En bit som har fastnat i mitt huvud.

"Kvinnan framträder som det negativa, så att varje bestämning tillskrivs henne som en begränsning, utan ömsesidighet. I teoretiska disskussioner med män har jag ibland blivit irriterad av att höra dem säga till mig: "Ni tänker så för att ni är kvinna." Men jag visste att mitt enda försvar var att säga: "Jag tänker så för att det är sant", och därigenom eliminera min subjektivitet. Det var inte tal om att invända: "Ni tänker motsatsen för att ni är man." Därför att det är underförstått att detta att vara man inte är ett särdrag, en man är i sin fulla rätt i och med att han är man, det är kvinnan som är fel."

- Simone de Beauvoir (Det andra könet)

Simone de Beauvoir och jag.

När jag gick i lågstadiet i slutet på förra seklet hände det sig så att en av pojkarna i klassen under oklara omständigheter fick en spark i skrevet av en tjej. Han började gråta. Detta ansågs vara en sådan signifikant händelse att Fröknarna en tid senare samlade alla oss barn för en allvarlig pratstund.

Det är så, fick vi veta, att tjejer är ju mer känsliga än killar. Flickors kroppar är ömtåligare än pojkars. Det gör ondare på flickor. Flickor gör illa sig lättare.

Förutom på ett visst område.

Herregud.

Sådant får man väl inte säga till barn idag?