Strykning är överskattat, sa lilla My.

23.00

Dagen är diskad och klar. Bäst att jag går och lägger mig nu, innan det har hunnit gå en timme till som jag måste fota. Det blev rätt långrandigt det här projektet framemot kvällen. Kanske främst för att det faktiskt inte hände så mycket spännande som gjorde sig bra på bild.

Imorgon blir det som vanligt igen.

Godnatt!

Förresten, om du klickar på den här bilden så kan du sedan med hjälp av pil-tangenten bläddra bakåt och se hela dagen i ett svep.

13.00

Hänga tvätt.

Nä, nu måste jag städa...

...för tänk om min granne skulle bli mördad och så skulle polisen komma och knacka på min dörr. För att fråga om jag sett något. Då skulle de se hur stökigt det är hos mig. Och de skulle förfasas över disken. Så skulle jag bli misstänkt automatiskt, bara för att jag verkar ha tappat greppet.

Det vore jobbigt.

Så tänker jag ibland.

Förresten, jag skulle vara ett hopplöst vittne iallafall, inte vet jag vilken dag och vilken tid jag såg den där mystiska bilen. Eller mannen i den mörka rocken.

Så det är bäst att det är välstädat.

Min butler.

Har ni sett den här reklamen för ett bordsmargarin "vinn din egen butler i ett helt år"?

Jag oroar mig lite för den här butlern. Hur det skulle gå om jag vann honom.

Han kunde göra kaffe åt mig när jag pluggade, och servera det. Öppna dörren när någon kom och hälsade på. Kanske blanda drinkar på fredagskvällen. För större jobb än så gör väl inte en butler?

Men annars? När han inte gjorde de här tre sakerna, var skulle jag ha honom då? Ska han stå stilla i ett hörn någonstans? Helst vill jag ju kunna stoppa undan honom tills han behövs, men vars? I skrubben är det trångt nog som det är. Inne på toan skulle han bara vara i vägen och i garderoben skulle han skrynkla kläderna.

Om han var riktigt mager och kort i rocken kunde han kanske gömma sig bakom en sovrumsgardin. Lite grann som Ville Vessla.

Safari.

Ziggy tog en rundtur under min säng och kom ut med en dammråtta stor nog att ha egen inhägnad på Skansen sittande mellan öronen.

Är det ingen som städar där under?

No more cake for you!

Man tager sitt bästa sockerkaksrecept. Gör en sockerkakssmet. Sen ploppar man ner två nävar valnötter och två bananer i kakan. 

Sen gör man vad man kan för att låta bli att äta upp kakan innan främmandet kommer. Tillexempel kan man säga med sträng röst:

No more cake for you!

Om Husmor och Stina.

Nu är det dags för Husmor och Stina att styra upp Valborgsfirandet. Det ska bakas och kokas och syltas och saftas. Eller nästan. Men först måste de stärka sig med lite vin och varsinskumtomte.

Husmor diskar och bestämmer. Stina bakar bröd.

  

Åh nej! Vad hände? Deghänder!

Skärpning! Ryter Husmor.

Och det blir skärpning. Och soppa, potatissallad, bröd och kaka.

Usch och Fy

Något luktar hemma hos mig. Jag ville inte skriva det på bloggen först. Nu har jag tömt alla sopor och kompost och städat hos marsvinen. Hade Ruby och Ziggy varit katter hade jag anklagat dem för att ha släpat in någon liten död råtta som nu ligger och ruttnar bakom spisen. Men nu är de ju marsvin och det enda jag kan tänka mig är att de gömt bitar av den tyska kålen under trasmattan.

Englandskatterna bar ofta in mer eller mindre döda byten. Flera gånger fick jag fånga små möss i sopskyffeln och kasta ut dem på fälten. En gång fick Smudge för sig att käka en kanin under garderoben.  Det var mindre mysigt att sopa ut likdelarna när hon kalasat färdigt. Hulda & Co tar inte alls in lika mycket levande djur upplever jag. Säkert beror de på att de inte har kattlucka som Englandskatterna. I Burvik brukar de rada upp döda möss prydligt på plattgången utanför stugan.

En dag luktade det riktigt illa i köket i England. Det luktade ruttet kött. Bränt ruttet kött. Vi vände i princip upp och ned på hela köket. Drog fram frysar och kylskåp. Letade i soffor, lådor och skåp. Inget. Lukten fanns kvar men avtog efter några dagar. Först många månader senare uppdagades källan. En liten mus hade krupit in bland rören och ledningarna på frysens baksida. Där hade den troligtvis fått en stöt och dött. Huvva ligen. Hoppas det inte sitter en död mus bakom mitt kylskåp.

UPPDATERING: Källan är identifierad och eliminerad genom sanering. Tänker inte berätta vad det var.

Till Vansinne på en bortglömd tesked

Diskning är den värsta hushållssysslan tycker jag.

Lite extra jobbigt att diska hos mig är det för att varmvattnet aldrig är nog varmt och jag måste koka ett par liter i vattenkokaren för att få rätt temperatur. Jag vill ha hett diskvatten. Så varmt att man måste vänta en stund innan det är möjligt att stoppa ned händerna. Då hinner matresterna blottna upp lite också.

När jag var au pair i England hade pappan i familjen bestämt att disk inte fick ligga i blöt. Det var äckligt tyckte han. Han hade också bestämt att skålarna inte fick diskas i diskmaskinen. De gick sönder så lätt där, ansåg han. Till saken hörde också att det åts havregrynsgröt till frukost, ur nämnda skålar. Jag var borta de flesta förmiddagar. Frukostdisken diskades alltså inte förrän vid lunchtid. Då hade gröten förvandlats till cement. Först lade jag skålarna i blöt, sen diskade jag dem i diskmaskinen. Det visste inte Simon. Han frågade ibland om jag körde dem i maskinen. No, hardly ever, svarade jag.

I en inredningstidning såg jag en gång en familj som hade två diskmaskiner. På så sätt behövde de aldrig städa ur. De flyttade bara disken från en maskin till en annan. Tallrikarna stod aldrig i skåpen.

Olle och Fia har ingen diskmaskin. De har varsin disk-vecka. Det verkar vara en bra idé tycker jag, jag har bara inte hittat någon som vill dela disk med mig. De har för mycket köksgeråd också. Jag diskar när skålarna tar slut. Eller pannorna. Jag har fyra skålar och två pannor så det blir ungefär varannan dag. Hemma hos Fia och Olle tar sakerna aldrig slut. Bara utrymmet på diskbänken.

Fia tycker matlådor och skärbrädor är värst att diska.

Olle tycker bestick. Jag håller med. Eller möjligtvis te-klämmor. Jag glömmer tömma dem och plötsligt förvandlas diskvattnet till löddrigt, spett te.

Vad säger ni?

Jag drar ut diskproppen. Vattnet sjunker snabbt. På botten i den blanka diskhon ligger en bortglömd tesked. Varje gång.

Det är mycket möjligt att det är detta som kommer att driva mig över gränsen. Till Vansinne. På en tesked.

Präktighets-problem

När man har varit duktig och kokat sin diskborste och disksvamp i en panna med några droppar diskmedel, måste man då diska pannan? I sånt fall: med vad?

UPPDATERING: Man måste inte, men om man inte sköljer ur pannan ordentligt får man äta löddrig spagetti.