Ingen hör hemma här mer än du.

Idag är jag världens tröttaste. Vill helst lägga mig under täcket igen. Det här är en bit av mitt sängbord.
Läs de fina novellerna i den lilla boken av Miranda July. Om ni orkar.

Alltså, den här boken.

Så himla bra. Himla, himla bra.

Och jag har mer olästa Joyce Carol Oates i bokhyllan. Lyllos mig.

"Hur man skall ordna ett kafferep?"

Lisa och mysteriet med tågmördaren.

Jag åker ett sånt tåg som folk blir mördade på i detektivromanerna. Med väggar i trä och golv i rött linoleum. I taket hänger sju runda små lampor på rad. Bagagehyllorna är rediga saker i metall och läslamporna har små rundade spakar, de är gamla, liksom allt annat i vagnen. Ett riktigt retrotåg med nötta bordsskivor och mjuka blå säten.

Två amerikanska killar i rutiga skjortor, jeans och tygskor pratar högljutt längre bort. Han med de svarta galsögonbågarna och yviga håret heter Eric. Små och stora barn sover i föräldrarnas knä. Ett äldre par lägger patiance. Den runda kvinna med knut och pärlörhängen stickar på en tröja. Hon heter nog Cecilia Ceder. "Faster Cecilia" säger brorsdöttrarna. "Klick klick" låter Cecilias stickor. "Klick klick".

Detektiven (jag) sitter med ryggen mot den tunna väggen som skiljer den här halvan av tåget från den andra. Hade det varit en riktig bok hade det funnits en ritning på försättsbladet. Detektiven ser allt som händer i vagnen. Alla som kommer och går. Hon är vaksam och betraktar noggrant allt som händer. "Klick klick" klickar stickorna.

Det är sen kväll. Utanför tågfönstret skymtar lampor förbi. Snabba spår av nästan nedsläckta hus där folk dricker sitt kvällste och stoppar om sina barn. Snötäckta granar susar förbi, städer tystade av en allt för lång vinter.

I tågvagnen är allt lungt. Någon gäspar ljudligt. Kvinnan med den arga blonda pagen drar kappan tätare om kroppen och sluter ögonen. De amerikanska grabbarna har tystnat. Patienceparet viskar med varandra och häller upp kaffe ur en grön termos. En svartmuskig man som suttit stilla längst ned till vänster reser sig upp och hämtar något ur en välfyllda resväska. En ung kvinna med pälskrage trippar förbi i eleganta läderstövlar. Hon stannar och säger något till kvinnan med stickorna. Jag hör inte vad.

Det blir allt tystare. Många har somnat, andra sitter försjunkna i romaner och kvällstidningar. Ingen märker att Cecilia Ceders stickor har tystnat.

Till Anna och Jeanette och Karro och M och C och alla andra tjejer som jag känner som är längre än mig.*

Serien är gjord av Sofia Olsson, här är hennes hemsida.

Jag hittade den i boken Dotterbolaget Antologin som kan köpas bland annat här.

Själv såg jag serien och köpte boken på Arbetets museum i Norrköping.

För att länka riktigt ordentligt hittar ni Dotterbolaget här.

*och till dom som är lika långa med.

Samtal med hon som tycker att mitt största problem är att jag tänker för mycket.*

Lisa: -Du läser så förfärliga böcker.
Hon: -Vad menar du?
Lisa: -Det är ju bara en massa kvinnor som blir räddade hela tiden.
Hon: -Ja! Det är väl fint. Romantiskt.
Lisa: -Hmpf!
Hon: -Jag vill ju också bli räddad.

Lisa: -Det är ju bara för att du läser sådana där förskräckliga böcker!

...

Lisa: - Förresten kommer det aldrig att hända.

Hon: -Jag vet! Det är ju därför jag måste läsa böckerna!

* Och inte förstår att mitt största problem är att andra inte tänker nog.

Rosor, kyssar och döden.

Ur biblioteket.

Jag hittade den här blogglistan hos "Försök att inte se så snygg ut" som i sin tur hittade den hos Bokhora som... jag klicka in på de där bloggarna så får ni veta.

Det hela går ut på att besvara frågorna med titlar ur den egna bokhyllan. Jag har inte tagit hänsyn till vad böckerna handlar om, bara hur titlarna låter.

Är du man eller kvinna?

"Det andra könet"

Beskriv dig själv.

"Mig äger ingen"

Hur mår du?

"Jag vill leva!"

Beskriv stället där du bor.

