Lite om dagens lunch och om en annan dag i skogen.

En dag när vi var uppe gick vi i skogen. Och letade efter kantareller.

Vi hittade några!

Och jag var väldigt glad över det!

Den här svampen lät vi bli.

Men dom här plockade vi och nu ska vi äta dom till lunch.

"Vi skiter i allt och flyttar till Småland."

En liten stund under en kvällspromenad i augusti försökte jag övertyga Moses om att skita i allt och flytta till Småland.

Vi kunde bo i den här stugan och ha en katt som väntade på bron när man kom hem om kvällarna.

Om vi fick det knapert kunde vi sälja fågelholkar ute vid vägen.

Och vi kunde ha björnbär i dikeskanten.

Visst verkar det väl fint?

Om en resa och om indier som äter korv, del II.

När vi kom fram till byn i småland var den full med indier. De här bodde på barnhemmet med Moses. Nu bor dom i Sverige och heter svenska saker som "Sara".

Och dom gillar korv.

Mycket korv.

Jättemycket korv faktiskt.

Vi spelade kubb också. Och pingis och badminton. Och vi åkte till Öland men där var det så dimmigt så det blev inga kort.

Men gruppfoton blev det, i sinne.

Om en resa och om indier som äter korv, del I.

Det hela började med att Moses och jag tog tåget till Västerås.

Där åt vi middag på kajen med hans familj och tittade lite på Mälaren.

Nästa dag packade vi in oss i bilen och åkte söderut. Vi stannade utanför Söderköping och fikade under tallarna.

Jag köpte bigaråer av en dam.

Och fick specialgjorda mackor. Utan sånt som andra människor gillar. Typ smör och pålägg och sånt.

Kavitha var med

Och Pentti.

När vi hade fikat färdigt åkte vi vidare. På vägen försökte vi se landskapsdjuren i de landskap vi åkte igenom. Det gick nästan.

Nästa stopp var vid en minigolfbana. Fast det var ingen minigolfbana längre. Nu var det "äventyrsgolf".

På golfbanan flög en hel massa fjärilar omkring. Det var fint.

Slutligen var vi framme. I Småland. Utanför Kalmar.

En dag som har kommit och gått.

En dag i Berlin gick vi på ZOO. Det var något av en besvikelse. En dåligt skött park och stressade djur och en massa barn som sprang omkring. Gå inte dit, säger vi.

Moses åt en dyr bratwurst under ett parasoll, sen gick vi från djurparken.

På gatan vajade tyska flaggor.

Vi vilade på en bänk. Sen gick vi till ett köpcenter och låtsades att vi hade 250 000 kronor som vi var tvungna att handla för innan stängning. Moses skulle nog köpa en klocka. Jag kollade på dyrt porslin. Många skålar blir det.

Vi gick förbi en utbombad kyrka som de låtit bli att bygga upp igen.

Sen kom vi fram till en Fotbolls-VM butik.


Där sålde de tokmycket saker som kan vara bra att ha när man vill heja på någon i fotbolls VM.

Sen gick vi på en mysig restaurang och åt middag. Men inte på den här restaurangen, det här var en annan kväll. Jag fuskar lite för effekt.

Moses und Lisa gehen nach Berlin.

Så, Moses och jag for till Berlin och sen kom vi hem igen. Vi hade det riktigt fint. Himla mysigt och trevligt och härligt och gott och andra sånna där adjektiv. Det som är så fint med att vara med Moses är att vad man (vi) än gör så är det nästan som om det är det trevligaste som finns. Så när man (jag) äter kebab på ett brandgult dönerställe med honom vid någon Bahnhof väldigt sent där i Berlin så tänker man (jag) ändå att det nog var en av de bästa måltiderna någonsin. Fast kebaben (falafeln) inte ens är särskilt god och kebabmannen inte ens särskilt trevlig. Men det gjorde liksom inget. Och ni får ursäkta att bloggen för tillfället bara handlar om Moses som jag är kär i och Farmor som är död. Men jag har inte mycket annat i huvudet just nu.

Iallafall så var vi som en mycket liten klubb för inbördes beundran och drev omkring i ett sommarvarmt Berlin. När vi kom dit visade det sig att Moses kunde två tyska sånger, 99 luftballoons och An die freude. Eller det är förresten för mycket och säga att han kunde 99 luftballons, han kunde inte säga 99 på tyska och kunde egentligen bara den raden, "99 luftballoons". Han sjöng ändå. Naturlich. Däremot kunde han hela texten till An die Freude. Naturlich det med. Ni förstår ju att man måste vara kär i någon som inte kan någon tyska alls men går och lär sig texten till An die Freude. Det kan inte hjälpas.

Hotellet vi bodde på låg inte allt för långt från Alexanderplatz och det var där, vid tevetornet och Marx och Engels och Rådhuset som vi hängde mest och vi kollade på hus och folk och åt glass och hånglade lite.

Och fotade:

Det fanns många hus som var så stora och så grå att man inte riktigt kunde bestämma sig för om de var förskräckligt fula eller helt charmiga. Det här är en bit av ett sånt hus, vid Rådhuset.

Av förklarliga skäl har jag nästan inga bilder på mig i Berlin, men massa av Moses.

På Alexanderplatz finns "Världstidsuret", lite lagom skränig 1900-tals design. I Bakgrunden syns tevetornet - min favoritsevärdhet.


Neptunus-fontänen och Rådhuset.

Ett kvarter vid Rosa Luxemburg Platz. Här var det trevligt.

Människor i Västerås som är döda.

Från en promenad på Wallinska kyrkogården i Västerås.

Berlin-tips, bitte!

Den gången jag var i Berlin låg jag mest och sov under ett blommigt täcke på en tågstation. Bredvid satt ett gäng punkare som viskade om hur söta vi var under blomstren. Det här var i slutfasen av en nära fyra veckor lång tågluff med två av mina finaste vänner och vi var vid det här laget totalt utmattade och orädda. Vi sov i princip var som helst. Man kan säga att jag missade Berlin lite grann den gången.

Nu är jag på väg tillbaka och den här gången tänkte jag har något att berätta om just Berlin när jag kommer hem igen. Vad tycker du att vi ska se och göra när vi är på plats? Moses har någon sorts vag idé om att jag ska gå omkring och vara bohemisk. Vad han ska göra förtäljer inte historien. Jag vill se udda och knasiga platser och människor. Historiska sevärdheter är också min grej. Resekamraten är lite mer finkulturell. Mer kultur och mindre kitsch för honom. Så gillar han saker som stjärnor och planeter och kartor och sånt med.

Så.

Berlin-tips, bitte!

Skepp Ohoj!