Om en smak.

En jul bjöd min farmor på physalis doppade i vit choklad. Och så hade några av frukterna blivit lite jästa inne i chokladen. Det var en smaksensation som går till historien och förhoppningsvis stannar där. Mina vänner, prova inte detta hemma.

"If I could have a second skin I'd probably dress up in you"

Jag har en ny sjal och tänkte lite på min farmor. Hon hade många vackra sjalar. Och alltid fina naglar. Mina har gått av. Men jag ska måla dem röda.

Under tiden i Uppsala.

Jag är tillbaka i Uppsala. Jobbar natt på äldreboendet. Moses jobbar vanliga tider i Sumpan, vi ses precis två timmar om dygnet, 18.20-20.20.

Det är varmt. Balkongdörrarna är öppna hela dygnet och natten är mörk.

Körsbären har mognat men man måste ha en liten stege för att nå upp. Jag köper på torget istället och kollar på stolar med rosa rosor på som jag skulle ha köpt om jag hade en annan lägenhet. Provsitter.

Och så snubblade jag över den här bilden på fåglarna som bor i farmors ljuskrona.

Blåbärspankaka till middag och Morden i Midsomer.

"Det är ju läskigt men vi kan se det".

Och jag vet att det inte blir några fler tårar i himlen.

Igår begravdes min farmor. Först var det världens mest tragiska dag. Sen blev det fint och till och med trevligt.

Till kaffet åt vi farmors glass och jordgubbar från hennes land.



Och i trädgården blommade farmors pioner.

Häll ut havet ända bort till horisonten.

Om man tänker lite för länge på att ens farmor är död, då känns det ungefär precis såhär:




Och här kan ni se hur det stod i tidningen.

Om att min farmor fortfarande är död.

Imorgon ska det stå i tidningen att min farmor är död. Och vi har skrivit en nekrolog och dom ringde från tidningen och sa att den var för lång. Men skit på er. Faktiskt. Man borde skita i alltihopa. Lägga ned hela tidningen. Kanske alla tidningar. Det vore lagomt.

Men vi suddade och klippte och deleteade. Och klämde in lite mindre av farmor på lite färre ord.

Och så frågade någon viktig vem Niklas var och varför han skulle stå med i dödsannonsen. Och man ville nämna alla Burviks mygg vid namn. För gud så korrekt det ska vara när något ska stå bredvid ett kors i tidningen och klippas ut och sparas.

Men jag ska säga en sak som inte kommer att stå i tidningen och det är att det känns så här att tänka på att farmor är död:

Just nu.

Just nu är jag lite ledsen, för min farmor är död och min Moses har åkt hem och går inte alls omkring hos oss i Burvik i min rosa foppatofflor längre. Och någon har köpt en frys på blocket för fyrhundra kronor och ställt den nära mitt krypin och den låter som en hel centrifug. Och det är natt och jag ska sova. Och sen ska jag jobba en massa dagar och min farmor är fortfarande död, då när jag har jobbat alla de där dagarna.

Systrarna hann iallafall komma.

Min farmor är död nu.

På onsdagkväll dog min farmor. Här kan ni läsa om vad jag skrev på hennes 80-års dag.

Födelsedagsmiddag.

Som jag redan berättat fyllde min farmor nyligen 80 år. För att fira den stora dagen gick klanen Larsson på en finare sortens restaurang åt goda varmrätter och dallriga desserter.

Barnbarnen uppvaktade med en fotobok, William och Farmor läser.

Det var förövrigt på den här restaurangen som jag åt kött för sista gången; groddlår för sex år sedan. Mer om det en annan gång. Nu är jag iallafall tillbaka i Uppsala, lagom till att alla andra åker härifrån.

Farmor.

Min farmors hus är fullt med saker och trädgården är full av blommor.

Min farmors lådor är fulla med skatter och vinden är full med klänningar.

Och klänningarna är fulla med minnen och alldeles för små för mig.

Och min farmors minne är fullt med historier,

och jag vet aldrig om historierna handlar om längesen

eller alldeles nyss eller om något som hänt i Glamour.

För det verkar inte vara så stor skillnad.

Min farmor är så fin, hon har vackra, målade naglar och guldsmycken som glittrar.

Och en klocka med en diamant.

Hon har tunna sjalar och klackar och päls.

Och en syster i Amerika.

Och min farmor har en vävstol i källaren och långa mattor på golvet.

Och hon kan baka ljusungsbröd som man kan sitta i bagarstugan och äta innan det har blivit riktigt hårt. Och lukta på mjölet och känna på den stickiga kaveln.

Och min farmor äter hjortron och grädde och röker cigaretter som ligger i ett etui.

Idag fyller hon åttio år.

