Fyra bröllop och en två begravningar, några förlovningar och ett par barn.

2010 verkar onekligen vara året då sånna jag känner får för sig att gifta sig, förlova sig, begravas och få barn. Det är bra med jämna årtal, lätt att minnas.

Olle och Sofia har förlovat sig. Det kunde man läsa på Facebook i morse.

Och ni som klagar på facebook och läser familjesidorna i lokaltidningen först av allt. Just det.

Det här var en kväll på Orvars 2006.

Dagens påskbild

Olle och Fia. Eller Olle och Fias kycklingar menar jag. Det är Olle till vänster.

Till Marsvinen

Jag förstår att ni börjar undra vars jag har tagit vägen. Jag är fjällen. Det är kallt och snöigt och ingenting för marsvin. Men jag kommer tillbaka. Var duktiga till dess och snälla med Olle och Fia och varandra. 

Puss och kram, Lisa

Till Vansinne på en bortglömd tesked

Diskning är den värsta hushållssysslan tycker jag.

Lite extra jobbigt att diska hos mig är det för att varmvattnet aldrig är nog varmt och jag måste koka ett par liter i vattenkokaren för att få rätt temperatur. Jag vill ha hett diskvatten. Så varmt att man måste vänta en stund innan det är möjligt att stoppa ned händerna. Då hinner matresterna blottna upp lite också.

När jag var au pair i England hade pappan i familjen bestämt att disk inte fick ligga i blöt. Det var äckligt tyckte han. Han hade också bestämt att skålarna inte fick diskas i diskmaskinen. De gick sönder så lätt där, ansåg han. Till saken hörde också att det åts havregrynsgröt till frukost, ur nämnda skålar. Jag var borta de flesta förmiddagar. Frukostdisken diskades alltså inte förrän vid lunchtid. Då hade gröten förvandlats till cement. Först lade jag skålarna i blöt, sen diskade jag dem i diskmaskinen. Det visste inte Simon. Han frågade ibland om jag körde dem i maskinen. No, hardly ever, svarade jag.

I en inredningstidning såg jag en gång en familj som hade två diskmaskiner. På så sätt behövde de aldrig städa ur. De flyttade bara disken från en maskin till en annan. Tallrikarna stod aldrig i skåpen.

Olle och Fia har ingen diskmaskin. De har varsin disk-vecka. Det verkar vara en bra idé tycker jag, jag har bara inte hittat någon som vill dela disk med mig. De har för mycket köksgeråd också. Jag diskar när skålarna tar slut. Eller pannorna. Jag har fyra skålar och två pannor så det blir ungefär varannan dag. Hemma hos Fia och Olle tar sakerna aldrig slut. Bara utrymmet på diskbänken.

Fia tycker matlådor och skärbrädor är värst att diska.

Olle tycker bestick. Jag håller med. Eller möjligtvis te-klämmor. Jag glömmer tömma dem och plötsligt förvandlas diskvattnet till löddrigt, spett te.

Vad säger ni?

Jag drar ut diskproppen. Vattnet sjunker snabbt. På botten i den blanka diskhon ligger en bortglömd tesked. Varje gång.

Det är mycket möjligt att det är detta som kommer att driva mig över gränsen. Till Vansinne. På en tesked.