Jag är inte så töntig att jag döper det här inlägget till Bröstpump.

Johanna skriver så bra om föräldraförsäkringen.

Och jag tyckte att Lars Ohly (som förövrigt ofta säger dumma saker men iallafall säger nåt) var klumpig som började prata om bröstpumpar men det går ju inte att mäta med alla som hakade på. Förlöjligande av en viktig fråga. KD idag: "Bröstpumpslagen". Nytt lågvattenmärke. Jag dör.

Och om ni orkar kan ni förresten läsa om pappaledighet och amning i UNT idag.

Det är ju bara naturligt.

Världens sämsta argument är det om det naturliga. Jag får en utomkroppslig upplevelse varje gång någon använder det. Det betyder nämligen ingenting.

För även om jag skulle gå med på premissen att det finns något som kan benämnas som "naturligt" så säger det oss ingenting. Det finns en hel massa saker som är "naturliga" men som ändå är otrevliga. Bajs tillexempel. Det är himla "naturligt" men du vill ändå inte att jag bajsar i din trädgård. Listan på "onaturliga" saker som ingen någonsin klagar över är förståss ännu längre. Deodorant. Ipren. Mobiltelefoni. Allsång på Skansen. Tandkräm.

Det är naturligt för kvinnor att ta ansvar för barnen. Min rumpa.

*läser bloggar och blir upprörd*

Snopet för dej att arbetarklassen också har rösträtt.

Så träffade jag en man som vill sänka alla offentligt anställdas löner med 40%, eller egentligen 50% men med den skattesänkning det skulle medföra skulle den reella lönesänkningen bli 40%. Eller egentligen är det inte alla offentligt anställda som ska få sänkt lön, bara de lågutbildade.

Faktiskt så bör hela arbetarklassen få sina löner halverade.

Jo, för den här personen brinner verkligen för att han ska få riktigt mycket pengar. Han har ett stort engagemang i den frågan.

Han undrar vidare varför ingen går till val på detta.

Jag anar att det är den allmänna rösträtten som ställer till det.

"Lisa, ingen annan kommer att våga säga det här rakt i ansiktet på dig...

...men du är helt värdelös och kommer aldrig att klara dig i arbetslivet. Du ska vara tacksam för att jag berättar det här för dig. Jag är rak."

Så jag lärde mig hur det var att få ett jobb.

Jag lärde mig hur det är att bli behandlad som skit på jobbet.

Och jag lärde mig hur det är att inte gå dit mer.

Droppen var ett kritiserande sms 23.12. Eller möjligtvis den där känslan av att inte veta om det är bäst att kräkas eller gråta. Först.

Med andra ord har jag slutat på praktiken.

"På inrådan av min studierektor har jag beslutat mig för att avbryta min praktik..."

Hej, hej mamma, jag älskar dig fast jag inte skriver det på Facebook.

Det springer omkring larviga kedjestatusar på Facebook. Ni som hänger där har sett dom. Ungefär:

"Det är synd om Barnen i Afrika. Om du tänker på Barnen i Afrika posta det här på din statusrad. De flesta kommer att skita i att posta detta på sin statusrad. Det är för att dom är hatar Barnen i Afrika."

(okej lite överdrivet.)

Att posta dom här statusarna blir som ett performativt yttrande, fast i skriftform. Alltså genom att posta att "Jag bryr mig om Barnen i Afrika" så bryr man sig om barnen i Afrika. Ungefär som en misstänkt blir skyldig först när dommaren har avkunnat domen. Eller att ett par blir gifta när prästen säger "Härmed förklarar jag er...".

Jag tycker det här är skitsnack. Ett sätt att stilla samvetet. "Jag postatde ju illafall på Facebook att jag bryr mig om hundar med damp." Men det var inte det jag tänkte skriva om nu. Faktiskt. Det var en annan sorts kedjestatus, den som går ut på att hylla en närstående.

"Om du har en man som gör allt för dig, och aldrig är dum, skriv det på din statusrad. JAG har en av dom männen."

"Alla ni som har världens bästa mamma, som alltid har gjort allt för er, skriv det på er statusrad!"