Solresan.

Lillebror, Stina och jag tog med oss Farmor till Miami. Som en liten julklapp bara. Låg en timma på stranden och grävde med fötterna i sanden. Sedan fikade vi änkor på konditori.

(Nåja, det var ett solrum för pensionärer.)

En skatt.

Mina finaste örhängen. Från farmor.

Burvik, del 1: från början.

Vi firade femtiårsjubileum här igår. Här kommer lite av det jag skrev ihop för att fira begivenheten.

Sommaren 1958 hyrde min farmor och farfar ett litet hus längst in i den vik i Burvik som kallas ”Sundet”. Där bodde de under en månad med sina två små pojkar och lagade mat på ett gasolkök utomhus. Uppenbarligen trivdes de med sitt sommarnöje för året efter hade farfar själv bestämt sig för att bygga en sommarstuga i samma vik. Han hade pratat med n´Åke Vikström om att få hyra tomten innanför det som sen kom att bli Kurts sjöbod. Det här året var Kurt själv bara fem år och Åke hade sjöboden med sin bror Sigvard. Tomten låg bara en liten bit från den stugan de hyrt året före.

Nu var det dock så att farfar fick magsår och hamnade på Skellefteå lasarett. En som hette Petterson ringde då till farmor och försökte övertala henne om att han skulle få tomten istället. ”Låt han få tomten” tyckte farfar, som hade löfte om att få bygga i Ljusvattnet med. Som tur var ångrade sig dock den här Petterson och valde att bygga sin sommarstuga ute vid Burvikshällorna istället.

1959 revs ett litet timrat tvåvåningshus i Medle. Huset tillhörde Joel Johnson och var väldigt gammalt. Det huset fraktade farfar på den dåliga vägen till Burvik och byggde om till en liten sommarstuga. Den nya stugan hade ingen övervåning och det blev därför en massa golvplankor över, de fick bli väggar i det nya huset. Stugan hade ett sovrum och ett stort allrum med öppen spis. Spisen murades den natten Ingemar Johansson vann världsmästartiteln.

I köket fanns en järnspis och en gasolplatta. Altanen ut mot havet var byggd av golvplankor från dansbanan i Bureås Folkets hus och hade grönt plasttak. När man kom mot stugan från havet såg hela huset grönt ut. Men det var det inte. 1959 var det rött.

Det fanns ingen el i stugan och inget rinnande vatten. I köket hängde en gasollampa och i sovrummet en annan. Dricksvatten togs från Bureå, från n´Åke eller från affären i Burvik. Vid sjöboden fanns en kallkälla men det vattnet var allt för järnhaltigt för att kunna drickas och källan användes istället för att förvara mjölk i. Mjölken hämtades hos Åke som hade kor.

Farfar köpte också en båt. En skötbåt. Den ropade han in på auktion för 555 kronor. Det fanns en mängd andra intressenter men ingen ville bjuda mer än 550.

Sommaren 1960 bodde familjen Larsson för första gången en hel sommar i stugan i Burvik. Sen alla somrar efter det.

Finfrämmat (om Hertha och Vårtha)

När jag kommer till Farmor och Farfar rullar de genast ihop vaxduken och jag får fika på finduken. Jag får en ren kaffekopp med rosor på in- och utsidan. Farmor och Farfar dricker ur sina vanliga grönblommiga koppar. De har redan druckit ur dem några gånger under förmiddagen. 

Vi dricker kaffe och äter bullar och pratar om att Farmor har fyllt år och om någon som Farfar jobbat med som drack så mycket kaffe att han var alldelens brun i skinnet. Sen berättar de vilka som har dött i Bure. Inte så många efter jul.

Farfar ligger på soffan och slår av och på radion med stortån. Han lyssnar på ekot varje halvtimme och slår av när det blir "skvalmusik" eller "modern musik" eller en programledare han inte gillar. 

Farmor berättar om sin kryssning till Åland och om vad som har hänt i "Glamour". Och klagar på att Farfar inte kan koka makaroner. Och säger att hon sett på teve att kvinnor som jobbar med samma saker som män får lägre lön. Sen får dom lägre pension också. Det är ju dumt. Sen frågar Farfar vad jag ska doktorera i och om jag har någon kille. Då byter jag samtalsämne. 

Vi skrattar åt Kronblom.

Klockan fem är jag bjuden på middag hos Moster. Också där äts det på "häärtas"-porslinet. Jag tänkte förut att "häärtas å våårtas" var två systrar som hette Hertha och Vårtha. Gräsligt synd om Vårtha. Taskiga föräldrar. Egentligen är "häärta" helgdag och "våårta" vardag. 

Idag var det som en "häärta" hela dagen, med film och godis som avslutning.