Grönt är skönt.

"Grönt är skönt" brukade min mormor säga. Jag håller med.

Långt efter att min morfar hade dött stod hans skor under hyllan i hallen.

Sist jag var till deras hus var i påskas. Då luktade det fortfarande mormor och morfar fast ingen hade bott där på länge.

Mamma och jag tittade på mormors brudklänning som låg i en brun kartong. Liten, liten är den, i vit spets. Med en fläck på magen. Kanske kaffe. På bröllopsfotot är de så unga och morfar är så smal, med alldeles för stora öron.

Nu är alla deras saker nedpackade i lådor och flyttade till andra platser. Den lilla blå sälen med bollen som man värmer i handen är borta. Köksbordet i björk står inte längre kvar och alla döda släktingar hänger i sina ramar i mormors lilla rum på Burträskgårdarna. Morfars träd har dött.

Skorna står inte längre under hyllan i hallen.

Det var här dom bodde, min mormor och morfar.

Annandagen.

Moster och Morbror Dufva hälsade på, liksom kusinerna. Mormor kom från äldreboendet i Burträsk och gullade lite med Ziggy och Ruby. Jag åt stora mängder Brysselkål. Vi lekte julklappsleken;

Alla köper två klappar för sammanlagt 50 kronor, sedan spelar man tärning om dem. Hetast i år var en ask Toblerone, jag vann slutligen en snökula med en liten tomte i. Någon annan gick hem med en toaborste.

Kvällen avslutades med sällskapsspel och godsaker.

Och så var det någon sorts hockey.

Samlaren.

I Morfar och Mormors stuga brukade jag samla på fjädrar. De stod i en porslinsvas i lillsovrummet. Långa, svarta och blanka. Någon nästan helt vit. Andra ungefär som den här. 

Jag undrar vad som hände med dem.

Något för mormor

Vanliga tisdagar kan ju slänga sig i väggen!

Först är det bokrea och semeltisdag på samma dag. Sen går kronprinsessan och förlovar sig och då uppdagas det att världen är full av romantiska rojalister. Jag är inte en av dem. Ändå sitter jag och Gabbis uppspelta och fnittrar framför teven fem i fem. För visst är det lite spännande och lite fint, och en tredje guldkant på en redan glänsande tisdag.

Kanske är det just för att jag inte är någon romantisk rojalist som jag gillar Victoria lite extra idag. Inget klick och inga illusioner. Hon är vacker, van och skicklig. Han har ögonbryn som får honom att likna Jack Nicholson och vet inget om Västergötland, men det gör inget för kronprinsessan kan svara i hans ställe. Jag undrar några gånger om hon ska sparka honom på smalbenet för att hindra fel saker från att komma ut ur hans mun. Gör hon det syns det inte. Hon är duktig a’ Victoria, som mormor skulle ha sagt.

(Jag tänkte först skriva ett inlägg om traditionella värden, stora bröllop och lågkonjunktur. Sen något om hur odemokratiskt och dumt det är med monarki. Men det får bli en annan dag. Eller en annan blogg.)

n'Daniel och a' Victoria kan ni se här och läsa om här