Födelsedag.

Moses har fyllt år i veckan, det var lite så här:

Födelsedagsmiddag.

Som jag redan berättat fyllde min farmor nyligen 80 år. För att fira den stora dagen gick klanen Larsson på en finare sortens restaurang åt goda varmrätter och dallriga desserter.

Barnbarnen uppvaktade med en fotobok, William och Farmor läser.

Det var förövrigt på den här restaurangen som jag åt kött för sista gången; groddlår för sex år sedan. Mer om det en annan gång. Nu är jag iallafall tillbaka i Uppsala, lagom till att alla andra åker härifrån.

Farmor.

Min farmors hus är fullt med saker och trädgården är full av blommor.

Min farmors lådor är fulla med skatter och vinden är full med klänningar.

Och klänningarna är fulla med minnen och alldeles för små för mig.

Och min farmors minne är fullt med historier,

och jag vet aldrig om historierna handlar om längesen

eller alldeles nyss eller om något som hänt i Glamour.

För det verkar inte vara så stor skillnad.

Min farmor är så fin, hon har vackra, målade naglar och guldsmycken som glittrar.

Och en klocka med en diamant.

Hon har tunna sjalar och klackar och päls.

Och en syster i Amerika.

Och min farmor har en vävstol i källaren och långa mattor på golvet.

Och hon kan baka ljusungsbröd som man kan sitta i bagarstugan och äta innan det har blivit riktigt hårt. Och lukta på mjölet och känna på den stickiga kaveln.

Och min farmor äter hjortron och grädde och röker cigaretter som ligger i ett etui.

Idag fyller hon åttio år.

Trettio.

Vi har firat Fias födelsedag. Med ost och salami och skinka och vin och öl och likör. Lax för mig. Och världens största tårta. Och världens största leenden.

Farfar.

Min farfar har stora gammelmans händer och alldelens vitt hår. Han läser Kvällstunden och lyssnar på radio. Vilar på köksoffan.

Farfar har världens blåaste ögon och går stappligt. Han tycker om att spela spel.

Farfar saknar telefonhyfs.

För farfar är det viktigt att veta hur många millimeter regn det har kommit och vem som har dött.

Han samlar dödsannonserna i en klippbok.

Farfar är extremt social. Troligtvis fanns det fanns en punkt i tiden då han kände alla människor i norra Västerbotten. Nu finns dom flesta i klippboken.

Farfar har tusen rynkor och ett fint leende.

Idag fyller han åttifyra år.

Just nu.

Ja, jag spenderar alltså födelsedagen med kusinen & sambon i Östersund. Bilder kommer så småningom.

Just nu väntar vi på efterrätten. Och jag svarar på alla grattismeddelanden.

Och det är mindre än en månad kvar till jul.

Moses berättade om människor i hyresrätter Sundbyberg som var ensamma och tog livet av sig. Stina och jag pratade om ensamhet och saknad och ledsamheter.

Så spenderade jag de första timmarna av min tjugosjätte födelsedag. Då kom jag att tänka på det här klippet. Jag tycker det är klockrent. Och tänkvärt.

Lillebrors födelsedag.

Lillebror har fyllt år idag. 24 stycken. Grattis önskar jag.

Tårta i förskott.

Kafferep.

Fina Helena fyllde år och bjöd in till kafferep. Mormorssaft och radiokaka. Kaffe och marängtårta med Schweiziska flaggan.

Mors dag.

Idag är det mors dag. Min mors alltså. Jag har inte riktigt koll på när den andra morsdag är men det kan inte vara länge kvar. Min mamma iallafall, hon fyller år idag. 

Grattis.

Jag tänkte att jag skulle skriva något klokt som hon brukar säga, men kan inte erinra mig något just nu.

Min pappa brukar säga "sanera". Jag tror inte det finns en annan människa som har använt ordet "sanera" lika många gånger som han.

Nu ska jag ringa och säga grattis.

Jo förresten, 

"Det finns inget dåligare än en dålig nöt"

Det brukar hon säga.

Skrivning och läsning.

Idag är det Idas födelsedag. 25 år fyller hon och befinner sig i Porjus med sitt jobb. Så kan man ju också fira. Det ger inget att gratta Ida här på bloggen för hon läser den ändå inte. Det där med internet är ingenting för henne, hon tycker mycket bättre om handskrift.

På rkuf-verksamheten är det dock några som läser. När vi skulle ha vår sedvanliga runda bedömdes min lägesrapport överflödig. 

