söndag 11 april 2010

Lillebror och gogglebrännan.

Kommer ni ihåg att jag för en hel massa dar sen var i fjällen? Sen for jag hem från fjällen.

Lillebror var inte lika smart. Han stannade kvar. Och nu ser han ut såhär.

Kanske tvätta dig i ansiktet, lille vän?

lördag 10 april 2010

Filmkväll.

I fredags skulle M och jag hyra film. Jag vill ha film utan blod. Jag frågar M vad han ville se. "Nazifilm" eller "biljaktsaction" Jag misströstar. Det låter blodigt.

Vi enas om en film som verkar så där brittiskt mys-läskig. "Dorian Grey" heter den. Hade nu någon av oss brytt oss om att läsa boken av Oscar Wilde hade vi nog aldrig trott att den skulle vara just mys-läskig. För mys-läskig är den inte. Men den ser bra ut. Victoriansk. Inte så hemsk. Inte så blodig. Och med Colin Firth - och han är ju härlig.

Härligt är det inte. Vi ser filmen bakom varsin kudde. Jag har den största kudden. Jag är lite mer bakom min kudde. "Kan jag titta nu?" frågar jag. "Nej inte än, inte nu. Titta INTE!" ropar M. Han måste ropa för jag håller för öronen också.

Efter vad som verkar vara en evighet tar filmen slut. Då måste vi sitta kvar framför teven och se trevliga saker tills klockan blir nästan två. Sen måste M cykla hem. Stackars. Och jag somnar i soffan för jag törs inte gå och lägga mig.

Man kan undra varför två vuxna människor gör så här. Det kan man faktiskt. Man kan undra varför inte två vuxna människor ser Sound of Music istället. Eller iallafall Oceans eleven. Två vuxna människor är väldigt förtjusta i Oceans eleven. För inget läskigt händer. Och för att två vuxna människor är kära i George Clooney. Så ikväll tog vi våra förnuft till fånga.

Åh. Daniel Ocean.
Förresten, om någon av er har sett Dorian Grey och fattar varför porträttet dyker upp igen i slutet, berätta! Vi missade vissa delar.

Om tjockhet och smalhet (aka världens längsta och mest länkfyllda inlägg).

Det pågår en tjockisdebatt runt omkring mig. Folk blir som galna. De blandar ihop saker och överdriver och är elaka. Det är tokigt och ogenomtänkt. Jag råkar dock tycka att det här är en intressant debatt och vill därför utvidga den och hoppas att någon kan komma med något klokt.

Från min synvinkel finns det två startpunkter för den här diskussionen.

Det är dels Julia Skott som bloggar om att vara tjock, jag gillar Julia Skott och som jag förstår henne vill hon frikoppla adjektivet "tjock" från andra, värdeladdade adjektiv så som "ful" och "ohälsosam". Läs speciellt om det här. Julia har också startat bloggen "kroppsbilder" där hon visar just bilder på olika kroppar. Så som jag förstår Julia Skott vill hon med projektet visa på mångfalden av kroppar som finns i världen (dock är där mest unga, vita kvinnor). Julia vill avdramatisera kroppar och siffror och vara en motvikt mot de väldigt likriktade kroppsbilderna som syns i media. Jag tycker det är ett fint initiativ. Ett liknande projekt finns på flickr. Jag kan också nämna att de finns en hel del rena "tjockis-bloggar" också. Tjockisbloggen, Hälsa är mer än en siffra, the nostalchic och säkert många fler. Jag kan inte säga att jag har läst mycket på de här bloggarna och jag är inte heller särskilt förtjust i dem. Däremot gillar jag bilderna på "the manfattanprojekt" .

Vidare har det också en längre period pågått en debatt om allt för smala och retuscherade modeller. Vi minns alla tjejen i Ralph Lauren reklamen som hade bredare kindben än midja. Nyligen har HM fällts av reklamombudsmannen för att en av deras modeller var för smal och ung. Som jag förstår det var det avgörande för dommen att modellen ser så ung ut. Reklamombudsmannen är strängare mot reklam som riktar sig mot ungdomar än den som riktar sig mot vuxna. Här kan ni se bilderna på modellen. Som en följd av detta har nu en person anmält ett företag som saluför stora storlekar för att sprida ett osunt ideal. De bilderna kan ni se här.

Efter detta har Malin Wollin skrivit om det här. Hon hävdar att samhället tassar runt övervikt idag och att det i alla överviktiga kvinnor finns en normalviktig kvinna som vill komma ut. Det här har andra bloggare, bland annat Julia Skott reagerat på. Eller rättare sagt, Julia har blivit förbannad och vill fisa Malin i ansiktet. Jag blir ofta fruktansvärt irriterad på Malin Wollin. Hon utgår alltid från att alla andra innerst inne är precis som hon och det är helt enkelt inte sant. Subjektivitet kallas det, Malin. Bland annat så tror Malin att ingen påverkas av supersmala modeller bara för att hon inte gör det. Malin tycker också att människor som är manodepressiva (förlåt det heter inte så längre) bara ska skärpa sig - för det skulle hon göra. Dock känner jag inget behov av att fisa Malin i ansiktet och tycker kanske inte att det är nödvändigt att Julia gör det heller. Men nog om Malin Wollin. Förresten, Pezster har också skrivit om smala vs mulliga modeller, läs här.

