Mitt vardagsrum tog idag steget in i 2000-talet. Jag åkte till IKEA och köpte en möbel, en schäslong. Ni kan se själva på bilderna. Från charmiga mellankrigstids möbler till grått, vräkigt och opersonligt IKEA.
Men jag måste få berätta. Man tror när man ser det gamla vardagsrummet, att man kan sitta två personer där och se på teve eller prata, dricka te och umgås. Men det kan man inte. Inte utan att få ont i hela kroppen. Den ena fåtöljen är nämligen ingen fåtölj utan ett tortyrredskap med en filt över. Jag kan inte bjuda hem folk med gott samvete.
Soffbordet är en annan historia. Jag hade räknat med att kunna fortsätta använda det men det blev för trångt.
Åh, vad jag har älskat det där soffbordet. Det är så snyggt. Det är så praktiskt. Klassiskt. Jag hade önskat mig ett i evigheter och var så lycklig när jag äntligen köpte det.
Åh, vad jag har hatat det där soffbordet. Det är ett as. Väger ett ton. Tål ingenting. Det är alltid i vägen.
(Nu vet jag inte vad jag ska göra med det. Sälja det på blocket? Men om jag någonsin i framtiden bor i det där perfekta funkishuset?!)
Så det fick bli så här. Nu ska jag bjuda hem folk. Vi ska dricka te och ställa kopparna direkt på bordet. Utan underlägg.
Men det känns så sorgligt. Innan vi vet ordet av har jag väl assietter som matchar varandra också. Och köksstolar. Vita, likadana blomkrukor med likadana blommor i. Sen köper jag dörrar till alla bokhyllor och målar rubbet vitt.
Döda mig nu.
4 kommentarer:
Snyggt, önskar att även jag bara kunde droppa i på IKEA bar så där och inte behöva åka nästan 30 mil
Ok, det är inte som att åka 30 mil, men det krävdes en del planering det här med då vi var tvungna att hyra en bil för att kunna shoppa.
oj, jag skulle inte göra mig av med ett sånt snyggt bord..men jag anar att du inte har så mycket plats så du kan "förvara" det inför det stora funkishuset.
Är det någon tröst så kommer den nya möbeln försvinna under det antal rumpor som du nu gladeligen kan bjuda in. Sen om man sitter på den så ser man ju bara det runt ikring..:)
Men jag tyckte det blev fint! Och jag har själv haft en sån där möbeln som bara till namnet inbjuder till användande..En soffa som hölls ihop av silvertejp under kuddar och lövtunna dynor. Ibland får helheten stå tillbaka för pinan..
Aidaho: Det är väl så här.
1. Bordet är ursnyggt.
2. Jag älskar det.
3. Jag har inte plats för att förvara det.
4. Jag har haft det ett antal år och är less på det, det har sina negativa sidor.
5. Bordet är ursnyggt.
6. Jag ska fråga min hyresvärd om det finns plats för det på en vind eller i en källare. Hoppas på det.
Skicka en kommentar