Bloggen har för närvarande mellan 50 och 100 läsare varje dag, något färre när det soligt, några fler när jag länkar till tidningsartiklar och blir twinglad. 

Ändå är det bara en handfull som kommenterar. Det är väl OK, men lite trist. Ni kan väl skriva en rad om ni törs. Man får vara anonym. Men inte oförskämd.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag för det är Auroras födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!

Auroras blogg

Serpentinkalas.

En kontaktannons.

Idag fyller min fina vän Gabbis år. Hon är dock ordentligt firad redan.

Födelsedagsbarnet vill förövrigt hälsa att hon är singel och gärna skulle träffa en trevlig man i lämplig ålder. Du bör vara jordnära, fördomsfri och gärna händig på något sätt. Gabrielle är väldigt social och expert på att prata och lyssna. Hon gillar att vara ute i naturen, fotograferar mycket och hänger en hel del i kyrkan. Som ni kan se på bilden är hon också mycket vacker.

Grattis på din faktiska födelsedag, G!

Vill du veta mer om Gabbis, klicka här.

Nästa jul.

Hemma hos mina föräldrar finns det en lucka i köksgolvet. Under en av stolarna, min stol. Där nere finns en matkällare med sylt och potatis och sånt. För att komma ner till maten måste man klättra ned för en brant trappa. När jag var liten fick man alltid akta sig för det där hålet. Så att man inte skulle ramla ned.

-Då blir det ingen mer jul för dig, sa mamma.

När min kusin Filip var liten var han väldigt sjuk. Alldelens mager som svältande barn man ser på teve och med flera hål i magen. Då brukade jag köpslå med Gud så att han skulle låta Filip leva en jul till. Jag lovade en massa saker som jag aldrig kunde hålla. Jag var alltid orolig när jag gick hem från skolan. Kikade in genom köksfönstret på vägen in för att se så att ingen satt där och såg ledsen ut.

Idag fyller han 18 år, min kusin Filip.

Ett stort Grattis från bloggerskan.

Födelsedagspresent

Gabbis 28 år + Andrea 22 år = 50årskalas! 

Min rara vän Andrea har ett stort intresse. Bröllop. Helst sitt eget. Min söta vän Emelie har ett stort intresse. Bröllop. Helst sitt eget. När mina båda söta och rara vänner träffas pratar de om bröllop. Sina. Väldigt mycket. Då dör Gabbis och jag lite långsamt inuti och försöker locka med andra samtalsämnen. Det går dåligt. Jättedåligt.

Nu har den rara Andrea fyllt år, 22. Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig för att uppmuntra galenskapen och ge henne en bröllops-mapp.  Jag har pysslat och knepat och knåpat lite och nu har hon fått en vit mapp vari hon kan samla inspiration till sitt bröllop. Andrea blev glad. Andreas sambo blev lite mindre glad. ” Det hjälper inte att springa”, sa han, ”hon hinner alltid ikapp mig”. På gotländska sa han det.

Gabbis fick en Jesusväska. Hon verkar glad hon med. Det är roligt att fixa presenter till vänner med så specifika intressen.

Vi firade födelsedagsbarnen i Gabbis rum, som tur var hade alla studenterna i korridoren på hennes kristna studenthem åkt på påsklov. Fast man får dricka vin. Det är pojkar på rummet som är förbjudna.

Sol ute, sol inne

Idag fyller min kusin (och lillasyster) Stina 22 år. Grattis! Jag mejlade henne och frågade om det var OK att jag bloggade hennes namn och en bild. Jag var lite taskig. Jag vet nämligen att Stina inte gillar den här bilden. Och jag som älskar den! Jag har photoshoppat den så att hon ser lite ut som en seriefigur. Visst ser hon glad och solig och somrig ut? Hon är så där glad och solig på insidan också.

Var det där mamman?

Fia fyller år idag. 29. Hoppas jag i alla fall för det var vad jag skrev på kortet. Var bjuden på lunch hos henne och Olle i deras väldigt trevliga och väldigt fulla lägenhet.  Det bästa med kalaset (förutom den goda tårtan) var att jag fick träffa Olles föräldrar och Titti. Titti är pappans fru. Jag hade föresten tänkt mig att Titti skulle vara yngre, Titti är ett ungt namn tycker jag. Den här var närmare sextio. Väldigt trevliga var de allihopa. Hela tiden var jag dock tvungen att tänka: Vilken av dem var nu mamman? Och så blev det inte bättre för att hon Titti verkar ha varit med länge och berättade saker om när Olle och hans syster var små. Vänta nu tänkte jag, var det där mamman?