Jag har fått en praktikplats tillslut. Och ett jobb. I kombination. Det är på ett kontor som man först åker tåg och sedan tunnelbana till. Jag är där mellan nio och fem om dagarna. Och mer än så tänker jag nog inte berätta för er. Bloggen handlar ju om annat som ni vet.
Iallafall så kom jag till tunnelbanan i morse. Med Moses pendlarkort hårt i handen*. Och fick hålla i mig för att inte bli omkullsprungen av en massa människor som skulle till jobbet. Stressen. För varenda människa som knatade förbi kände jag hur livet förkortades några ögonblick. Kikade upp jag upp och fick syn på Stina som jag gick gymnasiet med. Hej Stina. Hejdå Stina. Så det är sånt här som folk får hjärtattack av. Magsår. Utbrändhet.
*jag hade nämligen lyckats åka hemifrån utan filofaxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar