Jag har glömt honom igen.

För ett par år sedan, jag minns inte alls när eller i vilket sammanhang, kom en kille fram till mig och frågade om det inte var så att jag hette Lisa och var från Bureå och att vi hade gått på samma skola. Jag svarade något om att det nog stämde men att jag tyvärr inte hade något minne av honom. Jag minns inte nu hur han reagerade. Men jag skämdes lite. För han visste en massa saker om mig och vi hade visst pratat flera gånger och hejsan svejsan. Jaha, sa jag och kände mig dum.

Sen glömde jag tydligen bort honom igen.

För idag när jag var på ICA och köpte årets första tulpaner stod han i kön bakom mig. "Hej Lisa" hälsade han glatt. "Hej --- Du!" sa jag och försökte se ut som om jag visste vem han var. Men det visste jag inte. Jag hade glömt honom igen.

Först när jag gick förbi Frisörsalongen Kjell kom jag ihåg att det var han som jag glömt.

Det konstiga är att den här mannen har ett väldigt säreget utseende. Jag borde minnas honom. Annars är det vad jag brukar skylla på när jag inte vet vem som är vem - folk går ju omkring och ser likadana ut!

Disträ.

Jag är ibland (hehe) lite disträ. Detta har påpekats av lärare och föräldrar och andra berörda i snart 26 år. Det är inte en av mina finaste egenskaper.

Idag spenderade jag några timmar med att läsa en bok. Efter nästan halva boken insåg jag att jag fortfarande inte hade en aning om vad den handlade om.

Jag gav upp.

Sen for jag och handlade. När jag hade handlat ganska länge och korgen var ganska tung insåg jag att jag inte hade en aning om vad jag tänkt köpa. Jag betalade och cyklade hem.

Nu kokar jag äppelkräm. Ska vi tro att det går åt skogen det med?

Déjà vu.

Förra våren kunde jag inte stava Jesus. Det stod Jeseus i ett helt PM och jag fattade inte vad felet var. Word ritade argt rött. Nyss skrev jag Hiteler i mitt PM om den politiska användningen av Förintelsen. Word tyckte lika illa om det.

Herre Gued!

Snälla. Sommarlov. Snart.

Om att komplicera tillvaron.

Det finns saker man kan. Som man gör varje dag. Så kommer någon med skriftliga detaljerade instruktioner för hur man gör just den saken. Då kan man plötsligt inte längre.

Jag lever på att skriva PM. Ja, och så den där uppsatsen då. Jag läser böcker och skriver om dem. Ibland läser jag artiklar och skriver om dem. Ibland läser jag det andra har skrivit om böcker de läst och diskuterar det med dem.

Men ni fattar. Jag hittar böckerna. Läser böckerna. Skriver om böckerna.

Så får jag ett mejl. 7 sidor där det berättas hur jag ska göra just detta. Och jag fattar inget.

Vaddå bibliotekssök?

Vaddå källmaterial?

Vaddå Oxford eller modifierat Harvardsystem?

Vaddå "god vetenskaplig nivå"?

Kan jag inte bara göra som vanligt?

Men vänta nu. Det här är ju precis det jag gör. 

När jag gör som jag brukar.

Fast det tog nästan en timme att räkna ut.

UPPDATERING: det visade sig vara fel både på instruktionerna och PM-mallen. Min egen vanliga mall var inte bara lika bra, den var bättre. 

Varför borstar ni inte tänderna i badrummet i er familj?

Mina föräldrar är på besök. Som vanligt dräller de sina tandborstar över hela lägenheten. Sånt gör då aaaaaaldrig jag. Min tandborste står jämt på sin plats i badrummet. Jojomänn. Jag har aldrig svårt att hitta den på morgonen. Eller på kvällen. Jag har inte en extra, påbörjad, i badrumsskåpet. Som jag också ibland förlägger. 

Nej då. Inte jag inte.

Telegrafering for dummies.

Den 95åriga tanten på jobbet behövde hjälp att telegrafera. Hon ville kontakta sina föräldrar och meddela dem var hon höll hus. Så att de kunde komma och hämta hem henne. Tyvärr visste ingen i personalen var närmaste telegraf låg.

Eller, för den delen, hur man telegraferar.

Stopp.

Lägesrapport

Detta hände just en bloggare nära dig:

Bloggaren slår på teven. (ja, bloggaren ska se Dr. Phil...)

Bloggaren hittar inte fjärrkontrollen.

Bloggaren går ut i köket och letar.

Bloggaren blandar en kanna saft. (för nu har hon glömt att hon letar fjärrkontrollen, ja hon har glömt att hon letar något alls.)

Bloggaren dricker ett glas saft.

Bloggaren slår av teven. 

Bloggaren kommer ihåg att hon skulle se på teve och inte dricka saft.

Är det konstigt att det inte går så bra med PM-skrivandet?

Dr Phil: A young churchgoing mother found herself married to a transvestite!

Var det där mamman?

Fia fyller år idag. 29. Hoppas jag i alla fall för det var vad jag skrev på kortet. Var bjuden på lunch hos henne och Olle i deras väldigt trevliga och väldigt fulla lägenhet.  Det bästa med kalaset (förutom den goda tårtan) var att jag fick träffa Olles föräldrar och Titti. Titti är pappans fru. Jag hade föresten tänkt mig att Titti skulle vara yngre, Titti är ett ungt namn tycker jag. Den här var närmare sextio. Väldigt trevliga var de allihopa. Hela tiden var jag dock tvungen att tänka: Vilken av dem var nu mamman? Och så blev det inte bättre för att hon Titti verkar ha varit med länge och berättade saker om när Olle och hans syster var små. Vänta nu tänkte jag, var det där mamman?