Två gånger tidigare i mitt liv har jag, som jag kan komma på, sovit fast jag trott att jag var vaken. Den första och märkligaste gången var jag kanske 14 år och på en simtävling.
Trött efter mitt lopp gick jag in i omklädningsrummet och lade mig på den smala träbritsen invid mina kläder. Sen kliver jag upp, gräver fram schampo och balsam ur min mörkblå Haglöfsryggssäck och går på stengolvet in till duschrummet. Där är det nyrenoverat och modernt, avlånga vita kakelplattor överallt och sådana där duschknappar som man bara måste röra vid för att vattnet ska komma. Jag kränger av mig baddräkten. Det är en tjej till i rummet. Hon lånar mitt balsam. Efter duschen går jag in i bastun och torkar mig varm och torr. Sen klär jag på mig, jeans och huvtröja. Inte förrän jag ska borsta håret vaknar jag. Då ligger jag fortfarande på träbritsen invid mina kläder. Kall och stel. Duschrummet är fullt med simmerskor. Jag måste göra om allt från början igen. Den här gången lånar ingen mitt balsam.
Andra gången var när jag bodde på Studentvägen. Jag steg upp, duschade och vaknade när jag var på väg till Engelska parken. Det var vår och just före st. Ansgar slog jag upp ögonen och låg fortfarande i min säng.
Imorse hände det igen. Jag låg på sängen och läste kurslitteraturen till fredagens seminarium. Det var mycket Foucault. Diskurser och sexualitet. Och jag läser vidare, om homosexualitet och heteronormativitet och Iran och vad en diskurs egentligen är. Så vaknar jag och är fortfarande på sidan 30. Efter över en timmes läsning. Nu måste jag göra allt igen.
Dagens slutsats: Om man läser med stängda ögon hittar man egentligen bara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar