Just nu.

Just nu är jag i Bure. Imorgon ska min mormor begravas. Detta har hänt här hittills:

Först for jag och lillebror till Farfar. Han hade bakat äppelkaka och bjöd oss på fika.

Sen lekte vi lite med Farfars saker, provade hattar och sånt. Kolla in spökhanden!

Efter att ha tagit en runda på byn alla tre åkte lillebror och jag hem till mamma och åt plättar. Så spelade vi Ticket och skrattade åt det här. Tjo så länge.

Bilderna är tagna med lillebrors Iphone.

Dom var ju båda inblandade i kristendomen om jag inte minns fel.

Och så var det Farfar som frågade hur jag hade det med n'Konstantin. Menar du Moses? undrade jag. Och jo det gjorde han ju.

Om vad Farfar tyckte var viktigt.

Farfar och Moses har träffats. Ungefär såhär gick det till:

- Har du jobb?

- Får du månadslön?

- Är du född i Sverige?

Varken mer eller mindre.

Fredag eftermiddag.

I går eftermiddag spelade Farfar och jag tärning. Han har ändrat reglerna sen vi spelade sist och verkar lite förolämpad över att jag inte håller mig uppdaterad.

Farfar och slipsarna.

Kan ni gissa vad Farfar inte önskar sig i julklapp?

Farfar.

Min farfar har stora gammelmans händer och alldelens vitt hår. Han läser Kvällstunden och lyssnar på radio. Vilar på köksoffan.

Farfar har världens blåaste ögon och går stappligt. Han tycker om att spela spel.

Farfar saknar telefonhyfs.

För farfar är det viktigt att veta hur många millimeter regn det har kommit och vem som har dött.

Han samlar dödsannonserna i en klippbok.

Farfar är extremt social. Troligtvis fanns det fanns en punkt i tiden då han kände alla människor i norra Västerbotten. Nu finns dom flesta i klippboken.

Farfar har tusen rynkor och ett fint leende.

Idag fyller han åttifyra år.

Burvik, del 1: från början.

Vi firade femtiårsjubileum här igår. Här kommer lite av det jag skrev ihop för att fira begivenheten.

Sommaren 1958 hyrde min farmor och farfar ett litet hus längst in i den vik i Burvik som kallas ”Sundet”. Där bodde de under en månad med sina två små pojkar och lagade mat på ett gasolkök utomhus. Uppenbarligen trivdes de med sitt sommarnöje för året efter hade farfar själv bestämt sig för att bygga en sommarstuga i samma vik. Han hade pratat med n´Åke Vikström om att få hyra tomten innanför det som sen kom att bli Kurts sjöbod. Det här året var Kurt själv bara fem år och Åke hade sjöboden med sin bror Sigvard. Tomten låg bara en liten bit från den stugan de hyrt året före.

Nu var det dock så att farfar fick magsår och hamnade på Skellefteå lasarett. En som hette Petterson ringde då till farmor och försökte övertala henne om att han skulle få tomten istället. ”Låt han få tomten” tyckte farfar, som hade löfte om att få bygga i Ljusvattnet med. Som tur var ångrade sig dock den här Petterson och valde att bygga sin sommarstuga ute vid Burvikshällorna istället.

1959 revs ett litet timrat tvåvåningshus i Medle. Huset tillhörde Joel Johnson och var väldigt gammalt. Det huset fraktade farfar på den dåliga vägen till Burvik och byggde om till en liten sommarstuga. Den nya stugan hade ingen övervåning och det blev därför en massa golvplankor över, de fick bli väggar i det nya huset. Stugan hade ett sovrum och ett stort allrum med öppen spis. Spisen murades den natten Ingemar Johansson vann världsmästartiteln.

I köket fanns en järnspis och en gasolplatta. Altanen ut mot havet var byggd av golvplankor från dansbanan i Bureås Folkets hus och hade grönt plasttak. När man kom mot stugan från havet såg hela huset grönt ut. Men det var det inte. 1959 var det rött.

Det fanns ingen el i stugan och inget rinnande vatten. I köket hängde en gasollampa och i sovrummet en annan. Dricksvatten togs från Bureå, från n´Åke eller från affären i Burvik. Vid sjöboden fanns en kallkälla men det vattnet var allt för järnhaltigt för att kunna drickas och källan användes istället för att förvara mjölk i. Mjölken hämtades hos Åke som hade kor.

Farfar köpte också en båt. En skötbåt. Den ropade han in på auktion för 555 kronor. Det fanns en mängd andra intressenter men ingen ville bjuda mer än 550.

Sommaren 1960 bodde familjen Larsson för första gången en hel sommar i stugan i Burvik. Sen alla somrar efter det.

Burviksliv #2

Så här slutade det.

Så här slutade det.

Demenslampan

Fick den här lampan av Farfar, han har vunnit/fått den på demensföreningens årsmöte.

”Jaha, sa mamma, är det det dom gör på demensföreningen? Ger bort de dementas bortglömda saker?”

Hoppas inte.

Att susa genom döden med Farfar

På den tiden Farfar fortfarande körde en massa bil alldelens för fort satt jag i baksätet och vi susade förbi byar och gårdar. Farfar kände till alla, pekade och berättade:

"Denna bodd n' Holger Marklund - men han ha ju dödde. Å denna bodd n' Arvid Lundmark som omkomme i en motorcykelolykk. Å denna einn bodd a' Olga och n' Rubin men dom va ju å' döö bägge tjvåen. Å i rö kåken där bodd n' Helmer, han kjåårt allti för fort å så jikk he ju som he jikk!"

Då hördes en stilla undran från baksätet:

"Men Farfar, känn du då ingen som lev?"

Finfrämmat (om Hertha och Vårtha)

När jag kommer till Farmor och Farfar rullar de genast ihop vaxduken och jag får fika på finduken. Jag får en ren kaffekopp med rosor på in- och utsidan. Farmor och Farfar dricker ur sina vanliga grönblommiga koppar. De har redan druckit ur dem några gånger under förmiddagen. 

Vi dricker kaffe och äter bullar och pratar om att Farmor har fyllt år och om någon som Farfar jobbat med som drack så mycket kaffe att han var alldelens brun i skinnet. Sen berättar de vilka som har dött i Bure. Inte så många efter jul.

Farfar ligger på soffan och slår av och på radion med stortån. Han lyssnar på ekot varje halvtimme och slår av när det blir "skvalmusik" eller "modern musik" eller en programledare han inte gillar. 

Farmor berättar om sin kryssning till Åland och om vad som har hänt i "Glamour". Och klagar på att Farfar inte kan koka makaroner. Och säger att hon sett på teve att kvinnor som jobbar med samma saker som män får lägre lön. Sen får dom lägre pension också. Det är ju dumt. Sen frågar Farfar vad jag ska doktorera i och om jag har någon kille. Då byter jag samtalsämne. 

Vi skrattar åt Kronblom.

Klockan fem är jag bjuden på middag hos Moster. Också där äts det på "häärtas"-porslinet. Jag tänkte förut att "häärtas å våårtas" var två systrar som hette Hertha och Vårtha. Gräsligt synd om Vårtha. Taskiga föräldrar. Egentligen är "häärta" helgdag och "våårta" vardag. 

Idag var det som en "häärta" hela dagen, med film och godis som avslutning.