"flea market style"

Vart skulle du vilja resa?

"Den afrikanska farmen"

Beskriv din bästa vän.

"Räddaren i nöden"

Vilken är din favoritfärg?

Vad är grönast? "Koranens budskap" eller "Floran"?

Hurdant väder är det just nu?

"Höstens skuggor"

Vilken är din favoritårstid?

"Kung Liljekonvalj av dungen"

Om dit liv var ett teveprogram, vad skulle det heta?

"The Practice of Everyday Life"

Vad betyder livet för dig?

"Döden till mötes"

Vad är du rädd för?

"Svindlande höjder"

Dagens aforism.

"Världen är en främmande plats"

Vilket råd skulle du vilja ge?

"Spräng Bojorna"

Hur skulle du vilja dö?

"Bädda för död"

Ditt motto.

"Jämlikhet och mångfald" tätt följd av "Gammalt porslin"

Bokens pris på bokus.

förtjänar en egen post.

261 kronor.

Barasådär.

lägg i varukorg

Glöm din dröm.

Jodå, adlibris har boken jag söker. För den nätta summan av 1193 kronor.

Eeehh...

jag tror vi hoppar det va...?

Det bor en liten Tomas i mig med.

En av mina vänner har en sambo som tycker hon ska städa och rensa lite bland prydnadssakerna som står i deras bokhyllor. Då skulle böckerna han köper och smugglar in i lägenheten få bättre plats.

Ungefär så är det hos mig med. Förutom att jag inte har någon sambo då. Om dagarna när jag rotar bland de dubbla raderna litteratur efter rätt bok tycker jag att jag ska rationalisera bort en vas eller två och  släppa böckerna fria  på alla hyllplan. Om kvällarna när jag vill titta på fina saker och damma skålar lite husligt tycker jag det är mysigt med prydnadssaker.

Idag tog dock boksmugglaren över och gav mångfaldsböckerna en egen hylla. De trivs himla bra där. Jag kan dock inte bestämma mig för vad jag ska ha för liten symbol på hyllan. På historie-hyllan har jag en vikning, Napoleon och Julius Ceasar. På religionshyllan sitter en Boddhisattva bredvid ett Jesus-ljus. Men vad kan symbolisera mångfald? Kanske ska jag flytta dit vikingen med sitt svärd och Jesus på korstet och mumla något om värdepluralism. Det bästa vore väl en homosexuell, muslimsk, svart, funktionshindrad kvinna med samiskt påbrå. 

Tyvärr görs inte många statyetter av dem.

Egentligen.

Idag skulle ha varit en bra dag. Jag skulle ha suttit på Karin Boye och läst en massa böcker. Djupt koncentrerad. Sen skulle jag ha gått hem och ägnat kvällen åt att städa, tvätta och se på teve.

Det skulle ha varit en trist dag, men en effektiv.

Istället har jag sprungit runt på fyra bibliotek. Letat böcker, jagat böcker, suckat åt bibliotekarierna. Läst innehållsförteckningar, kapitel, forskningslägen och litteraturlistor i böcker bara för att inse att jag inte har någon användning av dem.

Nu sitter jag hemma och äter choklad. Vad kan man annars göra?

Men ni vet ju, hur duktig jag skulle varit, egentligen.

Läsa lite

10 favoriter från min pocketsamling. Läsa lite i påsk kanske?

”Brideshead Revisited ”av Evelyn Waugh. Ni har sett serien, kanske filmen. Boken är bra också. Nostalgisk

”I skuggan av ett brott” av Helena Henschen.  ”De Sydowska morden”. Mord, skandal , baserat på en verklig händelse. Häradshövdingen Hjalmar von Sydow blir ihjälslagen i sin Stockholmsvåning, sonen Fredric misstänks genast.

”Kvinnor på ett tåg” av Anita Nair. Sex indiska kvinnor möts på ett tåg och funderar över sina liv. Kärlek, levnadsöden och Indien.

”Glasfåglarna” av Elsie Johansson. Nu var det evigheter sedan jag läste boken men jag minns att jag inte kunde lägga ifrån mig den. Sverige, 30-tal, utanförskap och drömmar.

”Berättelsen om Pi”  av Yann Martel. Den indiske pojken Pi finner sig plötsligt på en livbåt tillsammans med en gigantiskbengalisk tiger. En helt otrolig bok! Filosofisk om livet och religion, spännande och märklig.

”On Beauty” av Sadie Smith. Vilka människor man får träffa här! Roligt och underbart. Du måste faktiskt läsa den här.