Vad ska det här vara bra för? Vilket är syftet? Så vitt jag kan se bidrar det bara till få dem som inte har den perfekta mamman eller pappan eller pojkvännen eller systern (fast kanske älskar dem ändå, eller hatar dom) att känna sig lite mer annorlunda och utanför. Rub it in, liksom. Som om dom inte redan visste att alla andra var lite mer lyckade.

Det är aldrig någon som skriver

"Min pappa är alkoholist och jag har inte träffat honom på fem år, om du också har en pappa med alkoholproblem, skriv det i din statusrad."

Nä för Gud i himlen vilken katastrof om man inte var lyckad på fejjan.

Fattar du inte?

Fattar du inte att när du suckar åt mig och himlar med ögonen. Och säger att jag inte ska tro så gott om andra för dom tänker ändå bara på sig själva. Och att "man" ändå inte kan förändra samhället för det är bara ett system utan humanism och medkänsla där alla ändå bara bryr sig om pengar och makt. Och när du säger att människor inte egentligen tänker på miljön eller jämställdheten, eller ens mänskliga rättigheter. Och att jag inte ska tro att någon orkar vara feminist och att feministerna inte ska tro att dom kan förändra något. För "man" kan ju ändå aldrig förändra samhället.

(Förresten så tror du ju inte att dom som verkligen är politiskt engagerade eller dom som jobbar ideellt egentligen bryr sig om det dom verkar för, du tror ju att dom bara har så dålig självkänsla att dom till varje pris måste vara del av grupp.)

Och när du säger att jag är idealistisk och godtrogen.

Och att mina handlingar inte spelar någon roll i det stora hela.

Och att ingen egentligen är villig att offra en bit av sitt välbefinnande för någon annan.

Och när du tror att du är så mycket bättre än andra för att du har fattat att du är obetydlig.

Fattar du inte då att om du bara köpte en enda jävla liter ekologisk mjölk eller bara sa ifrån en enda gång. Så skulle vi slippa hela diskussionen. Och du skulle slippa vara så himla obetydlig.

Apropå döden.

Igår kväll berättade Jay Leno att om det tar mer än 30 minuter för en person att somna så ökar dödsrisken med 100%.

Kanske har jag missförstått något men jag trodde att dödsrisken alltid var just 100%. Det är ungefär som den där kommentaren om att "döden var vanligare förr i tiden". Som om alla inte dog precis en gång var förr i tiden med.

Det var lite dumheter med tanke på döden.

"Everybody knows this, but you-all, women!"

Ser på Dr. Phil som berättar om att kvinnor är dåliga på att förhandla när de gör affärer och därför betalar mer för dyra varor än män. Det här är ett problem tycker Dr. Phil, kvinnorna gör fel, de är fega och lite dumma som är villiga att betala ett högre pris. Han ska lära kvinnor förhandla som män. Ge dom några guidelines.

Jo, för problemet är ju att kvinnornas otillräcklighet. Inte att de buffliga manliga försäljarna helt saknar respekt för dem.

Förresten, Phil har analyserat kvinnornas feghet och kommit fram till att de inte förhandlar för att de är rädd för att såra försäljarnas känslor.

Men försäljarna blir ju inte sårade. "Feelings!!!" skrattar de åt den absurda tanken att de har några.

Och meningen i rubriken, hade han fått säga den om någon annan minoritet?

Dagens sanning.

På ett sommarjobb jag en gång hade stod jag en solig dag och letade efter komposten. Då jag inte hittade den frågade en av de ordinarie. ”Vi behöver inte sopsortera här” sa hon självsäkert ”chefen har lovat att vi ska slippa”. Jag blev förvånad och förundrades av vilken makt den här chefen måste ha. Han kunde tydligen bestämma vilka sopor som påverkar miljön och vilka som inte gör det.

För naturligtvis är det ju så att ingen slipper sopsortera, det finns inga magiska omständigheter under vilka dina sopor inte räknas. Sen kan man välja att inte göra det. Fine. Man kan ha bra eller dåliga ursäkter. Jorden bryr sig inte. Men det finns ingen som kan utfärda frikort.

