I köket på Skärvägen.

...och så är han snäll mot små djur och gamla.

Idag är det Fars dag. Jag har inte köpt en present. Jag har inte bakat en kaka. Jag har faktiskt inte ens skickat ett kort. En av de här grejerna ska ordnas på torsdag när Pappa (och mamma) kommer på besök.

Tills dess, ett litet bildspel:

fotnot 1: Jo jag har träffat min pappa, hade inga bildbevis bara.

fotnot 2: till kusinerna, ni behöver bara byta ut ett par bilder så blir det här en film om eran pappa istället. Om någon av er också har missat det där med present.

50 år.

Idag, för 50 år sedan murades öppna spisen här i Burvik. Vi firar således 50 års jubileum i år. Och idag. Fast inte genom att tända en brasa, det är nästan en tropisk natt säger Pappan.

Mamman säger till Hulda:

"Låt inte dina vuxna döttrar ta över köket, det slutar med att du får städa."

Hulda slickar pajsmulor från golvet.

Godnatt.

Strömming.

Om Fredag.

Jo, jag kollade vädret i morse. Tio grader och regn. Min biljett blev lite billigare då den med. Men nu ser det redan ljusare, och framförallt, torrare ut.

Pappa säger att vi kan ha plastkassar på huvudena. Jag är nog hellre blöt.

Mors dag.

Idag är det mors dag. Min mors alltså. Jag har inte riktigt koll på när den andra morsdag är men det kan inte vara länge kvar. Min mamma iallafall, hon fyller år idag. 

Grattis.

Jag tänkte att jag skulle skriva något klokt som hon brukar säga, men kan inte erinra mig något just nu.

Min pappa brukar säga "sanera". Jag tror inte det finns en annan människa som har använt ordet "sanera" lika många gånger som han.

Nu ska jag ringa och säga grattis.

Jo förresten, 

"Det finns inget dåligare än en dålig nöt"

Det brukar hon säga.

Så här slutade det.

Så här slutade det.

Zzzz

Just den dagen vi skulle gräva ett dike till bredbandet somnade lillebror på bussen och vaknade i Lövånger. Pappa fick åka och hämta honom.

Det gick inte riktigt så illa för mig ikväll fast jag sov som en handfull småstenar sedan strax norr om Piteå. Det är något visst med att sova på bussar. Det är mysigt så länge man vet att man slipper sitta där hela natten. Vet man  det blir plötsligt sätet ojämnt och det börjar dra från fönstret. Resekamraterna fnittrar och luktar illa. Benen krampar och bältet skaver.

Ända fram till döden...

"Genom hela livet

ända fram till döden.

Finns vi alltid här

hela västra stå

för vårat AIK"

Jo, jo, döden verkar närma sig... 

Pappan har ont i ryggen och promenerar

”Där är han igen”

”Vi såg han förut också, i en annan backe.”

”Vad håller han på med den där karln?”

”Men vad riktigt gör han där? Ska han gå runt hela anläggningen?”

Ja tydligen.