Och en grå katt satt vid grinden och ville komma in.

Gabbis och jag gick på promenad i duggregnet. Vi pratade om lägenheter och förkylda hundar, om askmolnet och inställda resor. Om tjoller och felprioriteringar. Vid en grind sitter en katt och väntar på sin familj. Den är ensam och blöt och vill bli insläppt. Kanske ligga i någons knä och äta leverpastej.

Och jag tycker synd om alla som sitter på flygplatser runt om i Europa. Om dom som inte kom iväg till Rom. Men mest tänker jag på Dorhildur Bjarnadottirs man som säger att det värsta med att bli evakuerad var att de var tvunga att lämna djuren hemma.

Jag undrar om han hade en katt.

Helgens.

Helgens stad: Norrköping.

Helgens sällskap: Karro, Russin och Motala Ström.

Helgens väder: Fyra Nyanser av brunt grått svart.

Helgens bästa plats: Arbetets museum.

Helgens shopping: Bok och affisch i museets shop.

Helgens djur: Katt

Helgens spänning: Tågförseningar!

Helgens spänning 2: Spårvagnsfärd.

Det måste vara kallt att vara gräsand idag.

Det ryker ur en massa skorstenar på min gata. Termometern visar tjugofyra minusgrader. På varje skorsten sitter ett par kråkor och kurar. Jag skulle nog också hålla mig i närheten av eld idag om jag var en fågel.

Men jag tänker på gräsänderna i ån. Jag gillar gräsänder. Men tänk att ha sovit ute i natt, vakna och värma sig med ett dopp i en isvak i Fyrisån. Tänk att gå med dina fjäderlösa fötter på snön och veta att ingen gubbe kommer kasta torr limpa på dig idag. Tänk att gömma huvudet under vingen och känna midvintern leta sig in bland dina fjädrar.

Det måste vara kallt att vara en gräsand idag.

Om att slå sig fri och dö på kuppen.

Det här är ett aningens internt inlägg. Men vi har en sån här uppstoppad fågel i sommarstugan. Den lever tydligen egentligen i något ishav någonstans men navigerade fel någon gång på sextitalet och hamnade i Burvik där den dog. Så nu står den uppstoppad på byrån. Fast egentligen kanske den bara slog sig fri från konventionerna, hamnade i paradiset och dog av lycka.

Till alla er för vilka detta är helt ointressant vill jag be om ursäkt. Det här är ju egentligen en reklamfri blogg.

Dödsfall i arbetet.

En gigantisk spindel.

Med kropp stor som en sötmandel

(utan skal)

och åtta, långa håriga ben.

Klämdes idag oavsiktligt ihjäl

i porten till ett vårdboende

i Uppsalas utkant.

Vila i frid.

Må du återfödas med knävecken under kroppen.

Feg-skruttan.

Tid det tog för Ziggy att hoppa ur transportburen och skutta runt köket: 45 sekunder.

Tid samma sak tog för Ruban: 3 timmar och en bunt persilja.

Och så finns det de som tror att djur inte har personligheter.

Grodd-sommar.

Alla de här smågrodorna som får hela gräsmattan att gunga och hindrar flitiga trädgårdsmästare från att klippa gräsmattan, har de någon plan? Vet de var de är på väg och vad de ska göra när de kommer dit? Det måste vara en jättegrodfest för knappnålsgrodor någonstans.

Pappa tror de är på väg till Atlanten. Jag ska inte ens börja tala om hur mycket som är fel med den teorin.

En regnig kväll.

Milla.

Mormor Hulda.

Gamla katten Hulda har gått i barndom. Hon jagar kottar och grässtrån och snören. Dottern My är orolig och måste börja scouta äldreboenden.

Hulda.

Om jag var en fågel.

Om jag var en fågel, brukar jag tänka, skulle jag då inte spendera mina dagar med att flyga mellan takåsarna  i Svartbäcken. Jag skulle inte sitta på en skorsten och tjattra. För fåglar måste det finnas intressantare platser.

Men kanske idag. Kanske idag skulle jag cirkla över Anundsgatan och Ingvarsgatan och allt vad det heter. De verkar ha så mycket flyg i vingarna idag, fåglarna. För dem måste gårdagens ösregn tett sig oändligt. 

För dem måste den här dagen och sommarens alla dagar verka som ett långt blått pärlhalsband. Glaspärlor.

Det är väl därför det seglar i cirklar under himlen idag.

Kolmården.

Sommarsolen strålade självsäkert och

snöleoparden sneglade snett på skolbarnen.

Tysta tråkiga tigrar

sov i skuggan.

Delfinerna dansade dramatiskt och dök drastiskt

samtidigt som smidiga sälar simmade sött.

En bastant björn badade busigt när

tapiren trängdes under taket.

Några namnlösa noshörningar

stod som stenar på savannen

medan

gulliga grisar grymtade och

bet sina barn.

Linnédagen 2009 i bilder.

Lammen är dom små. Liksom. Barnen, typ.

Hört vid fårhagen en annan gång:

Tonårskille: Åh! Titta lammen!

Tonårstjej: Ja... men hur vet man vilka som är vilka?

Tonårskille: hur menar du?

Tonårstjej: Ja, hur vet man vilka som är får och vilka som är lamm? Vad är skillnaden liksom?

Fwd: mejl från mor och far.

Hej!

Vi träffade en kille i stugan idag som nog har kalla fötter och längtar jättemycket efter sommaren.

Mamma och pappa

...akta dig, annars tar jag dej!

Plötsligt finns de där, på den regnvåta trottoaren och gångstigarna. Inte de små med söta hem. Inte heller de med mastodontbostäder som kraschar under cykeldäcken. De huslösa. De stora slämmiga, oformliga krypen. De blanka, våta. Med små, små spröt som trevar i luften.

Jag är inte rädd för djur. Bryr mig inte om spindlar. Räds inte bin, getingar eller humlor. Oroar mig inte för fästingar, ormar eller råttor. Skulle dock gärna slippa möta en björn.

Men dessa otäckingar, de får nackhåren att stå givakt, alla kroppens muskler att spännas. Jag känner hur de kryper in under jeansen. Suger tag som iglar.

Sen har jag förstått att de äter blommor också. Det bekymrar mig inte så mycket, jag har nämligen ingen trädgård.

Taxpromenaden.

Fina vännen Gabbi känner alla. Barn och biskopar. Hotellägare och hundar. Bland andra känner hon två taxar. En är lite dum och glad och den andra har väldigt stora ögonbryn. Idag gick vi på promenad med taxarna, fast taxarna trodde, iallafall till en början, att det var de som gick på promenad med oss.

   

Dagens påskbild

Olle och Fia. Eller Olle och Fias kycklingar menar jag. Det är Olle till vänster.

Man lär sig något varje dag

Att födas som kvinna anses i många hinduiska traditioner som ett straff för tidigare synder. Synden sitter sedan fast i kvinnorna och det är svårare för en kvinna att återfödas som man än för ett djur att födas som kvinna.

Tänk om jag vetat detta tidigare, då hade jag sluppit lägga ned så mycket tid på att vara snäll.

Vidare har det under kvällen kommit till min kännedom att alla djuren gick in i Noaks ark den 25 december 2241 år efter jordens skapelse. 

Tyvärr har jag inte räknat ut på vilket sätt den här kunskapen ska berika mitt liv ännu. Några förslag?