Rädda barnen tror att jag ger dem pengar. För ganska många månader sedan lovade jag en rädda barnen-kille på stan att jag skulle skänka 100 kronor i månaden så att de kunde bygga skolor åt rädda barn i något mindre lyckligt lottat område i världen. Jag menar, ärligt, vem har inte råd med 100 kronor i månaden? (Förutom jag just vid det tillfället).
Iallafall så lyckades jag inte säga nej till den här killen. Åh vad jag avskyr dem, förresten, de som tigger pengar till välgörande ändamål på gågatan. Visst är det fint med människor som vill jobba ideellt och visst kan jag skänka pengar till välgörenhetsorganisationer. Men måste de stiga ut framför mig just när jag ska springa in på Indiska och känna på några tunikor?
Så jag lovade att skänka en hundring till Rädda barnen varje månad. Och uppenbarligen tror de att jag gör det. De skickar sin tidning till mig, jag har fått en pin och tackbrev. Det är bara det att de aldrig dragit ett öre från mitt konto.
Först antog jag att det hade blivit en fördröjning. Sen väntade jag att de skulle inse sitt misstag och höra av sig till mig eller iallafall sluta skicka tidningen. Inget händer.
"Du gjorde det möjligt" säger de. "Med min hjälp har de förändrat världen. Tillsammans har vi förändrat livet för miljontals barn. Tack för ditt stöd i kampen för barns rättigheter."
Det var så lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar