När jag läste a-kursen i religionsvetenskap hade jag i min seminariegrupp en ung muslim. Han var, jag vet inte vad som är rätt ord, men han var mycket from. Hans religion spelade en stor roll i hans liv. Han fastade och bad, han tänkte mycket på Gud och levde efter stränga regler. Jag frågade varför. Blir Gud ledsen om du inte ber?, frågade jag. Nej, sa han. Inget jag gör kan göra Gud ledsen. Blir Gud glad när du fastar? undrade jag. Nej, Gud är så perfekt och jag så ofullkomlig. Inget jag gör bekommer Gud. Gud är redan fullständig. Jag kan inte förändra Guds sinnesstämning.
Jag förstod inte riktigt det där. Jag tyckte Gud verkade arrogant, som inte brydde sig om sina människor.
En annan sak jag har svårt att förstå är all pompa och ståt som omger religiösa riter. Jag var som sagt i domkyrkan idag. Det är en jättekatedral. Där var en massa biskopar i pråliga kläder. Där är målningar som täcker två fotbollsplaner. Det är tinnar och torn. Glitter och guld. Orgelspel. Körer, präster och en trosbekännelse som är så lång och krånglig att man inte längre vet vad man tror på när man läst igenom den. Det finns sammanhang där det är ännu värre. Tänk på katolikerna som har en stat. Och en påve med en popemobil. Rökelse och ännu större kyrkor. Latin och en hel hop med helgon. Det är rörelser och ramsor. Inte behöver väl Gud allt det där, tänker jag. Gud behöver typ bara en kråka.
Men egentligen är det väl som min muslimske kursare menade. Att Gud behöver inget alls. Ingen kyrka och inget guld. Ingen predikstol, ingen rökelse, inga biskopar och inga böner. Ingen fasta och ingen nattvard. Inga bilder och ingen Bibel. Inga psalmer, inga tavlor, inga högtider, inga munkar och inga nunnor, inga hattar och inga stavar, inga helgon och inga ikoner, ingen meditation, ingen helig dans, inga vackra fönster, inga missionsaktioner, inga syndabekännelser, ingen vallfärd, inga korstecken och inga turbaner, inga lockiga polisonger eller fotsida klädedräkter, ingen självspäkning och ingen rökelse. Gud behöver inte påven. Gud behöver inga stor kors kring halsen och inga konfrimationsläger. Inte ens en kråka behöver Gud.
Det är människorna som behöver allt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar