så vackert att man fick ont i hjärtat. "Här är gudagott att vara..." sjöng hela aulan och det var det.

Storasyster tar semester.

Snart är det Valborgsmässoafton. En av mina favorithögtider. Jag älskar Uppsala, jag älskar våren, jag älskar studentlivet. Jag måste älska Valborgs i Uppsala och jag gör det. Varje år står jag där och vinkar med min mössa och tänker att det bästa jag någonsin gjort var att flytta hit.

Jag har styrt upp så mycket saker alla år. Jag har bjudit på frukost, fixat picnic. Haft golvet fullt av övernattningsgäster. Ordnat gäst-leg. Underhållit nitton frukostgäster på lika många kvadrat klockan halv sju på morgonen. Jag har städat och handlat. Bakat bröd. Burit hem öl och tagit ansvar. Uppmuntrat och hållit koll. Tjatat. Fixat frisyrer. Diskat. Stämt träff och kollat klockan. Ansträngt mig för att alla ska ha roligt och vara lagom fulla, för att alla ska komma hem på kvällen.

Så, i år kommer ingen av mina släktingar. Många av mina vänner är inte längre studenter. Andra som var vänner är inte längre det. Någon finns inte kvar.

Först kändes det tråkigt. Vemodigt.

Sen insåg jag att jag skulle få vara ledig. Jag behöver inte hålla koll, jag behöver inte tala om för mina kusiner vad dom ska göra och vara noga med att avsluta med "fast du gör ju som du vill" för att de inte ska tycka att jag är för bossig. Jag behöver inte bry mig i år. Och jag är gammal, så jag behöver inte festa i ekonomikumparken. Jag har sett flottrace. Jag har panikträffat alla jag känner. Jag har champangegalopperat och det var inte särskilt kul ens första gången. Jag har gjort allt redan. Jag ska bara vara ledig. Sitta utanför Universitetshuset och lyssna på Orphei drängar utan att någon är less, kissnödig heller hungrig. Hänga med Moses.

Helt oambitiös tänkte jag vara. Kanske leva hela dagen på sockervadd och inte oroa mig för att somna på eftermiddagen.

Så ändrade sig lillebror och ska lika fullt komma, saknade kusefiner och hotande askmoln till trots. Och jag tänker genast, men hur svårt är det egentligen? Visst kan väl jag fixa frukost till några pers. Slänga ihop lite lunch till de som vill, köpa engångsgrillar till kvällen och hålla koll på några fester. Hur svårt kan det vara? Då får ju jag iallafall bestämma. Och jag planerar snabbt i huvudet hur jag skulle kunna styra upp saker för att folk ska bli nöjda.

Men jag tänker inte göra det. För jag vill inte. I år ska jag vara ledig.

Fast det där med att leva hela dagen på sockervadd känns väl potentiellt katastrofalt?

Lillebror och gogglebrännan.

Kommer ni ihåg att jag för en hel massa dar sen var i fjällen? Sen for jag hem från fjällen.

Lillebror var inte lika smart. Han stannade kvar. Och nu ser han ut såhär.

Kanske tvätta dig i ansiktet, lille vän?

Solresan.

Lillebror, Stina och jag tog med oss Farmor till Miami. Som en liten julklapp bara. Låg en timma på stranden och grävde med fötterna i sanden. Sedan fikade vi änkor på konditori.

(Nåja, det var ett solrum för pensionärer.)

Klubben för inbördes beundran.

Lillebror och Au har nya, likadana mobiltelefoner. Därför måste de sms:a med varandra, för att få se den fina sms-funktionen och höra sms-ljudet...Och så måste de gå in på telefoni/teknik-affärer och peta på andra telefoner så att de kan se larvigt nöjda ut och konstatera att de absolutköpte den allra, allra bästa

.

Lillebrors födelsedag.

Lillebror har fyllt år idag. 24 stycken. Grattis önskar jag.

Höstlöv för evigt.

Jag minns hur jag pysslade med höstlöv när jag var liten, lade dem under ritpapperet och målade med krita så att lövet kom fram på andra sidan. Det gällde att inte rita för hårt.

En höst gjorde vi ett höstträd hemma, Mamma, Lillebror och jag. Mamma hade ritat ett träd på ett stort papper. Hon är duktig på att rita, brukade rita saker åt mig, blommor i vas som jag fick färglägga. Nu ritade hon ett stort träd. Så samlade vi fina höstlöv ute och limmade fast dem på trädet, så att det fick nya löv. Stort och vist stod trädet på papperet och svajade i den imaginära vinden. Höstmys-stämning infann sig. Allt var gott.

Så ritade Lillebror en motorsåg som sågade ned trädet. "Vrooom, Vrrrooom" lät det när han ritade sågen. Han hade alltid ljudeffekter på sina teckningar.

Ett höstlöv-pyssel som passar vuxna och inte kräver ljudeffekter är att konservera höstlöv. Det borde vara hög tid att göra det nu, om det inte redan är försent. De här löven konserverade jag förra hösten.

Det här behövs:

1. Fina höstlöv. (finns i naturen)

2. Glycerol. (finns på apoteket)

Så här gör du:

1. Plocka fina höstlöv. Hela kvistar. Det är viktigare att löven är vackra i formen än i färgen då färgen inte bevaras. Alla blir slutligen orange-bruna. Jag rekommenderar kvistar från buskar då de oftare är mindre och tätare. Bär kan enligt min erfarenhet inte konserveras. Alla buskar fungerar inte heller men jag har märkt att löv på buskar som får ordentliga höstfärger fungerar bra. Är löven orange och röda i naturen kan de vara det på ditt bord med!

2. Blanda 1/3 glycerol och 2/3 vatten. Ställ löven i blandningen. Vänta. Efter en dag eller två börjar löven kännas läderaktiga. Då är det klart.

3. Placera löven på valfritt tjusigt ställe i ditt hem. Där kan de stå och samla damm för evigt!

A glass of water longing for the ocean.

Lillebror lyssnade på den låten av Oh Laura och släppte tillbaka ett glas vatten i havet för någon sommar sedan.

Jag har gjort en spellista.

Burviksliv #1

Lillebror och Amerikafikat.

Miljölobbyn arbetar.

En lista på fem produkter som lillebror ska köpa:

1. Bananer

2. Mjölk

3. Ägg

4. Kaffe

5. ... Ja, vad var det nu igen? Bregott? Te?

Ett spel i tiden.

Skapa din egen pandemi. Lillebror tipsar.

Serpentinkalas.

Som en liten filt.

Jag har en sängkamrat nu. Nej, det har inget med internetdejtingen att göra. Hon heter Stina. Hon är en exemplarisk sängkamrat. Alldelens stilla ligger hon och kramas med väggen. Man märker inte av henne. ”Jag är som en liten bortglömd filt!” säger hon stolt. Så pratar hon lite roligt innan vi somnar och stiger aldrig upp och kissar. Lillebror sover i köket på en spjonksäng och oroar sig för att krossa marsvinen, Au och Niklas bor i stora rummet på en uppblåsbar madrass. Nu har dock Niklas lämnat oss för sina häftiga Stockholmsvänner. Men inte Stina.

Jag är din för evigt, lovar hon, iallafall tills på Söndag!

Gröna Lund.

Mamman har ett par beiga byxor med målade jeanssömmar, målade fickor och en målad näsduk som hänger ut ur en målad ficka. Hon har färgat svart hår och en jacka i något blankt konstmaterial. Pojken är liten och gråter. De pratar inte svenska. Pojken vill inte åka och karuselltjejen säger på skolengelska med väl inövade gester: ”does he really want to go?” ”O,ja” tycker mamman och skuffar ned sonen i vagnen. Tjejen tvekar. Pojken gnäller.  ”Then, just tell him to relax” säger tjejen med ett leende som är lika fejkat som mammans hår och gör tummen upp. Vagnen lämnar stationen.

Tjejen vänder sig mot Stina och väser: ”Sadistföräldrar”.

Ja, vi har varit på Gröna Lund. Jetline var bäst tyckte Lillebror, jag gillade Insane, eller slänggungan. Stina tyckte bäst om uppskjutets mest extrema variant; Tilt. Konversation hörd vid toppen:

Stina: Titta! Vad är det där för ö?

Lisa: Nej! Tyst! nu är det inget roligt längre!

Sånna där karuseller borde förbjudas!

Sen såg vi röken också. ”det brinner där borta” var vid en tidpunkt tivolits vanligaste kommentar. Vid sidan om Aaaaah! och wwoooow, förståss.

Mösspåtagning.

Klockan 15 är det mösspåtagning utanför Carolina. Vi var lite sena... Men vi hade mössorna! 

Kusinerna Larsson med studentmösssa.