Så jag har spenderat oproportionerligt mycket tid av mitt liv med att sucka i skoaffärer och fråga "finns den här i en förtitvåa" och så "nej". Sen krympte mina fötter på något overkligt sätt och så kunde jag plötsligt ha den någorlunda normala storleken 41 (eller på senaste tiden 40!). Damskor finns ofta i 41. (Och, nej man kan inte köpa herrskor dom är så jäkla breda!)
Iallafall så behövde Moses nya skor. Och så står jag där igen och gör samma sak fast tvärtom, "finns den här i trettinie?" "eeh nej". Herrskor finns tydligen sällan i 39. Och så är det miljardlång kö på stadium och det går inte med damskor för dom är ju så jäkla smala.
Men det blev skor iallafall. Tillslut, ute i Boländerna. Och dom var så sköna och snygga och bra på alla sätt att dom fick en egen sång men hur man än försöker skriva om den på bloggen blir den aldrig lika rolig som i verkligheten. Sista raden löd iallafall: "Och kastat dom gamla i soooooopen!" (men ni ser, inte alls lika hysteriskt skrattframkallande som live).
(Oj vad snäll du är som följa mig och titta lite på IKEA sa Moses sen. Möjligtvis med en aning ironi)
Och det börjar vara kallt på natten så man måste hålla hårt i täcket och studenterna har kommit och Ziggy sover mest hela tiden och ikväll städar vi det sista på min vind.
1 kommentar:
har det med att du har krympt som att dina fötter kan ha krympt?
Skicka en kommentar