Det finns mängder med liknande resonemang. Det gäller cigaretter (men jag feströker ju bara, det är inte på riktigt!) och det gäller kanske framför allt mat. Jag har en bekant som ständigt konsumerar livsmedel som ”inte gills”. Pommes frites efter en utekväll. Godiset till bion. Allt på lördagen. Latte (det är ju bara kaffe!). Andra varvet på buffén (nu har jag ju ändå ätit för mycket). Tröstchokladen. Lightprodukter i allmänhet. Alkohol.

Missförstå mig inte nu; jag har inga problem med att hon äter mycket eller onyttigt. Det gör jag med. Det jag irriterar mig över är att hon sedan klagar på sin mage som är svullen och jeansen som är för små. Och på andra som är smala utan att ens försöka.

Tänk, förresten, att jag sitter och skriver detta. Jag som hävdar att det inte finns några absoluta sanningar. Jag som argumenterar för att allt är socialt konstruerat. Jag som gärna avslutar kvällar med att fråga: ”men finns tiden verkligen?” och undrar om ”rött” verkligen är samma sak för dig som för mig. Allt är ju sååå subjektivt.

Och i skenet av denna insikt kan jag avsluta med att meddela en absolut sanning. Kanske den enda. Det fikat som man köper på pressbyrån när man ska ut på en tågresa som är över två timmar lång, det räknas inte. Typ en bulle och en smoothie. Förflyttningen genom tids och rumssfären tar ut kalorierna. Jojomänn. Samma sak gäller för lösgodis och längre bilfärder. Säkert.

Jag försöker tänka milda tankar.

Jag är en sån som vanligtvis ställer mig bakom till synes idiotisk och irrelevant forskning. "Det kan vara en del av något stort och viktigt" tänker jag milt. "Jag förstår inte komplexiteten i ämnet" funderar jag ödmjukt.

Men så ibland händer det. Jag övertygas om att den största delen av den mänskliga intelligensen används åt skitsaker.

Ett holländsk företag har tillexempel lanserat ett köttklister. Limmet som är gjort av blod gör det möjligt att limma ihop mindre bitar kött så att det ser ut som stora bitar. Läs meningen igen. Köttlim. Tänk det är människor som har haft som jobb att ta fram ett köttlim. Så att man kan limma ihop små bitar kött till stora bitar kött.

Eureka!

Rosa grejer för tjejer.

Min mobil har gått sönder. Jag måste köpa en ny. Så jag gick till Telia butiken i förra veckan och tittade på telefoner. Jag förklarade för säljaren vad jag ville ha för typ av mobil och ungefär hur mycket jag var villig att betala. Han visade mig några alternativ. Uppenbarligen var mina önskemål angående mobilen samma som en massa andra tjejers. Eller så var försäljaren bara trångsynt. Alla mobilerna var rosa. Jag blev lite trött.

Det är som när man ska köpa underkläder eller nattkläder i en del affärskedjor. Allt är fluffigt och rosa. Ofta med någon tecknad snuttig seriefigur på. Kan inte vuxna kvinnor slippa tecknade katter på BH:n? Kan jag inte slippa köpa en rosa mobiltelefon?

Det där med att det bara är en konstruktion att flickor alltid ska ha rosa och pojkar alltid blått är vid det här laget en av de mest grundläggande (och enkla) feministiska tankarna. Det är på något vis en välbekant ingång i diskussionen. Men fast än så många verkar reagera på detta blir tjejvärlden mer och mer rosa.

Det är verkligen ett modernt påhitt det där med rosa som tjejfärg. Förr var rosa kopplat till manlighet, en ljus variant av den kraftfulla röda färgen. Blått var kvinnligt. Tänk på jungfru Marias blå kläder (och Jesus som ofta bär rött).

"Pink was once a color associated with masculinity, considered to be a watered down red and held the power associated with that color. In 1914, The Sunday Sentinel , an American newspaper, advised mothers to se pink for the boy and blue for the girl, if you are a follower of convention. The change to pink for girls and blue for boys happened in America and elsewhere only after World War II."

så skriver JeongMee Yoon som är skaparen av "The Pink and Blue Project" där hon har fotograferat flickor med sina rosa saker och pojkar med sina blå. Bilden nedan kommer från det projektet. En annan tänkvärd artikel på ämnet är skriven av Eleanor Baily och heter "The tyranny of pink" ,läs den.

Här är några av mina rosa tjejgrejer. Tröjan var min favorit när jag var liten.