Om att Ida och Erik kom och hälsade på.

Ida och Erik kom på fredagkväll och stannade över helgen. Här är lite bilder på saker som vi gjorde:

Moses kisar i solen, godmorgon.

Ida.

Moses och Erik visar tänderna. Jag vet att man inte få säga så och att det är töntigt på bloggen och så men är han inte typ världens snyggaste. Ja, Moses alltså?

Ruban fick också vara med.

Men hon stannade hemma när vi gick ut. Det låg massor av löv på marken.

Här hoppar dom på Vaksalatorg. Oklart varför.

Inne i stan var det dödligt vackert och höstigt.

Moses höll en guidad tur, med dataskrivna papper och allt.

Sen gick vi på Ofvandahls och fikade. Här brukade vi hänga förr. Eller inte jag så mycket men Moses och Robban och kanske Ida med.

Erik åt en macka.

Moses valde ett gott wienerbröd med pecanötter. Jag valde ett mindre gott wienerbröd utan nötter. Så då bytte vi. Det kändes som en win-win situation. För mig alltså. Taaaack.

Modernt!

Tårtpappersfasaden på Åhlénshuset här i Uppsala ska rivas. Den är fallfärdig och behöver renoveras. Nu ska det bli glasfasad istället. Modernt!

Vänta nu, var det inte ungefär precis så här det gick till på 60-talet när det nuvarande huset byggdes? Sen dess har Åhlénshuset ansetts vara Uppsalas fulaste och man har sörjt det gamla huset. (Vilket faktiskt, se nedan, inte var såååå spektakulärt.) Så nu, bara för att det inte blev tillräckligt fel förra gången ska man försöka igen.

Kulturnatt.

Moses och jag drog ner på stan vid fem. Träffade John och åt Langos.

Där var det fullt med folk och det hängde ballonger och fjädrar över gatorna.

Vi såg stumfilm, träffade vänner, gick lite på krykogården, drack äckligt kaffe och avslutade med en rem. Blåbär/vanilj.

Åttonde året.

M och jag mötte Ingrid som jag gick gymnasiet med på Gamla Uppsalagatan igår. Vi har inte setts sen vi tog studenten.

"Hej Ingrid," sa jag.

"Hej! Är du här?" sa hon.

Jo, jag är inne på åttonde året nu.

Fjärde bostaden. Fjärde cykeln. Femte paret glasögon. Tredje datorn. Sjuttitolfte frisyren.

Jag är här.

Under tiden i Uppsala.

Jag är tillbaka i Uppsala. Jobbar natt på äldreboendet. Moses jobbar vanliga tider i Sumpan, vi ses precis två timmar om dygnet, 18.20-20.20.

Det är varmt. Balkongdörrarna är öppna hela dygnet och natten är mörk.

Körsbären har mognat men man måste ha en liten stege för att nå upp. Jag köper på torget istället och kollar på stolar med rosa rosor på som jag skulle ha köpt om jag hade en annan lägenhet. Provsitter.

Och så snubblade jag över den här bilden på fåglarna som bor i farmors ljuskrona.

Blåbärspankaka till middag och Morden i Midsomer.

"Det är ju läskigt men vi kan se det".

Skepp Ohoj!

Här är gudagott att vara...

Valborgsmässoafton 2010 i bilder.

Vi började som vanligt med champagnefrukost hemma hos mig. Det var bara Moses, Lillebror och jag den här gången.

Sen gick vi till Ekonomikumparken och drack lite vin med Jeanette och hennes kompisar. Där var det galet, också precis som vanligt.

Senare satt Moses och jag utanför Universitethuset och åt väldigt dyra jordgubbar och sillunch.

Först ser ni Moses portion, sen ser ni min, sillunch minus det jag inte tycker om, vilket är sill och gräddfil.

Gabbis och Fredrik kom förbi. De skrattade åt oss när vi försökte smygdricka brännvin. Annars var det fint, levande musik och solsken och bin.

Sen gick vi in i Universitets aulan och lyssnade på Orphei drängar som sjöng, det var så vackert att man fick ont i hjärtat. "Här är gudagott att vara..." sjöng hela aulan och det var det.

Det där med att fota skyltar.

Lite om vad jag gjorde i fredags.

I fredags var jag på teologgasque.

Kvällen började redan på eftermiddagen hemma hos Jeanette. Hon bor bredvid ett av Uppsalas vackraste hus och gillar Tintin.

Värdinnan hade färgglada papiljotter i håret för att få till de perfekta gudinnelockarna.

Hon bjöd på vin och nötter. Vi lyssnade på grekisk musik...

...och hade klätt ut oss till ödesgudinnorna, moirerna, Lakesis, Klotho och Atropos. Efter att ha övat in några gudinneposer och lärt oss uttala våra namn tog vi med oss Hermes med silvervingarna och spatserade mot sittningen på Upplands. Men jag lämnar er här.

Storasyster tar semester.

Snart är det Valborgsmässoafton. En av mina favorithögtider. Jag älskar Uppsala, jag älskar våren, jag älskar studentlivet. Jag måste älska Valborgs i Uppsala och jag gör det. Varje år står jag där och vinkar med min mössa och tänker att det bästa jag någonsin gjort var att flytta hit.

Jag har styrt upp så mycket saker alla år. Jag har bjudit på frukost, fixat picnic. Haft golvet fullt av övernattningsgäster. Ordnat gäst-leg. Underhållit nitton frukostgäster på lika många kvadrat klockan halv sju på morgonen. Jag har städat och handlat. Bakat bröd. Burit hem öl och tagit ansvar. Uppmuntrat och hållit koll. Tjatat. Fixat frisyrer. Diskat. Stämt träff och kollat klockan. Ansträngt mig för att alla ska ha roligt och vara lagom fulla, för att alla ska komma hem på kvällen.

Så, i år kommer ingen av mina släktingar. Många av mina vänner är inte längre studenter. Andra som var vänner är inte längre det. Någon finns inte kvar.

Först kändes det tråkigt. Vemodigt.

Sen insåg jag att jag skulle få vara ledig. Jag behöver inte hålla koll, jag behöver inte tala om för mina kusiner vad dom ska göra och vara noga med att avsluta med "fast du gör ju som du vill" för att de inte ska tycka att jag är för bossig. Jag behöver inte bry mig i år. Och jag är gammal, så jag behöver inte festa i ekonomikumparken. Jag har sett flottrace. Jag har panikträffat alla jag känner. Jag har champangegalopperat och det var inte särskilt kul ens första gången. Jag har gjort allt redan. Jag ska bara vara ledig. Sitta utanför Universitetshuset och lyssna på Orphei drängar utan att någon är less, kissnödig heller hungrig. Hänga med Moses.

Helt oambitiös tänkte jag vara. Kanske leva hela dagen på sockervadd och inte oroa mig för att somna på eftermiddagen.

Så ändrade sig lillebror och ska lika fullt komma, saknade kusefiner och hotande askmoln till trots. Och jag tänker genast, men hur svårt är det egentligen? Visst kan väl jag fixa frukost till några pers. Slänga ihop lite lunch till de som vill, köpa engångsgrillar till kvällen och hålla koll på några fester. Hur svårt kan det vara? Då får ju jag iallafall bestämma. Och jag planerar snabbt i huvudet hur jag skulle kunna styra upp saker för att folk ska bli nöjda.

Men jag tänker inte göra det. För jag vill inte. I år ska jag vara ledig.

Fast det där med att leva hela dagen på sockervadd känns väl potentiellt katastrofalt?

En aprildag 2010 i bilder.

En aprildag i början på tiotalet såg ut så här för en viss bloggande studentska.

Det hela började framför datorn. Jag läste om vulkanen och kollade bloggar, drack kaffe, åt smörgås och lyssnade på Melissa Horn. Sen sökte jag böcker om frikyrkorörelsen i DISA.

Vid tiotiden cyklade jag till Carolina och lånade nämnda böcker. Det snöade.

Men i trädgårdarna blommar det blått. Hur ser det ut i Rektorsvillans trädgård?

Efter att jag läst i böckerna och tränat återvände jag till Anundsgatan och blev återigen sittande framför datorn. Mera Melissa Horn. Havregrynsgröt till lunch. Mejl och telefonsamtal och planering och läsning och lite facebookchatt.

Efter en snabb tur på stan mötte jag Moses på tåget. Det är fint att möta någon på tåget. Men ännu finare att bli mött av någon på tåget. En gång trodde jag nästan att Helena mötte mig på tåget. Men hon vinkade bara av en annan. Det var ändå fint.

Jag hittar förresten inte längre på Uppsalas centralstation. Allt är omkastat och nytt och avstängt. Men se, jag är i tid och här kommer tåget!

Vi cyklar hem till Moses i regnet. Äter spagetti.

Naturligtvis spenderar vi resten av kvällen med att pyssla lite med silvervingar. På fredag är det teolog-gasque. Det kan bli katastrofalt. Eller urkul.

Hos Moses slutar man dagen med att dricka Earl Grey och äta After Eight. Det passar mig. Vi kollar lite i Moses dagböcker och minns andra vårar. Om en och en halv vecka är det Valborgsmässoafton. Och ute är marken alldelens vit.