tisdag 16 februari 2010

Nä ni ser, det funkar bara live.

Flera gånger har jag försökt skriva ett inlägg här om en liten mops som Gabban och jag såg häromdagen. Den var liten och svart och såg ut som om den hade sprungit in i en vägg. Så gick den så där som jag antar att mopsar gör; vaggande och bredbent. Och det är här, när jag berättar historien live, som jag struttar vacklande framför dig och du börjar skratta åt min imitation av den larviga hunden.
Som pricken över i hade den lilla hunden också med sig en liten husse. Hussen var en knappt tjugo år gammal asiatisk kille som såg lite ut som om han hade sprungit in i en vägg. Han hade en trendig stor svart jacka och mycket gelé i sitt svarta hår. Så gick han, lite bakåtlutad, vaggande och bredbent.

Pjupp, pjupp, pjupp.
Pjupp, pjupp, pjupp.

1 kommentar:

Fröken Film sa...

Men du har ju en enastående förmåga att beskriva saker och ting i skrift. Jag hade dött om jag sett hund och matte live!
Det är alltid så fint att titta in i din blogg. Keep up the good work, som man säger.