Lottas kök.

Här skulle jag kunna bo en liten stund. Hos Lotta på bråkmakargatan. Så himla mysigt. Och kommer ni ihåg att dom hade en kanariefågel?

Bilden har UnderbaraClara hittat.

"Du vet inte om det än men det kommer att bli du och jag till slut"

Så här vill jag att det ska se ut hos oss, ungefär. Och så här tycker Moses att vi ska ha det (tror jag). Stressar lite över det just nu.

Och lyssnar på Säkert.

(Det skulle kunna få se ut som ett indiskt bröllop också, såg ett igår på "hemliga prinsarna" samtidigt som jag motvilligt charmades av tafatte bögprinsen Mani och förfärades av prins Africa " Vissa människor är ämnade för något stort, andra är underordnade - ingen har någonsin hört talas om Moses fru".)

Och ÄNTLIGEN FREDAG.

"Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom."

Så har det skett.

Undertecknad och undertecknads stora kärlek begav sig igår till det stora blågula möbelvaruhuset och införskaffade en hylla vid namn Billy.

Normaliteten och Ingvar Kamprad jublade i kapp.

Undertecknad och undertecknads stora kärlek dog lite inombords och orginaliteten kippade efter luft när det rasslade till och vuxenpoängen, svenssonpoängen och heteronormativitetspoängen rasade in.

Rassel, rassel.

Gaaaaaasp!

"jo men det här blir fint i vårat personliga hem!"

Lite så här skulle också funka.

Hela hemmet kan ni se här.

Lite festligt och romantiskt.

-Men jag vill att det ska kännas lite grann som tivoli när man kommer hem, festligt och romantiskt. Det vore väl fint?

- Jag vill att det ska kännas som Batcave. En massa teknik överallt.

- Så du menar att vi borde leta efter fyror?

-LISA HAS ENTERED THE BUILDING. beep. swoosh.

- Femmor?

-MOSES HAS ENTERED THE BUILDIG. beep. swoosh.

-Du retas bara med mig?

-Ja.

Lite så här:

Alla bilderna kommer från desire to inspire.

SATC.

En av anledningarna till att jag måste gå hemifrån om dagarna är att Sex and the City sedan ett par veckor går på eftermiddagarna. Klockan tre. Det sabbar totalt min niotillfem-regim. Så jag måste sitta på biblioteket för att hålla moralen uppe. Men nu när jag inte kan se serien kan jag iallafall besöka Carries lägenhet. Här. Jag vill byta ut modemagasinen mot böcker och flytta in på en gång.

Att dom sedan gjorde om lägenheten i filmen. Det var nog det allra hemskaste.

Husesyn.

Bloggen Dos Family visar alltid otroligt vackra bilder av riktiga människors hem men den här gången är det något alldeles extra. Det besökta huset har de hittat via en fastighetsbyrå. Huset ska säljas och är som det står i annonsen: i stort sett i originalskick. Från 1970. Ni måste klicka dit och kolla in tapeterna!

Ur ett småländskt linneskåp.

Fia åkte till Småland och kom tillbaka med en alldeles underbar duk till mig. Ärvd av någons Faster. Den luktar svagt av svensk tant och får mig att ifrågasätta om lila och orange verkligen är de färger jag gillar allra minst.

Oh, my Godness!

Ni vet köket.

Det finns en film också.

Nämen, titta, det är ju mitt kök!

Jag har nyligen snubblat över en fenomenal inredningsblogg: Design*Sponge. Den uppdateras flera gånger per dag och nästan allt är kusligt charmigt. Men det här köket tar priset. Det måste ju vara jag som bor där. Det är ju mitt kök, fast i någon annans hem... Se så gammalt och skruttigt och underbart det ser ut! Och grönt. Det måste vara menat för mig.

Bilden har jag lånat från ovan nämnda blogg, fler bilder från det vackra hemmet kan ni se här.

Höstlöv för evigt.

Jag minns hur jag pysslade med höstlöv när jag var liten, lade dem under ritpapperet och målade med krita så att lövet kom fram på andra sidan. Det gällde att inte rita för hårt.

En höst gjorde vi ett höstträd hemma, Mamma, Lillebror och jag. Mamma hade ritat ett träd på ett stort papper. Hon är duktig på att rita, brukade rita saker åt mig, blommor i vas som jag fick färglägga. Nu ritade hon ett stort träd. Så samlade vi fina höstlöv ute och limmade fast dem på trädet, så att det fick nya löv. Stort och vist stod trädet på papperet och svajade i den imaginära vinden. Höstmys-stämning infann sig. Allt var gott.

Så ritade Lillebror en motorsåg som sågade ned trädet. "Vrooom, Vrrrooom" lät det när han ritade sågen. Han hade alltid ljudeffekter på sina teckningar.

Ett höstlöv-pyssel som passar vuxna och inte kräver ljudeffekter är att konservera höstlöv. Det borde vara hög tid att göra det nu, om det inte redan är försent. De här löven konserverade jag förra hösten.

Det här behövs:

1. Fina höstlöv. (finns i naturen)

2. Glycerol. (finns på apoteket)

Så här gör du:

1. Plocka fina höstlöv. Hela kvistar. Det är viktigare att löven är vackra i formen än i färgen då färgen inte bevaras. Alla blir slutligen orange-bruna. Jag rekommenderar kvistar från buskar då de oftare är mindre och tätare. Bär kan enligt min erfarenhet inte konserveras. Alla buskar fungerar inte heller men jag har märkt att löv på buskar som får ordentliga höstfärger fungerar bra. Är löven orange och röda i naturen kan de vara det på ditt bord med!

