Svensk vinter i Engelska parken.

Just nu.

på Karin Boye.

Engelska parken, 28 september.

Gabbis och jag picknickar våra medhavda matsäckar in i det längsta.

Dagens bild

Engelska Parken (alltså parken). Teologen (och Historiska) i bakgrunden. Solsken runt alltihop. Kanske är ni lessa på mitt tjat om våren. Det är inte jag. Den är här!

En påhittad diskurs

Två gånger tidigare i mitt liv har jag, som jag kan komma på, sovit fast jag trott att jag var vaken. Den första och märkligaste gången var jag kanske 14 år och på en simtävling.

Trött efter mitt lopp gick jag in i omklädningsrummet och lade mig på den smala träbritsen invid mina kläder. Sen kliver jag upp, gräver fram schampo och balsam ur min mörkblå Haglöfsryggssäck och går på stengolvet in till duschrummet. Där är det nyrenoverat och modernt, avlånga vita kakelplattor överallt och sådana där duschknappar som man bara måste röra vid för att vattnet ska komma. Jag kränger av mig baddräkten. Det är en tjej till i rummet. Hon lånar mitt balsam. Efter duschen går jag in i bastun och torkar mig varm och torr. Sen klär jag på mig, jeans och huvtröja. Inte förrän jag ska borsta håret vaknar jag. Då ligger jag fortfarande på träbritsen invid mina kläder. Kall och stel. Duschrummet är fullt med simmerskor. Jag måste göra om allt från början igen. Den här gången lånar ingen mitt balsam.

Andra gången var när jag bodde på Studentvägen. Jag steg upp, duschade och vaknade när jag var på väg till Engelska parken. Det var vår och just före st. Ansgar slog jag upp ögonen och låg fortfarande i min säng.

Imorse hände det igen. Jag låg på sängen och läste kurslitteraturen till fredagens seminarium. Det var mycket Foucault. Diskurser och sexualitet. Och jag läser vidare, om homosexualitet och heteronormativitet och Iran och vad en diskurs egentligen är. Så vaknar jag och är fortfarande på sidan 30. Efter över en timmes läsning. Nu måste jag göra allt igen.

Dagens slutsats: Om man läser med stängda ögon hittar man egentligen bara på.

Förmiddag på Engelska parken

En förmiddag åt skogen. Gabbis och jag sitter och försöker plugga på Engelska parken. Hela dagen. Från tidig morgon.  Det går åt skogen.

Jag har glömt huvudboken hemma.  Jag jobbar lite med andra kursen istället.

En högljudd grupp med jobbig dialekt bestämmer sig för att ha seminarium vid bordet bredvid. Vi utrymmer.

Mitt passerkort till magisterrummet har inaktiverats. Hon som ska återaktivera det är bortrest.

Jag bestämmer mig för att kopiera ur referenspärmen. Referenspärmspersonen är på semester.

Jag bestämmer mig för att låna en annan bok och börja i en annan ände.

Boken saknas i Karin Boyes hylla [K]. Som tur är hittar bibliotekarien boken åt mig i en annan hög. 

Jag har lånekortet i andra väskan. Som tur är kan jag låna på legget.

Vi hittar ett tomt bord. Som otur är bestämmer sig en historiker för att kopiera en 300-sidigbok på kopiatorn intill. Som otur är kommer en annan historiker och bestämmer sig för att diskutera med honom. Han är less och hon är irriterande.

Gabbis ber dem dämpa sig. Historie-kvinnan bestämmer att hon ska berätta för oss hur saker och ting funkar på Engelska parken. Och var nykomna studenter bör sitta och läsa. Vi suckar. Jag ger upp och bloggar istället. G tragglar grekiska.

Nu: Lunch.