När jag gick i lågstadiet i slutet på förra seklet hände det sig så att en av pojkarna i klassen under oklara omständigheter fick en spark i skrevet av en tjej. Han började gråta. Detta ansågs vara en sådan signifikant händelse att Fröknarna en tid senare samlade alla oss barn för en allvarlig pratstund.
Det är så, fick vi veta, att tjejer är ju mer känsliga än killar. Flickors kroppar är ömtåligare än pojkars. Det gör ondare på flickor. Flickor gör illa sig lättare.
Förutom på ett visst område.
Herregud.
Sådant får man väl inte säga till barn idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar