Think inside the box!

Missförstånd på centrum för Genusvetenskap:

-Vad heter läraren?
-Lisa Käll.
-Jasså, Lisa-Kjell.

Finfrämmat (om Hertha och Vårtha)

När jag kommer till Farmor och Farfar rullar de genast ihop vaxduken och jag får fika på finduken. Jag får en ren kaffekopp med rosor på in- och utsidan. Farmor och Farfar dricker ur sina vanliga grönblommiga koppar. De har redan druckit ur dem några gånger under förmiddagen. 

Vi dricker kaffe och äter bullar och pratar om att Farmor har fyllt år och om någon som Farfar jobbat med som drack så mycket kaffe att han var alldelens brun i skinnet. Sen berättar de vilka som har dött i Bure. Inte så många efter jul.

Farfar ligger på soffan och slår av och på radion med stortån. Han lyssnar på ekot varje halvtimme och slår av när det blir "skvalmusik" eller "modern musik" eller en programledare han inte gillar. 

Farmor berättar om sin kryssning till Åland och om vad som har hänt i "Glamour". Och klagar på att Farfar inte kan koka makaroner. Och säger att hon sett på teve att kvinnor som jobbar med samma saker som män får lägre lön. Sen får dom lägre pension också. Det är ju dumt. Sen frågar Farfar vad jag ska doktorera i och om jag har någon kille. Då byter jag samtalsämne. 

Vi skrattar åt Kronblom.

Klockan fem är jag bjuden på middag hos Moster. Också där äts det på "häärtas"-porslinet. Jag tänkte förut att "häärtas å våårtas" var två systrar som hette Hertha och Vårtha. Gräsligt synd om Vårtha. Taskiga föräldrar. Egentligen är "häärta" helgdag och "våårta" vardag. 

Idag var det som en "häärta" hela dagen, med film och godis som avslutning.

Tjuvlyssnat:

Vet du varför de inte kan skriva p…garnera tårtor i norrland?

Du menar Norge?

Ja så kanske det var…

Nää.

Det kommer jag inte ihåg just nu… eller jo. De får inte in dem i den här- vad hettere – faxen. Eller skrivaren. De får inte in dem i skrivaren. De är ju tokiga i datorer där uppe, vet du.

Någonstans blev det väldigt fel...

På jobbet...

På mitt jobb måste man ibland prata j ä t t e    s a k t a   och    t y d l i g t. Inte för att gamlingarna har svårt att höra eller hänga med utan för att delar av personalen talar dålig svenska. Det blir lätt missförstånd. Syftningsfel villar bort mig, onödigt komplicerade ord dem.

Vem har kräkts? Vem är borta, medicinen eller tanten? (är hon död, försvunnen eller bortrest?har medicinen försvunnit ner i magen på eller utanför tanten?)

 e-Lisa vad betider esiftningsfel?

 Vi sitter på fikat och en tjej pratar om något. Jag vilar hjärnan och hänger inte med i samtalet. För att dölja detta säger jag vid ett tillfälle förstrött: ”intressant”. ”Intressant!” utbrister resten av sällskapet uppskattande och jag tvingas engagera mig i sammanhanget. Jag inser snart att begreppet ”intressant” inte alls är applicerbart på tjejens monolog. ”Informativt” möjligtvis. Tyvärr är det försent. ”Intressant” är kvällens ord.

Kafferbryggaren är laddad – Intressant. 

Tanten är på dåligt humör – Intressant.

Det finns ingen ost – Intressant.

Att tala svenska obehindrat blir något av en superkraft. Man får förklara och försäkra.

eLisa kan du esnell lesa med mig? Vad betider? Hur hennes ben vara oroliga? För vad då?

Man får specialuppdrag. Man får korrekturläsa dokumentationen

”hon är i dåligt hemur och vill slås på mig”.

Man får ringa sköterskan.

Ibland inser man hur lite man vet. Vad konstituerar en tång? Varför lider människor först för att sedan avlida? Vad är pölsa? Kan man röra med en visp eller vispar vispar automatiskt?

Några av de boende pratar ingen svenska alls. Då är språket ingen superkraft. Istället får man le och leka mimartist. Och vara glad att man inte förstår alla de där spanska/finska/polska orden som skriks/ fräses/ viskas av missförstådda åldringar.