Min cykel, en följetong.

Som ni kanske minns blev min cykel stulen. Sen hittade jag åt den igen. Och polisen beslagtog den och utredde ärendet. De kom fram till att det var min cykel.

Så jag fick den stora äran att promenera ut till Boländerna och hämta cykeln.

Som någon först stal och jag sedan hittade.

Det är tråkigt med den där cykeln. Lyckan jag kände när jag kunde hämta igen den motsvarar på inte sätt hur ledsen jag var när den blev stulen.

Man kunde tro att det skulle vara bra nu. Att ordningen är återställd. Men så är det inte. Det känns fortfarande förjävligt.

Det faktum att cykeln inte går cykla på just nu gör inte heller saken bättre.

Nä, nu måste jag städa...

...för tänk om min granne skulle bli mördad och så skulle polisen komma och knacka på min dörr. För att fråga om jag sett något. Då skulle de se hur stökigt det är hos mig. Och de skulle förfasas över disken. Så skulle jag bli misstänkt automatiskt, bara för att jag verkar ha tappat greppet.

Det vore jobbigt.

Så tänker jag ibland.

Förresten, jag skulle vara ett hopplöst vittne iallafall, inte vet jag vilken dag och vilken tid jag såg den där mystiska bilen. Eller mannen i den mörka rocken.

Så det är bäst att det är välstädat.

Äppelknyckare.

Två pojkar pallade äpplen idag. Iklädda någon sorts lagtröjor. Ni vet, sånna med namnet skrivet över ryggen. Kanske inte den outfit jag skulle välja om jag tänkte begå ett brott.

Men jag ska inte skvallra, ska inte säga vad de hette.

Jag skulle förresten också vilja palla lite äpplen. Någon som är på?

Cykelns vidare öden och äventyr

Polisen har beslagtagit cykeln och ska nu utreda vem som egentligen äger den. Vi får väl hoppas att de kommer fram till att det är jag.

Nämen, tjena cykeln!

Vet ni vad det här är?

Det är min cykel som blev stulen i augusti. Nu bor den tydligen granne med Olle och Fia. Jag antar att det iallafall är bättre än att den simmar med fiskarna i Fyrisån.

Vad göra åt detta? Jag kan ju inte gärna sno tillbaka den. (Eller?)