2. Blanda 1/3 glycerol och 2/3 vatten. Ställ löven i blandningen. Vänta. Efter en dag eller två börjar löven kännas läderaktiga. Då är det klart.

3. Placera löven på valfritt tjusigt ställe i ditt hem. Där kan de stå och samla damm för evigt!

In i 2000-talet, med tårar.

Mitt vardagsrum tog idag steget in i 2000-talet. Jag åkte till IKEA och köpte en möbel, en schäslong. Ni kan se själva på bilderna. Från charmiga mellankrigstids möbler till grått, vräkigt och opersonligt IKEA.

Men jag måste få berätta. Man tror när man ser det gamla vardagsrummet, att man kan sitta två personer där och se på teve eller prata, dricka te och umgås. Men det kan man inte. Inte utan att få ont i hela kroppen. Den ena fåtöljen är nämligen ingen fåtölj utan ett tortyrredskap med en filt över. Jag kan inte bjuda hem folk med gott samvete.

Soffbordet är en annan historia. Jag hade räknat med att kunna fortsätta använda det men det blev för trångt.

Åh, vad jag har älskat det där soffbordet. Det är så snyggt. Det är så praktiskt. Klassiskt. Jag hade önskat mig ett i evigheter och var så lycklig när jag äntligen köpte det.

Åh, vad jag har hatat det där soffbordet. Det är ett as. Väger ett ton. Tål ingenting. Det är alltid i vägen.

(Nu vet jag inte vad jag ska göra med det. Sälja det på blocket? Men om jag någonsin i framtiden bor i det där perfekta funkishuset?!)

Så det fick bli så här. Nu ska jag bjuda hem folk. Vi ska dricka te och ställa kopparna direkt på bordet. Utan underlägg.

Men det känns så sorgligt. Innan vi vet ordet av har jag väl assietter som matchar varandra också. Och köksstolar. Vita, likadana blomkrukor med likadana blommor i. Sen köper jag dörrar till alla bokhyllor och målar rubbet vitt.

Döda mig nu.

Pomerans och kanel.

Köpte säsongens första doftljus idag. Det ska lukta gott av vänta in hösten. Pomerans och kanel ska det lukta.

Det bor en liten Tomas i mig med.

En av mina vänner har en sambo som tycker hon ska städa och rensa lite bland prydnadssakerna som står i deras bokhyllor. Då skulle böckerna han köper och smugglar in i lägenheten få bättre plats.

Ungefär så är det hos mig med. Förutom att jag inte har någon sambo då. Om dagarna när jag rotar bland de dubbla raderna litteratur efter rätt bok tycker jag att jag ska rationalisera bort en vas eller två och  släppa böckerna fria  på alla hyllplan. Om kvällarna när jag vill titta på fina saker och damma skålar lite husligt tycker jag det är mysigt med prydnadssaker.

Idag tog dock boksmugglaren över och gav mångfaldsböckerna en egen hylla. De trivs himla bra där. Jag kan dock inte bestämma mig för vad jag ska ha för liten symbol på hyllan. På historie-hyllan har jag en vikning, Napoleon och Julius Ceasar. På religionshyllan sitter en Boddhisattva bredvid ett Jesus-ljus. Men vad kan symbolisera mångfald? Kanske ska jag flytta dit vikingen med sitt svärd och Jesus på korstet och mumla något om värdepluralism. Det bästa vore väl en homosexuell, muslimsk, svart, funktionshindrad kvinna med samiskt påbrå. 

Tyvärr görs inte många statyetter av dem.

Flaggspel.

Fromt.

Fromt i köket på Gabbis kristna studentboende.

Demenslampan

Fick den här lampan av Farfar, han har vunnit/fått den på demensföreningens årsmöte.

”Jaha, sa mamma, är det det dom gör på demensföreningen? Ger bort de dementas bortglömda saker?”

Hoppas inte.

En liten toalett

Före:

Efter:

   

L Interiör

Jag köpte ELLE Interiör igår och plötsligt känns min bostad outhärdligt trist. Jag har ingen designer-lampa över köksbordet och inga franska kakburkar i skafferiet. För det är just det. Sakerna folk har i sina hem och hur de kommit över dem.

 ELLE: Den antika mjölkflaskan är köpt i en liten italiensk mejeributik och utgör en djärv kontrast mot det egenhändigt designade kökets blanka ytor

 L: Mellanmjölken som gick ut i förra veckan är köpt på konsum och paketets gröna ränder utgör en djärv kontrast mot kökets blå/röda färgskala. (jag kunde ha köpt lätt eller 3% mjölk och kontrasten hade gått förlorad!)

ELLE: Den stilrena byrån kommer från Elles morfar som 

bodde granne med designern i Wien på 50-talet.

L: Den välanvända skänken kommer från Lisas morfar som gjorde den i slöjden när han gick 7:an i Renbergsvattnet på 40-talet.

ELLE: Stolen som kommer från Elles föräldrahem är en designklassiker.

 "Våra gäster slåss om att få sitta på den" skrattar hon.

L: Stolen som kommer från Lisas föräldrahem går inte att sitta på. "Jag varnar alla gäster" skrattar hon.

ELLE: De handmålade glasen köptes på ett av parets många resor till Marocko.

L: De färgglada glasen köptes på en av Lisas många resor till ICA Maxi. (sex för 49.90!)

Men ganska hemtrevligt är det iallafall. Speciellt på kvällen när dammet inte syns och man kan tända värmeljus...