Om livets korthet.

Moses spelade lite på pianot härom kvällen och vi pratade om folk som är döda. Det är så himla konstigt, vart har dom liksom tagit vägen?

Ubi sunt qui ante nos In mundo fuere?

Min mormor som läste svensk DAM och värmde bullar i ugnen.

Jo, min Mormor dog igår. Hon hade varit ganska skröplig och dålig länge. Jag hade inte träffat henne sen julen. Och så dog hon och jag blev ganska trött och jag tänkte lite på hur det luktade hemma hos Mormor och Morfar när de levde och på hur bullarna smakade som Mormor alltid värmde i ugnen. Och på alla saker som Mormor stickade och på alla broderade tavlor som jag spikade upp över sängen. Och nu är dom borta och det bor andra i deras hus.

Här är Mormor och Mamma på Morsdag 1983. Iallafall stod det så under bilden när jag hittade den i Farmors album.

Och så plötsligt har jag varken Mormor eller Farmor längre. Bara Farfar kvar. Och han som har varit på väg att dö hela mitt liv. Tydligen är det så det kan gå.

Och jag vet att det inte blir några fler tårar i himlen.

Igår begravdes min farmor. Först var det världens mest tragiska dag. Sen blev det fint och till och med trevligt.

Till kaffet åt vi farmors glass och jordgubbar från hennes land.



Och i trädgården blommade farmors pioner.

Häll ut havet ända bort till horisonten.

Om man tänker lite för länge på att ens farmor är död, då känns det ungefär precis såhär:




Och här kan ni se hur det stod i tidningen.

Om att min farmor fortfarande är död.

Imorgon ska det stå i tidningen att min farmor är död. Och vi har skrivit en nekrolog och dom ringde från tidningen och sa att den var för lång. Men skit på er. Faktiskt. Man borde skita i alltihopa. Lägga ned hela tidningen. Kanske alla tidningar. Det vore lagomt.

Men vi suddade och klippte och deleteade. Och klämde in lite mindre av farmor på lite färre ord.

Och så frågade någon viktig vem Niklas var och varför han skulle stå med i dödsannonsen. Och man ville nämna alla Burviks mygg vid namn. För gud så korrekt det ska vara när något ska stå bredvid ett kors i tidningen och klippas ut och sparas.

Men jag ska säga en sak som inte kommer att stå i tidningen och det är att det känns så här att tänka på att farmor är död:

Människor i Västerås som är döda.

Från en promenad på Wallinska kyrkogården i Västerås.

Dagens spänning.

Är det nu jag kommer att dö? Jag som har astma och är pollenallergiker. Och överlevde svininfluensan utan att vaccinera mig. Är det nu jag kommer att dö, av ett stort moln vulkanaska? Och om jag gör det, kommer jag då att platsa på wikipedias "List of unusual deaths" ?

Troligtvis inte, 1783 dog var fjärde islänning av förgiftning efter ett vulkanutbrott och dom finns inte med. Förresten, var det inte så här det gick till när dinosaurierna loggade ut?