Det finns alltså en hel massa trådar i den här debatten. Det här vara bara några och jag ska nu försöka säga min mening och skapa lite reda.

För det första. Den ena sidan överdriver ständigt den andra sidans argument. Här tycks det faktiskt främst vara "tjockis-sidan" som överdriver "mager-sidans" argument. Tyvärr. Alltså, ingen av de artiklar eller bloggar som jag hänvisar till hävdar att size-zero idealet är bra. Så när Julia Skott säger att det är farligare att vara underviktig än överviktig vill jag påpeka att ingen har rekommenderat att någon ska vara underviktig.Tillochmed Malin Wollin håller med om att tjejen i HM-reklamen var "för" smal. På samma sätt är det ju ingen på tjockis-sidan som vill få andra att bli tjocka. De vill bara att människor som redan är tjocka ska kunna köpa kläder/få bättre självförtroende/bli allmänt accepterade. Alla verkar skrika åt varandra över argument som ingen har. Vidare verkar ingen längre veta att det finns mellanting. Typ dom allra flesta människorna i ditt och mitt kvarter. Det finns en hel massa storlekar mellan 0 (-1?) och XXXL. Peztser skriver bland annat "XXL/mulliga modeller" som om det vore samma sak. Så kallade mulliga modeller drar storlek 42 vilket motsvarar stl L eller M beroende på vilken klädkedja du besöker. Enligt HM är stl 42 = M och XXL(2XL) = 52/54.

För det andra, reklamen och granskningsnämnden. Jag undrar om reklam verkligen kan förväntas vara moralisk. Är inte reklamens främsta syfte att få folk att köpa saker de inte behöver? Och kan inte det, i sig, anses omoraliskt? Med det sagt menar jag inte att jag gillar HM:s modell. Jag hade tyckt att hon var helt okej om HM var en kedja som inriktade sig på att sälja kläder till extremt smala människor (Herregud de måste ju också få känna sig vackra!). Men nu verkar de flesta av HM:s kläder säljas i stl 34-46 (med vissa undantag) och då vore det ju bra om modellerna har någon av de storlekarna. Det tror jag inte att den här tjejen har. På samma sätt måste förstås kedjor som säljer kläder till "stora" kvinnor ha modeller som passar i kläderna. Slutligen ser ingen anledning att tro att sk "mulliga modeller" alltså de i storlek 42 skulle ha sämre hälsa än de "vanliga" modellerna som (såvitt jag kan förstå) har storlek 30-32.

För det tredje. Malin Wollin hävdar att vi tassar kring överviktiga. Jag tror inte att Malin Wollin har sett på teve eller läst en tidning på de senaste tio åren någonsin. Det finns hela teveprogram som går ut på att göra överviktiga medvetna om sin vikt och sedan få dem att bli smala. Det finns miljoner bantningsbilder och bantningsreklamer i alla medier. Det finns böcker, tidningar, bloggar, forsknings projekt och mycket mycket annat vars enda syfte är att få överviktiga att gå ned i vikt (och tjäna pengar på det). Samhället tassar inte kring överviktiga.

För det fjärde. Having said all this så är jag inte en av dem som hävdar att fetma är ofarligt. Uppenbarligen dör folk av både över- och undervikt varje dag. Utan att ha någon sorts medicinsk kunskap tror jag dock att det största problemet inte sitter i vikten utan i bristen på fysisk aktivitet. Säkert är övervikten ett symptom på en massa saker, men jag tror sällan att det är grundproblemet. Men det är en helt annan debatt. Tyvärr blir allt ihopblandat hela tiden. Jag tycker att välbefinnande bör vara beviset på god hälsa, inte vikt. Naturligtvis är det dåligt att vara så tjock att man har svårt att röra sig. Det är ju himla opraktiskt om inte annat. Men varken Julia Skott eller de "mulliga modellerna" har några mobilitetsproblem. Min poäng är alltså samma som Julia Skotts, övervikt betyder inte automatiskt dålig hälsa på samma sätt som "normal"vikt inte automatiskt betyder god hälsa.

För det femte, även om övervikt skulle vara just jättefarligt och enormt ohälsosamt så avhjälps ju inte problemet genom att de som är överviktiga mår dåligt och skäms över sig själva. De som är tjocka blir inte smalare för att de inte får synas i media eller för att de inte finns kläder som passar. Tjockisar blir inte smalisar för att man mobbar dem. Och även om de blev det så betyder inte de att de automatiskt blir välmående smalisar.

