Demeter och Orion.

Min vän Anne och hennes Anders gifte sig i lördags. Moses och jag var där.

Vigseln hölls utomhus, i komministerparken utanför Burträsk. Anne hade rönnbär i håret. Och en massa hårspray.

Det var höstigt och fint.

Madde och Markus var där med sin minsta son, bara 12 dagar var han i lördags. Det var tårta också, och andra festligheter.

"Lyckönskningar till Demeter och Orion" tyckte Moses att vi skulle skriva i gästboken. Då gjorde vi det.

Födelsedag.

Moses har fyllt år i veckan, det var lite så här:

Här är gudagott att vara...

Valborgsmässoafton 2010 i bilder.

Vi började som vanligt med champagnefrukost hemma hos mig. Det var bara Moses, Lillebror och jag den här gången.

Sen gick vi till Ekonomikumparken och drack lite vin med Jeanette och hennes kompisar. Där var det galet, också precis som vanligt.

Senare satt Moses och jag utanför Universitethuset och åt väldigt dyra jordgubbar och sillunch.

Först ser ni Moses portion, sen ser ni min, sillunch minus det jag inte tycker om, vilket är sill och gräddfil.

Gabbis och Fredrik kom förbi. De skrattade åt oss när vi försökte smygdricka brännvin. Annars var det fint, levande musik och solsken och bin.

Sen gick vi in i Universitets aulan och lyssnade på Orphei drängar som sjöng, det var så vackert att man fick ont i hjärtat. "Här är gudagott att vara..." sjöng hela aulan och det var det.

Just nu.

I facebook-meddelande till A&J:

/../provdansar nu i min halvfärdiga peolp...toga-grej.

Fortfarande Melissa Horn.

Oh, well.

Glad påsk på er allihopa. Nu sticker jag iväg på festligheter. Språket för kvällen är engelska stod det i inbjudan.

Cherio.

Födelsedagsmiddag.

Som jag redan berättat fyllde min farmor nyligen 80 år. För att fira den stora dagen gick klanen Larsson på en finare sortens restaurang åt goda varmrätter och dallriga desserter.

Barnbarnen uppvaktade med en fotobok, William och Farmor läser.

Det var förövrigt på den här restaurangen som jag åt kött för sista gången; groddlår för sex år sedan. Mer om det en annan gång. Nu är jag iallafall tillbaka i Uppsala, lagom till att alla andra åker härifrån.

Trettio.

Vi har firat Fias födelsedag. Med ost och salami och skinka och vin och öl och likör. Lax för mig. Och världens största tårta. Och världens största leenden.

Ett minne från Studentvägen 22:31.

Det är Valborgsmässoafton, eller rättare sagt morgon, för kanske fem år sedan. I mitt studentrum på Studentvägen. Det var en enormt solig och fin dag. På bilden syns Ida och Fia. Alldeles nyss och i ett annat liv.

Annandagen.

Moster och Morbror Dufva hälsade på, liksom kusinerna. Mormor kom från äldreboendet i Burträsk och gullade lite med Ziggy och Ruby. Jag åt stora mängder Brysselkål. Vi lekte julklappsleken;

Alla köper två klappar för sammanlagt 50 kronor, sedan spelar man tärning om dem. Hetast i år var en ask Toblerone, jag vann slutligen en snökula med en liten tomte i. Någon annan gick hem med en toaborste.

Kvällen avslutades med sällskapsspel och godsaker.

Och så var det någon sorts hockey.

Lussekvällen i bilder.

Helt klart årets utekväll. Först julbord med Luciatåg och alla tillbehör, inklusive falafel och vegetarisk sill, sen dans till klezermusik. Min damer och herrar, håll ögonen öppna efter "Den flygande bokrullen", för bra för att vara sant!

Bilderna är i huvudsak tagna av Anna.

Sankta Lucia, skänk mig en tia!

Notera stjärngossarnas mustascher! (För att inte tala om den stackars geten.)

Jag vet inte vad som hänt...

...men dom fötterna jag just kom hem med är definitivt inte samma fötter som jag hade med mig ut för en så där 13 timmar sedan.

Dom här är ju alldelens buckliga.

Happy Hanukka, Monica...

Ikväll har jag varit på mitt livs första Hanukka-party. Det hela utspelade sig hos Mrs&Mr R som jag skulle kunna kalla dem om jag vill vara lite mystisk. Och det vill jag.

Vi åt latkes och tack vare Spotify kunde vi också lyssna på passande musik.

År av religionsvetenskapliga studier till trots visade det sig att vi i sällskapet fått det mesta av vår kunskap kring den judiska högtiden från amerikanska teveserier och Wikipedia.

Imorgon ska jag ägna mig åt en mer ursvensk tradition. Tillsammans med andra unga människor ska jag dricka alkohol och vaka på årets längsta natt (fast den är inte längre längst i vår kalender). Fulla ungdomar i midvinternatten är tydligen en av de äldsta svenska traditionerna som finns. Och så motarbetad.

Här försöker tonåringarna bevara kulturarvet och intet ett tack.

Själv är jag väl knappast "ungdom" längre men tänkte ändå försöka dra mitt strå till stacken och bevara svenskheten. Ytterligare rapport om denna ädla gärning följer.

Glad Hanukka på er då!

Tårta i förskott.

Jag hade fel (men förutom det var det jättetrevligt!).

Så jag tänkte ju att när man är i Rom får man ta seden där och vända togan efter vinden. Så jag lämnade byxorna hemma. Alla andra hade byxor. Eller kjol. Några hade klänning.

Jag hade fel.

En byxlös fest.

Jag ska på fest ikväll. Schelleftefest. Det kom en inbjudan på ansiktsboken, det verkar mest vara folk som ursprungligen är kusin Stinas kompisar. Men dom brukar vara snälla och charmiga allihop.

Det är bara en sak. Dom här tjejerna. Dom som är kring 20. Dom använder inte byxor.

Det är alldelens sant. Kolla på stan får ni se.

Dom har en topp och så har dom strumpbyxor, eller leggings eller långkalsonger eller tajts eller nåt. Men inga byxor.

Jag undrar hur det här gick till. Var det någon som vaknade en dag och inte hade några rena jeans i garderoben? Var det någon som inte hann klä sig klart och gick till jobbet i långkalsonger? Någon som fick kjolen stulen på gymmet?

Jag ska försöka fråga dem lite försiktigt ikväll.

Nu finns det nog några som skulle vilja harkla sig lite och påpeka att jag faktiskt inte heller alltid har byxor på mig. Det är ju visserligen sant. Men jag brukar ha någon sorts klänning eller tunika. Inte bara en vanliga tröja.

Inför vinterns festligheter.

Med tanke på kommande glittrande tillställningar och grå vardagar har jag införskaffat en dramatisk hårprydnad. Det är en genomtänkt sak som också har en liten nål och går att använda som brosch. Hur väl den ryms i vintermössan förtäljer dock inte historien.

Nu väntar jag bara på inbjudningskorten! Fina festligheter efterlyses!

Om november.

Efter att ha konsulterat min multireligiösa almanacka kan jag bara konstatera att det spelar ingen roll hur synkretistisk man än är; det finns i princip inga högtider i november.