lördag 20 februari 2010

Jag rodnar än in i mitten och ut igen bara jag tänker på det.

Jag har fått två så fina komplimanger på den senaste tiden. Jag har tillochmed blivit lite mallig över de här komplimangerna, så mallig att jag måste berätta om dem här på bloggen.

Det var först A i hemligaste klubben K som sa att jag slog henne som någon med starka principer. Huvvaligen så fint. Så allvarsamt och fint och viktigt att vara någon med starka principer. På ett smått kluvet sätt ser jag plötsligt upp till mig själv.

Sen var det Moses som angående min nya hårfärg (ljusare) sa:
Det är fint. Det är nog den finaste färgen.
Åhå!

Tack.

Och om ni sa det här bara för att vara snälla, håll för Guds skull tyst om det!

1 kommentar:

The Mysterious A sa...

Om vi sa det här för att vara snälla så håll tyst om det ... har ju såklart fått mig att känna att om jag håller tyst så kommer du tro att jag bara sa det för att vara snäll. Det gjorde jag inte. Jag försökte utveckla tanken lite, men det lät antingen fjäskigt ("jag sa det därför att...") eller taskigt ("det var inte menat som en komplimang, utan..."), så jag kom av mig lite. Men tystnaden är nu bruten, ergo kan du pusta ut i vetskapen att hur det nu än ligger till med hårfärgen så är du i alla fall rackarns principfast.