Ziggy och flaskan.

Ziggy har inte riktigt koll på sina känslor. Det är sorgligt att erkänna och svårt att prata om, men det är den enda förklaringen till hans överdrivna drickande.

Vissa dagar dricker han inget alls. Vissa veckor dricker han inget alls. Under hela den långa sommaren har han inte rört flaskan.

Men andra dagar kan han inte låte bli. Då sitter han där och slickar och biter och suger. Skägget fullt av droppar. En deciliter om dagen är inte ovanligt.

Hans drickande kan inte logiskt hänga i hop med hans törst.

Ziggy är störd. Han har inte fattat det där med törstighet och drickande. När man känner törst dricker man. När man druckit sig otörstig slutar man dricka.

Men Ziggy har som sagt problem med sina känslor. Han struttar omkring på köksgolvet och så plötsligt förnimmer han en känsla. Kan det vara glädje? Ziggy skuttar lite i luften. Neej, tydligen inte. Kan det vara kli? Ziggy kliar lite på ryggen. Näe, inte det heller. Kan det vara irritation? Är han sur? Gnisslar tänder, grymtar. Sen känner Ziggy inte till några andra känslor. Så så måste det vara törst. Och han dricker.

Det krävs en hel del hjärnkapacitet för att korrekt namnge sina känslor. Ziggy är läraktig men hans hjärna är liten. Han har inte koll på sina känslor.

Funderar ni på känslan hunger? Jo, Ziggy är hungrig ibland. Jämt för att vara mer exakt. Så det är mer ett tillstånd än en känsla för honom.