”Hon hette Agnes” av Elisabeth Lindfors. Jag har hört att den här boken inte är så bra. Jag tyckte den var fin och kände verkligen med alla karaktärerna. Den börjar 1941 i obygden och slutar i Stockholm i nutiden. Ett stycke nutidshistoria. Om Agnes som inte är riktigt som alla andra.

”Never let me go” av Kazuo Ishiguro. “Nej. Så kan det inte vara. Nej, det är inte sant!” Tänker jag när jag läser boken. På baksidan står det:  ”Gripande och uppfodrande, och så stillsamt och återhållet berättat att man helt tappar andan när avgrunden plötsligt öppnar sig”. Precis så är det.

”Kalla det vad fan du vill” av Marjaneh Bakhtiari. Herre Gud, vad jag skrattade när jag läste den här boken. Så glad jag blev. Och lite ledsen. Om en iransk familj som utvandrar till Sverige. Eller nej förresten, de invandrar, och det visar sig vara en helt annan sak.

”Franny and Zoey” av J.D Salinger. Också en bok som jag läste för längesedan. Den har fastnat i mitt huvud, olik många andra böcker. 

Om studenterna

Det diskuteras alltid mycket, och har på senaste tiden diskuterats mer kring studenter, studier och studiemedel. De senaste dagarna har det handlat mycket om förslaget om ”bara 4 års studiemedel”. Om jag har förstått saken rätt har förslaget ännu inte lagts fram i sin helhet och det verkar hursomhelst innebär att möjligheterna till att få förlängt studiemedel är ganska stora.  Jag väljer att inte kommentera den debatten specifikt utan tänker istället bemöta två vanliga föreställningar angående studenters verklighet. Då jag själv läst främst historia och teologi/religionsvetenskap är min kunskap begränsad till just till humaniora. Det är mycket möjligt att föreställningarna kring studenter inom andra områden ser helt annorlunda ut.

Det är så jävla lätt att vara student. Så skulle jag vilja sammanfatta den attityd som jag som student möts av och som irriterar mig allra mest. Det är så jävla lätt att vara student av två anledningar. För det första för att studenter har oförtjänt bra ekonomi. För det andra för att de ändå inte gör någonting. De får typ 7.800 i månaden. Och har typ en föreläsning i veckan.

Studenter har bra ekonomi, de får studiebidrag, rabatt på en massa saker och utbildningen är gratis. Förresten kan de ju jobba kvällar, helger och lov. Som heltidsstudent får jag 671kr/vecka i bidrag och sen får jag låna 1284 kronor. Sammanlagt blir det 7820 kronor i månaden. 40 veckor om året.  Merparten är alltså lån, det ska betalas tillbaka. 12 av årets 52 veckor bedriver de flesta inga studier och förväntas då försörja sig på annat håll. Studiemedlet är också i högsta grad villkorat, studenten måste klara sina tentor, lämna in sina PM och ta sina poäng, annars blir det inga mera pengar.

Jag har haft turen att ha extrajobb under min studietid samt föräldrar som kunnat stödja mig ekonomiskt när det behövts. Jag har klarat mig bra och tycker inte att det är nödvändigt med en höjning av studiemedlet. Däremot tycker jag att saker som boende och litteratur kunde bli billigare. Ett studentrum här i Uppsala kostar nu närmare 3000 kr i månaden. Kurslitteratur är inte heller gratis. Jag köper för närvarande böcker för ungefär 1000 kronor per delkurs a 7,5hp. Det innebär 4000 kronor på en termin. Då har jag köpt ungefär hälften av all litteratur. Jag anar att detta varierar mycket mellan utbildning och studieort. Det finns visserligen bibliotek men alla kan inte låna allting alltid. Utbildningen är gratis vilket är underbart, studentrabatter är också alltid välkomna men en students ekonomi blir ändå beroende av sommar/extrajobb och/eller anhöriga med stabil ekonomi och generöst sinne. 

Förresten, det är väl inga problem för en student att ha ett extrajobb, de verkar ju ändå slappt att plugga.

Studenter inom humaniora gör nästan ingenting, de har typ två schemalagda timmar i veckan. Humaniorastudenter har väldigt lite lektionstid. På en grundkurs enligt min erfarenhet 2-3 tillfällen i veckan och på högre nivå ännu mindre. Det här beror naturligtvis inte på att det inte finns något att lära studenterna utan på rent ekonomiska faktorer, institutionerna har inte råd. Jag är säker på att de flesta skulle välkomna fler schemalagda timmar. Det här innebär naturligtvis inte att studenterna är lediga övrig tid. Det betyder att de förväntas ägna sig åt självstudier. Det krävs mycket självdisciplin och en hel del erfarenhet för att effektivt bedriva universitetsstudier på egen hand på det här sättet.

