Fattar du inte att när du suckar åt mig och himlar med ögonen. Och säger att jag inte ska tro så gott om andra för dom tänker ändå bara på sig själva. Och att "man" ändå inte kan förändra samhället för det är bara ett system utan humanism och medkänsla där alla ändå bara bryr sig om pengar och makt. Och när du säger att människor inte egentligen tänker på miljön eller jämställdheten, eller ens mänskliga rättigheter. Och att jag inte ska tro att någon orkar vara feminist och att feministerna inte ska tro att dom kan förändra något. För "man" kan ju ändå aldrig förändra samhället.
(Förresten så tror du ju inte att dom som verkligen är politiskt engagerade eller dom som jobbar ideellt egentligen bryr sig om det dom verkar för, du tror ju att dom bara har så dålig självkänsla att dom till varje pris måste vara del av grupp.)
Och när du säger att jag är idealistisk och godtrogen.
Och att mina handlingar inte spelar någon roll i det stora hela.
Och att ingen egentligen är villig att offra en bit av sitt välbefinnande för någon annan.
Och när du tror att du är så mycket bättre än andra för att du har fattat att du är obetydlig.
Fattar du inte då att om du bara köpte en enda jävla liter ekologisk mjölk eller bara sa ifrån en enda gång. Så skulle vi slippa hela diskussionen. Och du skulle slippa vara så himla obetydlig.
5 kommentarer:
Huvudet på spiken, min kära vän!
Gabban
...och detta är anledningen till att man kikar in här. Tack!
blir själv frustrerad bara av att läsa.
det som jag finner skakande i just detta nu är behandlingen av Kerstin Thorvall. En kvinna som verkligen skrivit för att visa på kvinnans lust, liv och kärlek. Hennes böcker är fantastiska. Hon har fått utstå så mycket skit genom alla år och än idag så är kritiken mot henne nästintill ordagrant den samma som för 40 år sedan. Inte ens när hon går bort kan man erkänna hennes verk. Hon orkade och det är väl det som irriterar. Hennes handlingar, att skriva det förbjudna, har betytt något uppenbarligen.
Åh Aidaho. Jag känner verkligen att det där är en grej som jag måste ta tag i sätta mig in i och tycka saker om... Och så känns det tråkigt för att det känns som en syssla. Som ett måste. Vi får se vad det blir.
Men alltså, jag har läst och gillat böcker av Kerstin Thorvall och tycker naturligtvis att det är sorgligt att hon är död.
Som sagt, vi får se vad det blir.
Skicka en kommentar