För det sjätte, jag ser ingen alls anledning till att tjocka människor inte får betraktas som snygga. Observera att jag inte menar att "tjockhet" i sig ska betyda snygghet. Jag menar bara att tjockhet kan vara irrelevant för själva skönhetsbedömningen. Bara för att någon som är tjock bedöms som snygg betyder inte det automatiskt att alla som är smala plötsligt blir fula. Det verkar dock bla Karim Jebari verkar tro. Alltså, allt det här med "Big is beautiful" och hela karusellen, det går inte ut på att smala människor ska känna sig fula. Faktiskt inte. Det går ut på att bredda normen. Och jag är för allt det. Jag tycker att det finns tjocka snyggisar. Och smala. Och mörka och ljusa och korta och långa. Och att det är precis så det borde vara.

Avslutningsvis har jag funderat en del över vad det innebär när folk säger sig vara "naturligt smala". Vad betyder det egentligen? requiempuoruncon skriver här om det som hon kallar "det förbjudna idealet". Vad innebär det att vara naturlig smal? Är saker automatiskt hälsosamma för att de är naturliga? Är det som är naturligt automatiskt bra? Är det bättre att vara smal och äta vad som helst än att vara smal och tänka på vad man stoppar i sig? Varför? Finns det människor som är onaturligt smala? Finns det naturligt smala människor som blir ontaurligt tjocka? Om ni har orkat läsa så här långt och har något att säga om "naturligt smal", snälla gör det. Jag förstår inte konceptet.

Och naturligtvis jag tycker absolut att det är lika taskigt att peta på smala människors smalhet som på tjocka människors tjockhet. Men det säger väl sig självt?

Over and out.

fredag 9 april 2010

Fototriss: Nära.


Veckans tema på fototriss är "nära". Jag hade en ambitiös plan om att fota fina (=kitchiga) förpackningar, men det hela föll platt som en pannkaka. Inte helt nöjd är jag med den här fototrissen alltså, bilden på Ziggy känns helt random. Men det är iallafall nära. (Hade jag haft ett bättre makroobjektiv hade det varit ännu närmare.)

Alla bilderna är tagna under veckan. Jag tycker allt annat är fusk. Nu fick jag det sagt också.

torsdag 8 april 2010

Men det måste ju betyda att jag är väldigt fit.

På sätt och vis är jag rätt nöjd över att Campus 1477 alltså "gymmet" har knuffat bort tv.nu från mina åtta favoriter på Google Chrome startsidan.
På andra sätt och vis tycker jag att det är jäkligt irriterande.

"There is a girl in New York City, she calls herself the human trampoline."

avatars myspace at Gickr.com

onsdag 7 april 2010

Du få va i mina drömmar om ja får va i dina.

Den här kan någon gärna få köpa till mig. Då skulle jag bli på bättre humör. Nu är jag på skitdåligt humör. Svärordshumör.
Men det är ändå ganska trevligt i mina drömmar. Men inte lika fint som i dina. Såvitt jag kan förstå iallafall.

Fattar du inte?

Fattar du inte att när du suckar åt mig och himlar med ögonen. Och säger att jag inte ska tro så gott om andra för dom tänker ändå bara på sig själva. Och att "man" ändå inte kan förändra samhället för det är bara ett system utan humanism och medkänsla där alla ändå bara bryr sig om pengar och makt. Och när du säger att människor inte egentligen tänker på miljön eller jämställdheten, eller ens mänskliga rättigheter. Och att jag inte ska tro att någon orkar vara feminist och att feministerna inte ska tro att dom kan förändra något. För "man" kan ju ändå aldrig förändra samhället.

(Förresten så tror du ju inte att dom som verkligen är politiskt engagerade eller dom som jobbar ideellt egentligen bryr sig om det dom verkar för, du tror ju att dom bara har så dålig självkänsla att dom till varje pris måste vara del av grupp.)

Och när du säger att jag är idealistisk och godtrogen.
Och att mina handlingar inte spelar någon roll i det stora hela.
Och att ingen egentligen är villig att offra en bit av sitt välbefinnande för någon annan.

Och när du tror att du är så mycket bättre än andra för att du har fattat att du är obetydlig.

Fattar du inte då att om du bara köpte en enda jävla liter ekologisk mjölk eller bara sa ifrån en enda gång. Så skulle vi slippa hela diskussionen. Och du skulle slippa vara så himla obetydlig.

Godmorgon!

En kväll ville jag gå och lägga mig och sen, när det blev morgon, ville jag stiga upp. "Halleluja!" tänkte jag då. Nu kommer mitt liv att bli jättebra.
Tyvärr hände det bara den enda gången.

Godmorgon.

tisdag 6 april 2010

Sex flickor i en tvåa - denna dagen, ett annat liv.


Den här gången är det sex tjejer i en tvårums lägenhet någonstans i New York. Bilderna som är från 1954 har jag återigen hitta i LIFEs arkiv genom google bildsök. Fotografens namn är lustigt nog Lisa Larsen.


Det lilla köket får mig att tänka på Maddes och mitt kök på studentvägen. det var ungefär i samma storlek, vi hade dock aldrig riktigt så många vinflaskor.
avatars myspace with GickrGickr helps you to pimp your myspace