Ibland är dock kurserna för slappa. Jag har läst (del)kurser som tagit ”för lite” tid. Jag tycker att detta är ett verkligt problem. Är det heltidsstudier så ska det ta 40 timmar i veckan. Det måste dock påpekas att det som tar 10 timmar för en studiebegåvad, van student kan ta 30 för en nybörjare med koncentrationssvårigheter. Jag anser att det ska räcka att vara normalbegåvad och intresserad för att klara av en grundkurs på universitetet. Jag tycker att det ska vara möjligt att genomföra en högskoleutbildning fast man drabbas av personliga eller sociala problem, fast man blir sjuk eller skadad.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är helt OK om alla kurser på grundnivå inte tar 40 timmar i veckan för alla studenter. Jag tycker heltidsstudier ska ta i genomsnitt 40 timmar för den genomsnittliga studenten, alltså inte för den ”bästa” men heller inte för den ”sämsta”. Universitetsstudier är inte grundskolan och det bör krävas studieintresse och engagemang för att klara utbildningen men genialitet och perfektion ska inte vara nödvändigt.

Jag tycker vidare att det är godtagbart att studenter förväntas jobba under sommaren. Jämför man studier med ett ”vanligt jobb” är det rätt bisarrt. Men studier är inte förvärvsarbete och den jämförelsen brister på många ställen. Jag anser dock inte att studenter ska behöva jobba under terminerna. Det ska inte vara så att studenter förväntas ha ett extrajobb. Man kan inte utgå från att alla klarar detta.

Avslutningsvis ska jag berätta att jag själv pluggar på mastersnivå. Tempot är högre, kraven större och litteraturen svårare än på grundnivå. Precis så bör det vara tycker jag. Mina studier tar 40 timmar i veckan. När de inte gör det beror det på att jag av olika anledningar inte gör det jag borde. Jag jobbar för närvarande knappt 10 timmar i veckan, ibland har jag jobbat betydligt mer. Detta innebär att jag har möjlighet att bo i en lägenhet och inte studentrum samt att jag periodvis klarat mig utan studiemedel och lån och på så sätt kunnat ”spara” studiemedelsveckor.

Lite om studierna...

Den här boken har jag läst i veckan. Om svensk-persiska kvinnors identitetsskapande kring kvinnlighet och sexualitet. Om slöjor och pojkvänner och heder. Om kroppsmedvetenhet och skam, om förhandling med och motstånd mot patriarkatet. Nu sitter jag bredvid två tjejer från Iran som diskuterar just detta. Vad ska man göra med killar, hur bör man vara? Vad gör man om man får en komplimang av en okänd man på bussen. Hur känns det att bli stirrad på?

Jag tjuvlyssnar järnet!

Förmiddag på Engelska parken

En förmiddag åt skogen. Gabbis och jag sitter och försöker plugga på Engelska parken. Hela dagen. Från tidig morgon.  Det går åt skogen.

Jag har glömt huvudboken hemma.  Jag jobbar lite med andra kursen istället.

En högljudd grupp med jobbig dialekt bestämmer sig för att ha seminarium vid bordet bredvid. Vi utrymmer.

Mitt passerkort till magisterrummet har inaktiverats. Hon som ska återaktivera det är bortrest.

Jag bestämmer mig för att kopiera ur referenspärmen. Referenspärmspersonen är på semester.

Jag bestämmer mig för att låna en annan bok och börja i en annan ände.

Boken saknas i Karin Boyes hylla [K]. Som tur är hittar bibliotekarien boken åt mig i en annan hög. 

Jag har lånekortet i andra väskan. Som tur är kan jag låna på legget.

Vi hittar ett tomt bord. Som otur är bestämmer sig en historiker för att kopiera en 300-sidigbok på kopiatorn intill. Som otur är kommer en annan historiker och bestämmer sig för att diskutera med honom. Han är less och hon är irriterande.

Gabbis ber dem dämpa sig. Historie-kvinnan bestämmer att hon ska berätta för oss hur saker och ting funkar på Engelska parken. Och var nykomna studenter bör sitta och läsa. Vi suckar. Jag ger upp och bloggar istället. G tragglar grekiska.

Nu: Lunch.