Nu blev det lite läskigare...

Hela den här svininfluensa-grejen känns plötsligt mycket värre.

I veckan börjar terminen på allvar för universitetsstudenterna här i stan, jag har mitt första seminarium imorgon. Om de flesta som blir sjuka är mellan 20 och 30 år måste ju universitetet vara en guldgruva. Om man är ett influensavirus alltså.

Jag gillar heller inte listan på symptom som ska signalera om influensan förvärras. Hälften av dem får jag vid minsta snuva (andnöd, svårt att andas, ont i bröstet och lågt blodtryck). Så antingen ligger jag väl hemma och dör utan att märka något eller så, mera troligt, för jag en fjuttförkylning och övertygar mig själv om att jag är döende.

Det är bara att vänta och se.

Lungcancer?

Efter att ha sett fantastiska teveserien "Mad Men" kan jag konstatera att

1. antingen rökte folk inte så där mycket på sextitalet eller så

2. är cigaretter inte lika farligt som jag fått lära mig, om det inte är så att

3. alla människor som rökte så där mycket på sextitalet är döda nu.

När jag tror att karaktärerna ska pilla lite på sin mobil- vid frukostbordet, på tåget eller i sängen - ska de aldrig det. De ska röka.

Snygga är de iallafall, de som lyckas röka sexigt och sofistikerat. Så snygg har aldrig någon blivit av att skicka sms.

Ulva kvarn.

Morgonmys.

Ziggy och jag ser på teve. Ser ni hur vit han har blivit om nosen? En gammal skrutt.

En farmor i nacken?

LA ink är ett nytt favoritprogram. När Stina var här satt vi och tittade och planerade våra tatueringar. Något stort eller något litet. På insidan av handleden eller baksidan av vaden. Inga "tribals", det är tydligen ute nu (och aldrig någonsin snyggt, om ni frågar mig).

Det som imponerar mig mest är de som gör porträtt av nära och kära. Dels för att de blir så himla bra men också för att det är så modigt, både att välja att tatuera någons bild och att vara den som tatuerar en okänd persons mamma, son eller flickvän. Tänk om det blir fel, tänk om flickvännens förtrollande leende blir till ett hånflin på underarmen.

Vidare funderar jag över om tatuering är ett nöje endast för vita. Människor alltså. Hur blir det med färger och sånt om huden är mörk? Den bästa tatueringshuden borde ju vara den blekaste bleka. Som min då.

Min tatuering? Jag vet inte än. Definitivt i färg.

Om det inte ska vara ett porträtt då, förståss.

Sommarens sista andetag?

Björkarna utanför mitt fönster har börjat gulna i topparna.

Stan är full med nya studenter. Och gamla.

På måndag börjar min termin.

Ute är det tjugofem grader varmt.

Är detta sommarens sista andetag?

IKEA.

Vaddå heminredning?

Kunskapsproppar.

Det talas ibland om kunskapsluckor. Jag har flera stycken, bland annat är jag dålig på att hitta till ställen med bil. Jag saknar också förmågan att räkna ut när det passar med gelé till mat och när det är bättre utan. Eller när det ska vara lingonsylt.

Det finns också motsatsen till kunskapsluckor. Kunskapsproppar. När man har en massa information som man egentligen inte vill ha. När man vet nåt man önskar man inte visste.

Jag har en sån som rör snus och folk som snusar.

"Det här får du inte berätta för mina föräldrar" säger folk, om jag känner deras föräldrar. "Det här får du inte säga till den eller den," säger folk om jag känner den eller den.

Mitt huvud är proppfullt med prillor som jag inte får säga något om. Så jag gör bara omkring med den här otrevliga informationen i mitt huvud. Och ruvar på den.

Men om ni snusar och inte vill att era föräldrar ska veta om det: tala för Guds skull inte om det för mig. Snart ryms det inte mer information i min kunskapspropp. Då kommer jag att rensa genom att ringa era föräldrar och pojkvänner och syskon och vänner.

Nu.

Jag har inte mycket att skriva om, funderar över allt som ska fixas, organiserar hösten på insidan. Tänker på fina vännen som har (haft) svininfluensa och C-uppsats i omöjligheternas ämne.

Stina är på besök. Hon har bråkig mage och dricker blåbärssoppa och cola som vi slår av i kylen.

Fikade med Fia som oroar sig över en osäker arbetsmarknad. Jag önskar plötsligt att jag hade mer än ett år kvar på utbildningen. Eller att det blir en god tid. Barasådär.

Köpte matta glödlampor.

Kollar "Hidden Potential". Mitt morgonkaffe. Och kvällste.

Äppelknyckare.

Två pojkar pallade äpplen idag. Iklädda någon sorts lagtröjor. Ni vet, sånna med namnet skrivet över ryggen. Kanske inte den outfit jag skulle välja om jag tänkte begå ett brott.

Men jag ska inte skvallra, ska inte säga vad de hette.

Jag skulle förresten också vilja palla lite äpplen. Någon som är på?